Back to work

Book City

Det här gillar jag verkligen m kin bokhandlar. Folk som läser överallt.

Jag åker buss i Kina

Brukar alltid ta taxi, men d e faktiskt rätt kul att åka kommunalt. Vill börja lära mig stan igen. Studerade en karta igår. Pappa sa att man måste köpa nya kartor hela tin för de bygger så mkt. På den han gav mig finns ej vårt boområde m. På väg t bokhandel. I em bada i områdets pool. I övermorgon Suzhou.

I Paris

Jag flyr ständigt undan folk m dålig andedräkt. E på väg t Kina igen. E en ovillig resenär. Men har iaf förberett mig mentalt ett tag nu så har accepterat d. Jag har aldrig varit fulare i håret än nu, inte ens när jag var 10 o hade hockeyfrilla. Kanske klipper mig lr permanentar.

De vilda blommornas dag

Jag vill så gärna gå men jobbar.

Where the action is

Iklädd regnjacka och bylsiga ditobyxor såg jag igår i tur och ordning The Magic Numbers, Jenny Wilson, Moneybrother, Hello Saferide, El Perro del Mar och Duffy som hade en väldigt smurfig röst.

Jag är rätt i tiden

Arbeta mindre för miljöns skull! Själv föregår jag med gott exempel genom att jobba halvtid ungefär. Det kan jag göra tack vare låga levnadskostnader, tyvärr har jag ingen anställningstrygghet, men det har gått bra hittills (dvs sen juni 2006 då jag startade firma och sen jan 2005 då jag började vikariera på företaget).

OK, jag känner mig inte helt tillfredsställd av mitt jobb, men ibland när jag gör roliga saker på min fritid, som att spela in kortfilm eller dylikt, så känner jag mig så bortskämd att det är svårt att tänka sig en heltidsanställning igen.

Mat och konst

Kolla in denna underbara mix av mat och konst. Lite äckligt ibland, men mest härligt. Fantastiska foton och jag gillar att hon inte verkar använda sig av särskilda fotolampor etc. Jag vill att snygga foton ska gå att ta med en vanlig kamera, helst utan blixt t o m. Eller, mina blixtbilder blir alltid hemska, så jag undviker dem.

Hittat via A spoonful of mint som tipsade om "imagine finding me" i "gallery".

Yes!

De bad mig om leg igen, hehe. Inte illa pinkat för en 36-åring. Systemet e oslagbart som motgift t min åldersnoja. Fast vid närmare eftertanke, var d inte jag som äntligen ville bli uppfattad som vuxen o m pondus? Hm...

Liten fördessert

Fantastiskt god! Gelé på jasminte, kaksmulor, kräm på lagerblad, ett kronblad fr krysantemum toppar. O allt smakar verkligen vad som utlovas!

Dessertostkomposition

Den gröna dragonkrämen smakar lite målarfärg.

Lamm m toppmurkla o potatisbakelse

Gös m tryffel

Jag i Mathimlen

Hittills iaf. Luttrad make ber mig vänta tills vi ätit oss i gm hela avsmakningsmenyn. Men d vi fått bådar mkt gott, i ordets alla bemärkelser. Vi e på Edsbacka för att fira att det var 10 år sen vi träffades idag. Och lika kära e vi än, om inte mer. Ursäkta om jag e vidrigt lycklig just nu.

Ibland tänker jag på människor som jag inte kände, men som ändå befolkade min vardag. T ex hon systern i bandet The Wolves. Är det någon som minns dem? De spelade ofta vid Åhléns City, storebror spelade gitarr, syrran bas och lillebror trummor, alla sjöng, tror jag. De såg ut som barn till hippies. Jag fick det bekräftat en gång när de plockade ihop och föräldrarna hämtade dem och instrumenten i en skåpbil.

De bodde liksom vi i radhusområdet Linahage i Södertälje. Flickan gick i Ronnaskolan. Hon hade en märkligt ryckig gång som skilde ut henne från mängden. Hon var inte speciellt söt och verkade okunnig i konsten att göra sig söt. Hon var alltid osminkad och gick där orytmiskt med sitt långa hår som bara såg oklippt ut. Som jag minns det var hon alltid ensam. Inte paria, inte mobbad, men liksom osynlig. Väggfärgad.

Mot slutet av nian la jag märke till att hon börjat sminka sig. Sminkningen förvandlade inte henne som den kan göra med vissa. Det var fortfarande hon med sin ryckiga gång och sitt långa hår plus färgklickar.

Jag vet inte vad hon eller hennes bröder heter. Jag undrar ibland vart de blivit av. När jag tänker på dem tänker jag också på bröderna Hanson. Jag tänkte alltid att "kanske slår de igenom nån gång", men i ärlighetens namn tyckte jag inte de var speciellt talangfulla. Ibland har jag undrat varför deras föräldrar lät dem stå och spela offentligt över huvudtaget. Men kanske ville de det själva. Fast hon såg alltid ganska plågad ut under "konserterna". Sen gick någon av dem runt med en mössa/hatt. Kanske behövde de pengarna helt enkelt.

Jägare missade gås, träffade toa

I kid you not! Läs och begrunda!

Recension: Råkultur

Dekolletaget tillhör Anna.

Vi köade i säkert 45 minuter. Det gjorde inget för vi hade inte träffats på typ ett halvår och pladdrade lätt bort den tiden. Förra bilden är också från Råkultur som matkännare (Lisa var för övrigt där men gav upp efter en stunds köande) samstämmigt höjt till skyarna den senaste tiden. Men sorry, restauranggästen från helvetet fäller nu sin dom: Akki är fortfarande bäst.

Råkultur försöker verkligen hårt. Lite för hårt - när man inte lyckas leva upp till pretentionerna. Jag kommer till maten sen. Först allt runtomkring och det första intrycket.

De tunna vita tekopparna är utsökta, men vad hjälper det när varannan kopp är kantstött? Först trodde jag hacket var avsiktligt eftersom det fanns såna på både min och sällskapets kopp (båda gångerna).
Den varma handduken i början är bra, men när det börjar bli mkt folk så faller den i glömska tills man frågar. Den stressade servitrisen svarar inte på tilltal utan registrerar bara min begäran sammanbitet och kommer tillbaks med två fisljumma, halvtorra handdukar.

Det är mänskligt att bli stressad under lunchrusning, men man måste fortfarande vara trevlig mot gästerna och inte få dem att känna att de bara är till besvär.

Servitrisen gav oss tidigt tebrickan. Ett annat par sätter sig bredvid oss och får brickan långt senare. Ändå får vi tevatten en bra stund EFTER dem (sedan jag påmint henne). Hon har alltså ingen koll på turordningen. Ett oförlåtligt misstag när det handlar om utsvultna lunchgäster (varav en del kanske har en tid att passa, även om de med vanligt kontorslunch nog förstår att skippa Råkultur-sittning). Jag har själv jobbat på lunchrestaurang så jag vet vad jag talar om. Vi hade som sagt stått och väntat i 45 min.

Maten kommer långt om länge. Den ser fin ut, även om jag är lite besviken på att langoustinerna som Lisa prisade skopades upp ur en plasthink (såg jag när jag stod i kö). Den smakade mycket sesamolja. Konsistensen var helt ok. Som rå hummer ungefär. Det kanske är som att gå och se en film som alla hyllar: hade man sett den utan att veta något skulle man älskat den, men eftersom man har förväntningar så kan det inte bli annat än en besvikelse.

Nä, bättre då var den lime-marinerade makrillen som kom på ett salladsblad, ett sånt rödflammigt, usch, jag är så okunnig men ni ser den till höger i bild. Den var supergod! Smakade verkligen färsk makrill, utan minsta beskhet eller alltför mycket 腥 (xing1). 腥 är ett adjektiv som är förknippat med fisklukten, används när den känns det minsta ofräsch, men kan också användas om kött. Man använder ingefära och vitlök etc mot den. I Googles översättning blir första betydelsen just "fishy". Dock hade jag velat ha mer limesmak.

Sushibitarna är i lagom små munsbitar, men alltför många har ett inslag av bränd smak som inte tilltalar mig i sushi. En bit är ok, men när flera bitar har det - nej. (Förra gången var vi där när de öppnade och då var sushiriset kallt! Den här gången var det trevligt ljummet.) En laxbit hade skinn på sig. Skinnet var riktigt äckligt, hur 腥 som helst och kväljande. Själva laxköttet var senigt och segt, det verkade va en sån där kantbit som jag brukar undvika när jag skär upp gravad lax.

För 12 dagar sen när jag var där med Tommy, blev jag besviken över att silverålen var rökt och inte grillad som den ål jag brukar äta på japanska ställen. Dessutom la jag faktiskt inte märke till några tempurapärlor, kan jag ha misstagit dem för fiskrom om de låg på ålrullen? Men av smaken borde det ha framgått att det var tempura, fast röksmaken tar ju död på allt annat.

Ett stort plus för den friterade skivan lotusrot! Synd att man bara får ett enda tunt blad av den. Jag ska prova att göra det till söndag när vi ska ha bjudning. Jag ska också prova att fritera salviablad, för det har vi en stor buske av i vår minimala trädgård.

Teet som man får är longjing som kommer från min hemstad Hangzhou. Tyvärr fick vi alltför svalt tevatten, så bladen sjönk inte till botten utan flöt på ytan. När jag bad en servitör att få påfyllning (tekannan rymmer typ 2 dl och de häller trots det inte ända upp!) så fick grannbordet det istället... Koll, var det.

När jag påpekade (efter att först ha berättat att teet kommer från min hemtrakt) att vattnet var för svalt och att det märks på att bladen flyter, såg servitören skeptisk ut och sa att det kanske var för att det inte var så mkt vatten i vår kanna (?!).

Egentligen är det andra omgången som är godast när det gäller longjing (och förmodligen alla andra "naturliga" teer. Jag kan inte längre dricka så kallade söderblandningar och dylikt. Det består ju bara av te som är så dåligt att det måste pulveriseras och parfymeras.).

Min åsikt är alltså att Råkultur är ett bra sushi-ställe, men det är mest för att de flesta andra sushi-ställen är så dåliga, precis som när det gäller kinamat (bara det att det inte märks lika mkt när det handlar om sushi, jag menar: rå lax, ris, sjögräs + soja och wasabi som de flesta överdoserar på och dränker alla smaker i. Nuff said.).

Jo, en sak till. Förra gången beställde jag en misosoppa också. Den smakade som vanliga misosoppor, förutom att den var fisljummen. Den innehöll en likaledes fisljummen dumpling vars fyllning var utmärkt god, men som jag var orolig skulle ställa till med oreda i magen. Jag föredrar att äta fläsk som serveras ordentligt varmt.

Det är bra att ha ambition, men när höga anspråk inte infrias utan kommer med stötta kanter, så blir helhetsintrycket så mkt solkigare trots eller på grund av krusidullerna.

Sällskapet var i alla fall förtjusande vid båda tillfällena.

Herrgårdshelgen

Underbar. Maten god. Pilgrimsmusslorna var superba m löjrom, men de friterade blåmusslorna sådär. Varmrätten var hjälmargös, helt ok m rosa pepparrot, en sparris o lite vårlök. Goda lokala ostar, vem kunde ana att Flens ost var så god, hehe. Bilden e fr Jernbergska gården i Eskilstuna där vi snart ska inta vår lunch. Livet leker.

Han klipper frenetiskt

I en skylt som säger 'upplev Gotland 230 kr'. I en annan miljö skulle vi kalla honom konstnär.

Ur led är tiden

Saker jag och min man bråkar om 1

Jag har hela tiden varit emot att barnen får en söt efterrätt efter middag varje dag. Maken gjorde det till en vana med pojken och då gick flickan samma väg. Hennes favorit är pappas chokladkladdkaka som till minst 50% består av smör. Flickan är numera den knubbigaste på dagis och har fått höra glåpord som "tjockis". Jag säger till maken att vi bör minska på sötsakerna. NU går han med på det.
Idag skulle den nya regeln implementeras genom att hon bara får EN chocolat chip cookie, inte två. Hon frågar varför. Han svarar: För att vi tycker att du är för knubbig.

Hon springer in i sitt rum.

Jag hörde och blev helt förstummad. Jag säger att det var fel av honom att vara så ärlig mot henne i detta fall. (Dessutom är det inte sant att jag tycker att hon är för knubbig. Hon är jättefin. Jag vill förebygga att hon blir för knubbig.) Han säger att jag larvar mig och är jobbigare än dottern.

Smörgåstårta

Min första egna.

Lammlägg på Petite France

Sådär. Malins tabouleh verkade mkt godare.

Reglerna av Sara Mannheimer

Har just läst klart (på ett par timmar, boken har en blygsam längd men är ändå av ett försvarbart format eftersom varje ny mening börjar på ny rad i princip) boken Reglerna, av Sara Mannheimer. Undrar om hon är släkt med Anna förresten, de är ju båda från Göteborg, eller Sara är uppväxt där.

För mig står det som fullständigt klart att boken är självbiografisk och att huvudpersonen lider av såväl social fobi som anorexi. Den väcker igenkänning som får mig att skratta högt. Första gången på s 6. Hon är så smärtsamt självmedveten på ett sätt som är omöjligt att beskriva om man inte varit med om det själv.

Hennes mässande fr a i början är tråkigt; om att skapa skapelsen levande, som ju är ett kodord för ”att vara kreativ”. Hon vill liksom inte benämna saker vid dess konventionella namn, t ex att bli känd eller framgångsrik: ”det fantastiska som kan komma att komma”. Samtidigt som hon erkänner att visst, det är ju det hon vill.

Intressant också att hon beskriver den här sköra balansen mellan hennes och hennes mans kreativitet, som att det ena hela tiden ökar på den andras bekostnad. Å, vad mkt det är man känner igen. Och det är trösterik tanke att även en så öppen och lågkodifierad roman kan bli så rosad.

Fast det förvånar mig att inte fler läst den som sådan. Men jag ska söka upp lite recensioner nu. Här en som liknar min upplevelse.

Och det enda jag känner igen i Eve är att han överöser flickan med presenter, vilket kan vara ett annat ord för kärlek.

ps. Hon verkar så helt igenom sympatisk.

Oväntat möte

M obekant bekant. Han kände igen mig fr Ronna. Trevlig kille som berätta att hans kinaintresse började m Kung Markatta. Sympatiskt.

Kostymer

Vem försöker jag lura? Mig själv. Jag kan aldrig jobba inom nåt sånt. Alla har kostym. Endast jag o inhyrda fotografen har jeans o tröja. Jag i blommig genomskinlig sak. Kommer frysa. Temp inställt för kavajer.

Affärsseminarium

Varför utsätter jag mig för sånt? Jag hör verkligen ej hemma här om ej i egenskap av tolk. Men d e lite som att resa t en annan planet. Jag skulle ev ha varit tolk här, men tacka nej guskelov. Nu ska jag höra hur de fr London influgna simultantolkarna låter. Hon som kontaktade mig för organisationens räkning e gift m en äldre Hk-man som e skitsnygg i vit hårpiska. Lite som Karl Lagerfeld men manlig, bredbröstad o m vackrare drag. D e ont om snygga kinesiska män, men när d e d e d jävligt snygga. Ok, nu börjar d. D ska bli gott m gratislunch hoppas jag. Borde frågat L kanske, då hade jag haft nån att prata m. Nå, jag får se på detta som en konstaktion fr min sida.

Smörgåstårta på Wallins på Ringvägen

Med tonfisk. Urk.

Jag får mat på Flaggan

Kyckling Gong Bao

Soppa med vintermelon

Här kokar en soppa på fläskbenen från fläskkarren (se föregående bloggpost) med vintermelon. Melonen finns att köpa på t ex Omi. Eftersom jag var rädd för att jag hade för lite fläskben så la jag i lite torkade mellanstora räkor också, för att öka mustigheten.

Har ännu ej smakat. E för mätt efter fläsket.

Mums vilket wokat fläsk!

Jag lagar så god mat ibland! Nu gjorde jag en fläskrätt med lök, morot och zhacai som blev skitgod.
Du behöver:

matolja
2 skivor fläskkarre
1 gul lök
1 morot
2 klyftor vitlök
2-3 tunna skivor ingefära

ungefär:
3 msk vin
1 bit (typ 3 kubikcm) zhacai (stl efter smak)
1/2 krm vitpeppar
1,5 msk soja

- Skiva/strimla lite fläsk, t ex fläskkarre. Jag hade två skivor. Marinera i lite olja, salt, lite soja, pyttelite vitpeppar och en skvätt vin. Låt gärna stå en halvtimme.
- Strimla en lök, en morot och en bit zhacai.
- Stekt fläsket i upphettad olja. Lägg i två klyftor vitlök som du tryckt åt med knivbladet. Ta upp fläsket i en skål.
- Stekt grönsakerna. Blanda i fläsket. Sist hade jag i lite mer soja och en till skvätt vin. Skitgott!

Eftersom jag glömde salta grönsakerna så åt jag kimchi till, det blev ännu godare.

Undrar om framgången för denna rätt har ngt att göra med att jag hade i ganska mkt olja. Mina föräldrar säger jämt att ju mer fett, desto godare.

Samyang gör mig besviken

Jag har tidigare hyllat snabbnudlarna av märket Samyang, men sen nåt år har de ofta haft en kraftig bismak av härsket fett. Dessutom säljer av någon anledning vår Ica inte räksmaken som är den godaste sorten. Idag stod jag hursomhelst inte ut längre och ringde till importören Bergqvist AB. Genom att ringa dem kunde jag skjuta upp många andra viktigare saker som jag borde ha gjort. Nu ska jag mejla dem också.

Experimentfilmer på Magasin 3

I torsdags kväll var jag på Magasin 3. De hade visning av "klassiska experimentfilmer". Jag vet inte varför jag fick för mig att gå, men det var väl nåt med vårvädret och solen som gjort att allt kändes möjligt, till och med att vara ute en kväll istället för att vara med familjen, trots att jag nyss varit borta i 15 dagar.

Filmerna var som befarat ganska plågsamma. Den första visade ängsblommor i närbild dubbelexponerade med andra ängsblommor/gräs/små människor på en backe och allt detta i snabbspolning. (Vet inte vad det heter)

Andra filmen, som jag minns, var också den snabbspolning av massa Manhattan-bilder från 50, 60-talen. Det var snygga bilder pga tiden, och snygga färger, men så jäkla störande att de inte använt stativ så allting skakade skitmkt. Vid en bild där båtar åkte på (Hudson?)floden i snabb takt så hördes spridda skratt i publiken. Det var väl inte så mkt annorlunda än när man filmar bilar i snabb "motion" som åker på gator, men det visar hur människor kan roas och överrumplas också av mkt små annorlundaheter. Det krävs inte så jättemkt för att anses som litet nyskapande. (Och vilka andra självklarheter ska jag nu skriva....?)

Den tredje filmen var med Andy Warhol. Först såg man en vackert/sminkat kvinnoansikte. Sen var det en gruppbild med AW och några till. Sen kom en liten pojke med en korg och AW delade ut frukt och grönsaker till gruppen och de började mumsa. Detta pågick ett bra tag och mina tankar flöt i väg till en konstfilm som jag vill göra. I sista scenen så tar den sminkade kvinnan ett äpple från pojken och ger honom sitt eget. Då kom jag att tänka på en essä av Joan Didion från flower power-eran i San Fransisco, där hon i slutraderna beskriver 4, 5-åriga barn till hippisar, helt påtända av droger, redan missbrukare. Då vill jag bara gråta. Och jag undrar hur det gick för den här pojken på the Factory. Om han fick droger.

Sen var det en till film med dubbelexponerade, snabbspolade blommor. Sen en jobbig med massa ovidkommande ljud och dialogfragment satta till svartvita, osammanhängande bildfragment av folk som vistas kring en friluftsstuga i bergen, typ. Men den underströk också tydligt det här som Eisenstein väl också visade, att vi människor hittar samband mellan bilder också där det inte finns. Det finns termer för det där som jag inte längre minns från filmvetenskapsstudierna.

Den sista filmen var intressant. Den bestod av en scen ur en svartfilm film "To kill a mockingbird" med bl a Gregory Peck, den gamle snyggingen. Peck med fru och två barn sitter vid köksbordet, men vid varje rörelse eller ljud så har filmaren använt stop motion och låter bilden hacka fram och tillbaka vilket ger väldigt intressanta ljudeffekter och rörelse-effekter. Ljuden blir som hiphop, scratch scratch och hoj hoj, bilderna blir ibland rent komiska, när huvuden svänger fram och åter, fram och åter, eller en armbåge likadant. Ibland kunde det bli lite påfrestande, när en dörrsmäll spelades om och om igen. Min favorit var en ordväxling mellan barnen:
- Höjap
- Amtain
- Höj ap
- Am tain
Till slut hörde jag:
- Hurry up!
- I'm trying!

Jag tänkte att filmen måste ha förebådat hiphopen, men i eftertexten visade den sig vara gjord 1993, så det var tvärtom hiphopen som möjliggjorde klippningen.

Till sist ville jag skriva ngt om dokumentären Am I black enough for you av Göran Olsson, men det får vänta. Ni har läst tillräckligt mkt av mig för idag.

Jag moraltanten

Tog en hundägande tonåring på bar gärning utan bajspåse, vakta honom medan dottern hämta. På t-banan på väg t Magasin 3 för experimentfilmskväll lägger en yngling upp foten på sätet, får en förvånad blick fr mig, tar ner den. Seger.

Kinaresan

Det har varit en väldigt konstig tid. Först så glömde jag söka visum, så jag fick stanna i gaten, när alla andra gick på planet. Det var mardrömslikt.

Sen var det jättedeppigt att vara där och se hur illa däran mamma blivit. Hennes parkinson har utvecklats oväntat fort och hon har alla symptom på framskriden sjukdom. Med Tommys hjälp ändrade jag i hennes medicinering så att hon nu i alla fall inte har så många hallucinationer. Hennes demens har jag beslutat att den är inte värd att försöka dämpa symptomen på, eftersom medicinen ger henne så starka biverkningar, t ex kraftigt illamående så att hon förlorar mkt i vikt.

Samtidigt så känner jag ändå livskraften i mamma. Inte minst sista eftermiddagen då hon blev så upprörd att hon fick ont i bröstet och krävde att få åka till akuten. Pappa hade lyft henne lite bryskt. Hon hade jättehögt blodtryck, kunde de på akuten konstatera. Hon anklagade pappa för misshandel (att han skulle ha släppt en dörr på henne) och svamlade rätt mkt. Konstigt nog fick jag inte panik eller blev ledsen över att hon kanske skulle dö, utan snarare lugnad av att se hennes livkraft skina igenom.

Det är väldigt synd om pappa också. Han är 70 bast och har ett krisande företag på annan ort och en svårt sjuk fru att sköta. Men vi kom varandra väldigt nära och hade jättebra samtal sista kvällen och på väg till flygplatsen nästa dag. Det är jag otroligt glad för. Jag försökte peppa honom och han verkade kunna ta till sig både det och en del av mina andra synpunkter på hans och mammas relation. Det kändes som vårt första samtal som jämbördiga.

Besöket hos Vinlusen var perfekt. En sorglös avslutning på en vistelse som präglats av sorg. Tyvärr så blev jag lite väl sorglös och höll på att missa mitt plan hem till Sverige. Åkte för långt med snabbtåget till flygplatsen och var framme vid flygplatsen först kl 13.48 (planer skulle gå 14.45). SAS hade lovat mig att hålla bagage-dropin öppet till 14, men jag skulle först hämta check-in-bagaget som jag hade lämnat in på förvaring...Och det är en STOOOR flygplats. Ett tag trodde jag att förvaringen var i en annan terminal, då hade det varit kört.
Jag trodde jag skulle få en hjärtattack. Men jag hann.

Nu e jag hemma, och det är så härligt. Jag älskar Sverige. Och jag älskar Kina. Det är trots alla jobbigheter väldigt bra för mig att åka dit då och då. Inte minst för att borsta upp språkkunskaperna. När jag precis anlänt hade jag skitsvårt att uttrycka mig. När jag åkte öste jag ur mig klokskaper till pappa.

Brunch

Dim sum

Vinlusen o jag äter sen middag

I Peking. D e så trevligt o precis vad jag behövde efter två deppiga v m min svårt parkinsonsjuka mor.

Taggad!

Hehe, nar jag sag att Ondskan blivit taggad hoppades jag att hon skulle tagga mig, och det gjorde hon, hurra! Jag har nog alltid gillat att svara pa sana enkater, bara de inte ar for manga pa en gang. Man far tanka efter lite om sig sjalv. Gud, jag uttrycker mig sa daligt nu for tiden, typ det senaste aret. Det ar darfor jag inte bloggar sa ofta. Tycker det ar sa svart att fa fram vad jag vill saga.

Nu till ngt betydligt enklare an att forsoka formulera sig:

Nuvarande besatthet?
Farsk bambu, mammas medicinering, mammas tandborstning, mammas kiss- och bajsvanor, mammas aptit, mammas somnkvalitet.

Vad har du på deeeeeej nu?
Vita bomullstrosor (vissa tander faktiskt pa det), morklila langkalsonger i bomull, randig troja, vinrod vadderad morgonrock.

Tar du tupplurar?
Ja, nar jag kanner mig somnig och har tillfalle.

Vem kramade du sist?
Min mamma.

Om du vore ett träd vilket skulle det vara?
Ett piltrad, eller en med blommor, typ magnolia eller persikotrad.

Vad blir det till middag?
Mums, vi ska ata hos min syrra Yuwei och hon brukar se till att hennes hushallerska fixar god mat. Formodligen blir det en fisksoppa med rattika, massa farsk bambu, kanske sma flodrakor, det blir definitivt massa bladgronsaker, hon namnde 苋菜［xian cai］som hon later forvallas snabbt och sen blandar med lite sesamolja.

Vad var det sista du köpte?
Oj,jag handlade massa saker igar pa livsmedelsbutiken nara dar mina foraldrar bor. Bl a kopte jag salta ankagg, kimchi och marinerad/syrad gurka. Och lite microfibertrasor samt en dumplingform som ngn lycklig men ovan dumplingalskare ska fa i present.

Vad lyssnar du på just nu?
Frasandet fran woken i koket dar pappa forbereder lunchen som ska besta av risnudlar. Men jag ska till Huajun och kaka hemma hos honom.

Favoritväder?
Soliga dagar med knallbla himmel. Men ibland kan det fa vara lite regnigt (t ex en sondag) sa man utan daligt samvete kan stanna hemma och lasa en bok eller se en film.

Vad skulle du döpa eventuella döttrar och söner?
Jag har redan gett henne namnet Signe och pa kinesiska "familjens ris" 家米 jia mi.

Säg något till den person som taggade dig.
Hej sotnos! Vad glad jag e at du tagga mig, det betyder att du tanker pa mig.

Favoritresemål?
Italien, Frankrike, skulle garna vilja aka till paradisoar i Vastindien.

Nämn några saker du inte kan vara utan?
Internetuppkopplad dator, min mobil, min skosamling.

Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
Nan godsak att gnaga pa.

Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara?
OJ, vad svart. Ingen aning. Kanske ... Daniel Sjolin verkar sympatisk.

Om du kunde åka varsomhelst i världen i en timme var skulle du åka?
Japan. Och kaka sushi. Eller nudlar.

Vem skulle du vilja fastna i en hiss med?
Barack Obama. Jag skulle kasta mig om halsen pa honom och pussa pa honom och saga at honom att inte vara radd for att ta obekvama beslut. Eller sa skulle jag sta stel som en pinne.

Extrafråga: Favoritlukt?
Fardigkokt ris. Eller anksoppa. Eller egentligen vad som helst inom kinesisk matlagning.

Jag taggar Norman Fibbler, Amber, A life in Oz, Schampoo Rising (de kommer nog inte se det har). Jag maste sticka nu, lankar sen.

Spejsat

Déja vu på nåt sätt