Mathimlen

På Gulddraken!

2012-01-19T16:45:00.001+01:00

Inspiration!

2012-01-18T19:51:00.003+01:00

Det var det här jag pratade om typ 2007 eller när det nu var när jag blev inbjuden av Ana U till deras frilanspub att prata om mattidningar. Allt annat än Allt om mat. Nördiga. Med fula bilder gärna. Fast de har jag inte sett ännu. Jag efterlyste halvätna tallrikar och autentiska kök. Och gerillamatjournalistik i stil med att spåra upp goda dofter man råkar gå förbi.

Nu ska jag börja prenumerera på Lucky Peach!

Nya kinaaffären vid Hötorget

2011-12-28T13:08:00.001+01:00

Vid sergelgatans uppgång. Äntligen har jag tagit mig hit. Det är en väldigt kinesisk varuhuskänsla här. Lite kliniskt. Tydligen qingtianfolk som ligger bakom även denna. Driftiga människor!

De fattas mig

2011-12-23T12:30:00.006+01:00

Efterlysning:
1. En app som heter Lunch i Stockholm och ger dig tips på (helst bra) lunchkrogar i närheten av där du befinner dig.

Anledning: Jag vet fan aldrig längre var jag ska äta lunch. Jag gillar ju Paparazzi, Lao Wai och Operans bakficka, men de ligger oftast för långt ifrån där jag befinner mig. Ibland vill jag också ha omväxling. (T o m jag!) Hos Morsan är bra, men också bara ett enstaka ställe. Jag behöver en app! Sist jag var vid T-centralen tänkte jag som vanligt gå till Roppongi, men de håller på att bygga om om i all evighet. Orkade ej gå till Operan, det är ofta så slamrigt och stressigt och trångt. Det slutade med att jag gick till Burger King.

Hotel Mornington är ett ok ställe, men rätt dyrt. Som Operan. Och Grand Hotel.
Och nu verkar Peony ha hunnit slå igen utan att jag masat mig dit. Numret avstängt och hänvisning saknas.

Var ska jag äta lunch med Leili 29 dec?

2. Artiklar i Alltomstockholm (som ju är en sugig helt reklamindränkt sajt) eller nån lämplig tidning som går att googla på om vilka krogar som har helgöppet under jul och nyår. Det borde ju vara så självklart. Skulle få så många sökningar.

En gång gick jag på AOS lunchguide och gick till en som jag trodde de rekommenderade. Den låg vid Sergelgatan och var fruktansvärt dålig. Sen fattade jag att det var en simpel reklamgrej som vem som helst får köpa in sig på. Deprimerande. Var finns matjournalistiken? Stockholm är stort nog nu och stockholmarna många nog för att det ska gå att få ekonomi i bra bevakning.

Annan tolkning av vaggan i filmen Play

2011-12-11T22:27:00.003+01:00

Stefan Jonsson skriver i DN om hur han tolkade vaggan i filmen Play.

Vaggan visar sig tillhöra föräldrarna – av allt att döma en somalisk familj– till en av de svarta telefontjuvarna och plågoandarna. Afrikanerna har listigt organiserat en gratistransport för sitt gods, utan hänsyn till tågets personal och passagerare. Man kan gå längre i tolkningen. För vad betecknar vaggan? Fler svarta barn i Göteborg.

Vad man kan tolka olika. Själv tänkte jag att det var en pik till tågpersonalen, att de längs resan ropade i högtalarna på svenska och engelska, det föll dem aldrig in att ägaren till vaggan kanske inte förstod något av språken.

Vad betyder förresten clownen i slutet av filmen, innan vaggan dyker upp hemma hos den somaliska familjen?

Vegetarisk dimsum i Stockholm

2011-12-09T16:59:00.002+01:00

Titta vad jag ramlade över när jag ville uppdatera mig om dim sum i Stockholm! Laowai serverar det på eftermiddagarna tis-fre kl 13-16 under namnet Gao Shan Yuan, som kan betyda Det höga bergets gård. Här är menyn.

Läser Knausgård

2011-12-02T18:53:00.010+01:00

Har länge längtat efter något att läsa. Något att dyka ner i och inte komma upp igen förrän det är över. (Senast det hände var nog Vi, de drunknade. eller Indignation av Philip Roth. Eller Solar av Ian McEwan.) Något som tar över mig. Ok, inte helt, men i alla fall som tar över en del av mig. En trygg röst att överlämna mig till. Det känns tryggt att överlämna sig när man känner att det är en gedigen berättare. När texten är varm.

Och som Jenny sa, när vi fikade efter Play, om att skriva och i kommentaren till förra inlägget. Livet för oss obönhörligen mot ett slut. Så vad är det då för mening med att skriva? För att det är som att simma mot strömmen. "Som att medan man simmar, samtidigt kämpa med att ta av sig kläderna man har på och kasta upp dem längs stranden åt andra att hitta?" Föreslog jag medan jag åt på en saffranscupcake och Jenny drack kaffe och nån bulle. (Glad att Jenny påminde mig i den här kommentaren att det var nåt jag sa. Jag tänker, alltså ÄR jag!) Undra på att det är så jobbigt förresten...

Jenny skriver om Knausgård här. När jag läser ettan påminns även jag om min egen tonårstid och hur jag alltid gick omkring med ett anteckningsblock för att skriva ner mina tankar. Jag slutade med det, för jag visste liksom inte vad jag skulle ha dem till. Tyvärr slutar man också att tänka så mycket. För anteckningsblock, precis som bloggandet, är uppfordrande. De kräver att man fyller dem med ngt.

Jag ska också börja fordra mer av mig själv. Lite mer.

Roligt att han nämner Proust alldeles i början. Så klart. Så självklart egentligen.
Roligt också med hans tankar om döden i början. Om att de döda måste gömmas undan. Och att bårsalar och begravningsbyråer aldrig kan ligga högre upp än typ marknivå. Att man aldrig åker upp med kroppar, bara ner. Ja, svårt att förklara. Läs!

Är trött på fläsk. Har ätit för mkt fläsk på sistone.

Har varit i Kina igen

2011-11-26T22:26:00.005+01:00

Och träffat bl a en uigurisk dansös med storhetsvansinne i Urumqi, beskådat slaktandet av två grisar i en bergsby i den sydvästliga provinsen Guizhou, samt förhoppningsvis träffat en framtida kinesisk nobelpristagare i blott 21-åriga Jiang Fangzhou. Hon började skriva när hon var sju år och gav ut sin första bok när hon var nio. Detta för att hennes mamma lurade i henne att kinesisk lag föreskrev att alla barn måste ha skrivit en bok innan de gick ut småskolan.

Jag trodde risken var ganska stor att jag skulle dö i en bilolycka på vägen till den där bergsbyn (12 timmar bilåkning på dåliga vägar under regnsäsong), men jag överlevde. Det känns helt fantastiskt. Jag försöker njuta av varje sekund jag finns till.

Idag var jag på bio med Jenny och såg Play. Den var jättebra! Visst lite seg stundtals, men väldigt vackra bilder som alla kändes betydelsefulla för filmen. Inga döda rutor knappt. Det jag saknade var utveckling. Jag tycker det är mäktigt att vara en god skildrare, men ännu mäktigare att vara en god berättare.

På vägen hem stötte jag ihop med Grace som jag jobbade med på Sthlms filmfestival för länge sen. Hon är i filmbranschen så det var kul att prata nu när jag för en gångs skull råkat se en ny film. Hon tog upp det här med att svenska filmer är så VITA och att "alla" nu efterlyser mer "etniskt diversifierad" film och tv-drama. (Sen såg jag att Nöjesguiden som jag ryckt åt mig i förbifarten också handlar om det.)

Jag har faktiskt inte tänkt på det tidigare, men en anledning till att jag inte känner att svensk film angår mig kan ju faktiskt bero på just detta. När såg jag ett asiatiskt ansikte sist i en svensk film? Samtidigt behöver det ju inte bara hänga på etnicitet. Men det är iaf en faktor.

Jag fixar inte Lena Endre. Hon må va hur bra skådis som helst men jag får utslag. Klarar öht inte av kända skådisar nästan. Älskar Play för att den kändes så spontan. Enligt Grace var det "rehearsal, rehearsal, rehearsal". Tänk att det kan bli så spontant och bra när man övat mkt. För på Dramaten och på andra ställen känns det ju inte så spontant.

Har ätit bläckfisk och fläsksoppa två dagar i rad nu. Måste laga nåt annat imorgon. Är sugen på fisk med baconstekt savoykål som maken lärde sig från en lunchkrog i Göteborg.

Rätten till heltid? Nej tack!

2011-07-19T22:44:00.004+02:00

Häromdagen var vi hemma hos A och David i Gröndal. A och jag pluggade tillsammans på Konstakademin i Kina. Hon och jag har ofta delat känslan av att vara misslyckade begåvningar. Dvs, begåvade typer som haft det alltför lätt för sig och därför inte ansträngt sig tillräckligt för att ha en strålande karriär.

Just nu är jag dock inte särskilt upprörd för det. Speciellt inte sen jag hittat den här krönikan på The Economist, där skribenten beskriver en tillvaro som liknar den jag och min make delar. Vi jobbar så mkt som behövs. Helst inte mer. I texten kallas såna personer för "threshold earners", fenomenet har även benämnts "the medium chill".

Läs. Krönikan är jätteintressant. Däremot förstår jag inte riktigt slutsatserna. Nåt om att alla borde få klippa håret på folk och köra lite taxi när det passar. Eh, som en sorts bytesekonomi dårå? Eller svart?

Post-materialismen är ett nytt begrepp som jag genast känner mig hemma i. Det är verkligen träffande. Jag ser det i alla coola snygga tjejer som jobbar på Ica här i centrum. En av dem har blivit skönhetsmiss i Kenya eller nåt. Hon har en del jobberbjudanden som hon funderar på. (Jag tjuvlyssnade när hon snackade med en kund framför mig.) Eller de unga konduktörerna på tåget. Eller den söta städerskan på jobbet som ser ut som en thailändsk bibliotekarie.

Kommer de att se tragiska ut när de blivit gamla och rynkiga och jobbar kvar på sina okvalificerade arbeten? Eller kommer de fortsätta vara coola? Jag hoppas på det senare. Jag tror inte man identifierar sig lika starkt med sitt jobb längre. Igår spelade jag in en låt på kinesiska i en studio på Dalagatan. Det var jättekul. Sånt kan man göra när man inte jobbar 60 timmar i veckan.

Både A och jag har käpphästen att vi skulle vilja att politiker slutar snacka om "rätten till heltid". Vem fan vill jobba heltid? Ingen jag känner. Helt ärligt.

Man vill ha rätten att vara så pass välbetald att man kan försörja sig på sitt deltidsarbete.

In short: In Sweden, especially the Socialdemocratic party always call out for "the right to "a full-time job". I have never been able to understand why. Because I don't think anybody would want a full-time job if they instead could support themselves on a part-time ditto.
And I was very happy to find this column on the Economist where the writer dwells on the subject of prioritizing more autonomy and spare time instead of going a few rungs up the ladder on a career. That is, working more.

Ormen på vägen

2011-07-14T08:58:00.000+02:00

På cykelväg hem fr ett par vänner såg vi den här ormen. Näbbmusen var död, om man säger så.

Min opiumodlande släkting i Kina

2011-06-30T23:23:00.003+02:00

Det är jättegott att krydda grisfötter med, sa han. Men enligt min pappa blir allt godare med opium: "Man får inte nog, vill bara ha mer." Jag tror honom.

Bilden togs i slutet av maj när vi turistade i mammas bergstrakt. Det var Kinaresans högpunkt. Fler bilder kommer.

Drömjobb

2011-02-27T00:50:00.002+01:00

Sitter och läser min dagbok från 2010 och hamnar på det här från slutet på oktober:

Snälla. Låt det hända något roligt på jobbfronten! Jag behöver det. Behöver att något dimper ner i knät på mig. Gärna något som kommer innebära ett längre engagemang, men inte tar en heltid i anspråk, men ger så bra betalt att det går att leva gott på. Och att människorna jag träffar och jobbar med gillar mig.

Och att uppdraget känns meningsfullt.

Tro det eller ej - i princip allt det där hände. Men vi har fastnat i en löneförhandling och frågan är om jag är beredd att helt säga nej om jag känner mig för nedvärderad.

Stories, Kulturhuset Plattan

2011-01-18T13:23:00.003+01:00

Jag tog en sejrygg med tomatsås och örtmarinerade grönsaker. Fisken var smaklös. Tomatsåsen platt smak av tomatpuré. Jag önskar att de inte hällde såsen på fisken rutinmässigt. Jag vill kunna känna fiskens egen smak. Även om den inte smakar ngt.

Salladsbuffén hade det felet att de inte hade någon vitlöksdressing. Majs fanns.

Pris: 89 kr

Läs även andra bloggares åsikter om lunch i Stockholm, Stories, Kulturhuset, Plattan, recension

Åsikt om Kinas mat

2011-01-11T15:48:00.009+01:00

Jag tittade på program 2 om chili av Kinas mat med Fredrik Önnevall. Ironiskt nog är det maten som är den svaga biten i hans program. Det är mindre ett matprogram än ett samhällsprogram.

Men personerna som hans researchers hittat är SKITBRA. Och deras situation och känslor är det som gör programmet sevärt. Önnevall är snygg och charmig. Jag gillar också hans kommentarer, de känns naturliga och spontana. Ibland känns det lite som att han skriver tittaren på näsan och talar om hur vi ska reagera, men överlag är det nog bra för Kina-novisen med lite ledning.

Kontentan är: Bra med ett program där svenskar får träffa vanliga kineser och se deras vardag! Och maten är en smart ingång.

Läs även andra bloggares åsikter om Kinas mat, SVT

Bloggtips och läget

2011-01-06T11:28:00.004+01:00

Bästa bloggen just nu är Risvin och Chili. Fattar inte hur folk kan vara så duktiga på kinesiska och kinesisk mat. Imponerande. Matpolisen verkade ju vara ett universalgeni på mat, men han visade sig vara en bluff. Googla och kolla cachen om den finns kvar. Jag kommenterade lite som Space babe.

Erik Videgård försökte sig på kinamat för några år sen med Halv trappa plus gård. Den sågade jag och Isse ordentligt. I stort sett gick det ut på att vi beställde avsmakningsmeny med 8 rätter och ingen var bra. Fläsk stekt med kinesisk gräslök var värst: fläsket hårdstekt, närmast bränd; löken styv och kvistig, gick ej att tugga. Riset var kallt och ej färdigkokt. Det andra var sådär pissdåligt att jag förträngt det.
Vi var där inte långt efter deras hyllade premiär, vilket gör det hela ännu mer tragiskt och komprometterande för kunskapen om kinesisk mat bland matpatruller på drakarna. Eller så fick de nån special treatment.

Lustigt nog kom Isses mamma och hennes bästis Tjocka tanten dit just när vi konstaterat att vi inte skulle kunna äta upp maten trots att vi var jättehungriga. De fick den och de dissade den också. Detta är alltså två kinesiska tanter som kan mat de med.

Erik Videgård såg oss. Vi var nog de enda kineserna i lokalen som var fullsatt. Han frågade hur det smakade. Vi nickade med spelad antusiasm. Efteråt ångrade jag mig. Jag borde sagt som det var.

Hur som helst. Sen sist har jag blivit kinesiskfröken åt en privatist. Och min mest idoga läsare har fått barn. Hon kanske inte läser längre förresten, men stort grattis ändå, kära du!

Jag har firat jul. Och som vanligt köpt julklappar ett par dagar innan julafton och förundrats över att jag inte lärt mig till denna gång heller. Men nästa år, då jäklar. Ska ha färdiga klappar i oktober. Nej, november då.

På julklappshoppingen gladde jag mig än en gång åt att inte bo i stan. Tänk om dottern 7 år var omgiven av alla dessa reklampelare. Vad allt skulle hon inte begära att få? Och vilka bilder av kvinnor skulle hon bli matad med, förutom dem hon redan får sig till livs på tv och i tidningar?

Nej, tack för att jag bor i förorten med nära till skog, hav och sjö. Skidåkning på golfbanan, skridskor på insjön, bad på sommaren, svampplockning på hösten. Älskar.

Recension: lunch på Street Food

2010-12-16T12:16:00.005+01:00

Innan Gambia hann jag käka lunch med Mattias, min bloggfader som jag inte träffat på år och dar. Han var precis i färd med att sluta på sitt jobb och gå över till den mörka sidan. Jag var jätteavundsjuk.

Vi sågs på Street Food. Jag var 15 min sen, för jag var på Skofabriken i Stockholm för att byta ut ett par espadrillos jag köpte i somras. Jag köpte dem hos en återförsäljare på söder, men mejlade Skofab några synpunkter och erbjöds ett par nya skor! Så jag bytte ut mina (eller gjorde jag det? Jo, det gjorde jag nog, för jag kom inte hem med tre par skor.) och köpte ett par på outlet. Ska posta foton på dem kanske.

Men Street Food. Det är stjärnkocken Marcus Samuelssons snabbmatsprojekt på centralen.

Ur artikeln:

Street Foods meny omfattar närmare 30 olika rätter. Gästerna kan välja mellan alltifrån japansk misosoppa eller malaysisk satay till napolitansk tunn pizza. Prisnivån ligger mellan 69 och 85 kronor per meny, inklusive dryck och tillbehör.

Med reservation för att det nu är snart en månad sen jag var där: Det var kort sagt inte gott. Iaf inte pad thai-nudlarna som jag beställde. De smakade ... härsket eller skåp som jag minns det. Jag petade dock i mig de många kycklingbitarna och jordnötterna och låtsades att jag åt GI. Salladen var vattnig i smaken.

Mattias sa att hans lammspett var helt ok.

Det var iaf hemskt trevligt att träffa honom. Jämt när jag varit social så tänker jag: oj vad roligt jag måste vara social oftare!

Men så blir det aldrig av för jag är för lat för att ordna samkväm. Därför är det tur att jag har kör och vincirkel, annars skulle jag aldrig träffa några människor.

Läs även andra bloggares åsikter om Street Food, krogrecension, lunch

Säkert i lördags

2010-12-07T18:27:00.001+01:00

Fantastisk röst. Fantastiska texter.

Ticks på tåg

2010-12-01T19:46:00.004+01:00

Sitter på tåget o undrar varför d e så många som har konstiga ryckningar i ansikte, axlar etc. Han programledaren på Kobra har oxå d. Typ gungar med axlarna när han pratar. Jag har ticks-skräck. E skiträdd att själv plötsligt få ett. Kanske har d redan...

För övrigt så fattar jag inte hur många matbloggare lyckas laga god mat nästan varenda dag. Själv äter jag ofta snabbnudlar med ett helt eller vispat ägg i, och skulle egentligen mycket hellre äta ett piller istället vid dessa desperata tillfällen.

Kanske hänger det på planering.

Till sen middag ikväll åt jag nyss makens älgfärsbiffar (från frysen), gammalt ris, rester av makens currygrönsaksgryta med flockad 3-procentig yoghurt samt ekologisk svartvinbärsgelé. Det var rätt gott. Hunger är bästa kryddan.

Så jäkla bra

2010-11-30T21:24:00.002+01:00

Äntligen! Någon/några som säger det som borde vara självklart. Man måste vara blind för att inte se det. Jordens resurser är ändliga och evig tillväxt är omöjligt.

Hemma från Gambia

2010-11-27T15:25:00.005+01:00

Det var stekhett, men fläktade rejält vilket syntes på vågorna som barnen älskade att kasta sig i. Själv är jag en riktig Filifjonka och lite rädd för vatten. Så medan jag njöt av att simma med vågorna röt jag åt dottern då och då att inte simma för långt bort/ut.

Maten var inte tårframkallande som Zornkvinnan sa, men den var helt ok god. Thieboudienne heter benachin på gambianska. Det är friterad fisk med tomatsås och rött ris (också kokt i tomatsås). Vi drack läsk till maten nästan varje måltid, då är det verkligen semester...

Det godaste vi åt (var jag och barnen rörande överens om) var under sista kvällen när vi gick på stranden bort till nästa hotell, som var riktigt, riktigt fancy i morisk stil. Tänk ett vitkalkat komplex med dekorativa vita kupoler, upplysta bassänger (ej avsedda för bad alltså) på den stora uteterassen, en stor inomhusrestaurang med överdimensionerade skinnmöbler i turkos med höga ryggar, och en fantastisk innergård med ytterligare bassänger, innan slutligen en lång lång trappa i ett intrikat svartvitt rutmönster ledde upp till foajén. Ingen minimalism här inte.

Jo maten. Den godaste. Det var ångkokt lady fish med soja, ingefära, vin och koriander. Ringer nån klocka? Japp, kinesiskt! De hade nämligen en vanlig meny och en asiatisk meny. Och enkla fisken var underbar efter de föregående dagarnas friterade eller stekta fiskar och de tomat/jordnötssmörsbaserade såserna.

Tyvärr fick jag ge upp den för dottern hade fått en hög med hårdstekta scampis hon inte gillade. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli som min mamma som alltid avstod det godaste till oss, men så har det blivit, iaf lite. Inte alltid. Inte allt. Men till viss del.

Frågan är vad jag är sugen på nu när jag är hemma. I Gambia åt vi mkt kyckling, fisk och räkor. Det får kanske bli fläsk. Eller vegetariskt.

Åh suck, vad det är svårt att försöka äta gott varje dag.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, Gambia, resor, thieboudienne

Kimchi på David Changs vis

2010-11-10T13:00:00.003+01:00

Frågade Calle om hans recept till kimchi som vi fick på hans fest för ett tag sen, där det för övrigt serverades underbar ugnsgrillat sidfläsk, eller är det flank, ack jag är så dålig på styckdelar!

Enligt maken som frågade ut Calle om fläsket så ska man först koka den på spisen, sen ställa in den i ugnen, och socker på svålen ska det nog vara för den ska vara karamellierad. Hm... jag får nog fråga en gång till. Eller söka på "pork" och "Japan". Kanske även "oven" och "recipe".

Iaf. Kimchin visade sig vara efter recept från David Chang som (jag efter googling förstått) är en jättehet restauratör i New York just nu. Han har flera små haussade krogar där han tydligt basunerat ut "inga vegetariska alternativ!". Han ska, sympatiskt nog, inte heller ge förtur till prominenta gäster.

När Daniel och jag blev avbokade på Frantzén & Lindeberg dök en misstanke upp om att nån kändis, typ Mauro Scocco hade fått bordet istället.

Här finns Changs kimchi-recept.
Han är ett nudelfreak - därför denna bön: snälla kom till Sverige! Och ersätt Wagamama!

Här mer om David Chang på en sajt som leder vidare till andra toppenartiklar, t ex om Hangzhou-köket.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, David Chang, kimchi, Hangzhou

Surkål med fläsk

2010-11-07T09:12:00.007+01:00

Jag är ledsen, men kan inte få det att se aptitligare ut än såhär med min mobilkamera, och är för lat för något annat. Den beigea påsen till höger är skitgoda solrosfrön med smak av vanilj och anis som är inköpt på Nordic Chinese på Herkulesgatan tror jag. De är omöjliga att sluta äta! Och tungspetsen blir alldeles sliten, men fortsatt ståndaktig.

Det är alltså 霉干菜吾肉。Det var i alla fall så vi kallade den hemma, med vår blandning av olika zhejiang-dialekter. På Wiki kallar de den för 梅菜扣肉/梅干菜烧肉. En klassiker i Zhejiang-köket.

När man har färdig surkål med fläsk så har man massor av möjligheter till annan mat. Den är jättegod till rissoppa 泡饭(dvs gammalt kokt ris som kokas upp i vatten)= perfekt frukost. Ett bättre ord för 泡饭 är egentligen "uppblött/uppkokt ris". Men jag skrev alltid rissoppa i min dagbok när jag var liten. Började föra dagbok när jag var 9 år och precis som nu handlade det mest om vad jag hade ätit.

Meigan-cai med fläsk är också jättegod soppbas till risnudlar. Eller 咸泡饭 salt rissoppa som är en hel vetenskap i sig. Jag älskar salt rissoppa, men vågar av nån anledning inte experimentera. Man tager vad man haver, är principen. Men min bror är världsmästare i salt rissoppa och jag vill inte förstöra de fina minnena jag har från hans salta rissoppor. Fast egentligen tror jag att fett och lagom mkt salt är hemligheten. Och smakar det tunt kan man alltid steka uppvispat ägg på hög värme och sen lägga i soppan.

Så här ska meigan-cai med fläsk se ut. Jag hade inget sidfläsk, bara benfri fläskkarré. Det feta ska bara smäääälta i munnen... Klicka på bilden och känn snålvattnet rinna.

Solrosfröna fick vi av Yiqi och Micke som kom på mysig hemmakväll igår. De är redan slut. (Jag åt upp dem i morse till frukost.) YQ och jag satt sedan framför Youtube och återupplevde gamla kinesiska hits från 80-talet, tills vi landade i klassikernas klassiker, Teresa Teng vars nästan samtliga 70-talslåtar vi och vår generation kan. Här en favvo. Som för övrigt är skriven av Kinas Barbara Cartland 琼瑶 och var ledmotiv till en tv-serie av densamma.

Läs även andra bloggares åsikter om Teresa Teng, meigan cai, surkål, mat, fläsk, musik, smäktande ballader

NaNoWriMo

2010-11-05T19:36:00.001+01:00

Det här verkar ju hur bra och roligt som helst. Hittat via Bokbergets statusuppdatering på Fejan.

Läs även andra bloggares åsikter om nanowrimo, skriva, författande, skrivardrömmar

Konversation med Tele2

2010-11-02T13:14:00.003+01:00

Hej och välkommen till Tele2! Du pratar med Jimmy Dahlberg. Vad kan jag hjälpa till med?
13:10 Gud vad underbart, jag har aldrig någon sin kommit fram i en chatt tidigare!
13:11 dvs kundservice chat på tele2
13:11 Jo, vi har IP/bredbandstelefoni med er som leverantör.
13:11 Ifredags kom jag ej ut på nätet, felsökte med er support per telefon
13:12 och kom då fram till att det var vår trådlösa router det var fel på
13:12 men idag har jag inte kunnat ringa med telefonen, fast det gick så sent som igåt
13:12 igår
13:12 vänta ska jag kolla igen, det var en stund sen nu
13:12 Okej.
13:13 nu funkar det! Den kanske bara var utladdad. Tack iaf, nu vet jag att ni finns!
Info: Chatten är avslutad. Du pratade med Jimmy Dahlberg.. Klicka här för att få en kopia av chattsamtalet.

Läs även andra bloggares åsikter om Tele2, kundservice, live chat, underbart

Wagamama - varning

2010-11-02T10:05:00.006+01:00

Det är INTE gott! Åt seafood nudelsoppan. Buljongen var inte vitaktigt simmig som man skulle vilja ha den och som den är på Ramen Ki-mama. Den smakar lite sött. Fisken var inte heller god. Helt smaklös, osalt. Dyrt var det också! Portionerna är så små att bara ett barn skulle bli mätt. Inte ett kinesiskt matvrak.

Däremot var deras kycklingdumplings riktigt goda! (Anne's food var där samma dag som jag och tyckte kul nog samma sak, utom om sina ank-dumplings.) Och servicen var lite irriterad (pga våra många specialförfrågningar) men funktionell. Dessutom frågade en personal efteråt hur maten smakade. Jag sa förstås som det var. Han såg mycket konsternerad ut.

Det bästa nudelstället i västra Europa är förresten Ta Wan Mein i Greenwich, bara en kort bussresa från London. Och här är deras meny.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, nudlar, Wagamama

Kycklingmage på två sätt

2010-10-25T20:32:00.001+02:00

Första stekt i honung o madeira. Andra kokt, sen blandad m kin risvinäger, vitlök, soja, sesamolja. Den förra e bättre än så länge. Obs man måste skumma hjärtanen ordentligt!

Oljiga strimlor

2010-10-25T10:01:00.003+02:00

Blev sugen på youtiao 油条. De här köpte jag på Nordic Chinese, men de blev inte så fluffiga som tänkt. De smakade inte heller som tänkt. Bara olja.
Dessutom var oljan för varm.
Ok, ingen sån dag idag.

Igår var vi på brunch på Kvarnen. Det var inte heller så bra som tänkt. Men sällskapet var trevligt.

Och provet, ja, det satans provet. Gick för jävligt.

I morgon är det dags!

2010-10-22T17:14:00.003+02:00

I morgon är det dagen H som i Högskoleprovet. Jag fattar inte varför jag utsätter mig själv för det här. Varför kunde jag inte få förbli i illusionen om mig själv som en 1.9-poängare?
Behöver jag verkligen ett ytterligare sänke för självförtroendet?

Min vana trogen väntar jag med att plugga på till sista stund. För nån vecka sen gjorde jag NOG-delen (matematiska och logiska problem - jag menar, bara namnet är ju ologiskt! Borde ju heta MoL-delen. Möjligen MoLp. Eller i mitt fall - Help.) Jag fick 10 rätt av 22.

AAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaaa! Vad har hänt med mig under dessa 15-nånting år som gått sen sist? Jag har blivit helt korkad!

Anno 97 gjorde jag Mensas snabbtest på nätet och fick 13 rätt av 15, vilket kvalificerar en för att anmäla sig till deras riktiga prov. Ett par år efter att jag blivit mamma gjorde jag det igen. Hann inte ens klart inom utsatt tid. Jag skyller på ungen, graviditeten, amningen och fan och hans moster.

Idag har jag gjort hela högskoleprovet 2004 på tid. Dvs inklusive mattedelen som jag fick så ruttet dåligt på. Nu fick jag lite bättre på mattedelen, hehehe, 17 av 22. Sammantaget blev hela resultatet nästan godkänt för mig själv. MEN! På DTK, tolkning av diagram, tabeller och kartor fick jag bara 8 rätt av 20!!! Dessutom hann jag inte klart i tid...

Jag är helt jävla förkrossad. Där fick jag förklaringen till att jag inte sysslar med grävande journalistik. Då ska man helst vara bra på excel, har jag hört.

Saker som jag inte kan:
- riktningskoefficient
- prisindex
- förstå länsarealer i liggande stolpform (och förstå vad de används till, arealerna alltså)

Jag tror inte jag kan ekvationer som har x i kvadrat heller.

Min enda tröst är att maken blivit helt förskräckt över provet och vissa frågor jag velat ha hjälp att förstå. Han vänder sig bestämt emot tanken att själv göra provet.
- Jag är en välmeriterad forskare och akademiker och vill gärna förbli sådan i mina egna ögon.

Han är så klok. Nu har han lärt mig att multiplicera med tvåsiffriga tal. För det kom han på hur man gör. I gengäld kan han inte dividera med tvåtal, men det kan jag, så vi kompletterar varandra.

Läs även andra bloggares åsikter om högskoleprovet, hjälp, ångest, nervositet, prestationsångest, dåliga idéer

Konstigt Nog God Fiskgratäng/KNG-fisk

2010-10-21T12:27:00.003+02:00

Dagens fynd! Googlar efter recept på sockerkringlor och hamnar på Tasteline. Där hittar jag Konstigt nog god fiskgratäng. Måste säga att namnet på rätten är ganska träffande.

Livet på internet

2010-10-19T12:28:00.003+02:00

Häromveckan var det en kille som tog sitt liv live på Internet. Han hade berättat om sina planer på Flashback. Många försökte avråda honom, men han fick en del uppmuntrande tillrop också.

Jag trodde knappt mina öron när jag hörde det här på radion, för jag hade nämligen nyligen sett filmen Untracable på SVT. Den handlar om en seriemördare som låter sina offer långsamt dö under vedervärdiga plågor medan allt sänds på nätet. Och ju fler som tittar desto mer ex v saltsyra sätts till vattentanken där offret sitter, eller desto starkare blir lampan som bränner sönder offrets hud.

Jag tänkte faktiskt då att det här är nog inte så långt bort. Och det var det inte.

Jonas Thente skrev en krönika om händelsen.

Läs även andra bloggares åsikter om självmord i direktsändning

Vådan av att vara journalist - säng säng säng

2010-10-18T18:14:00.003+02:00

Det har sina sidor att vara journalist. T ex så blir man väldigt skeptisk till vissa saker. Till information och info som framförs som fakta. Men sanningen är väl att vi (jag) ändå är för godtrogen. Ofta kan jag inte ifrågasätta det folk säger till mig för att jag är för okunnig och hinner inte ta reda på om det de säger stämmer, för tiden är så knapp till nästa sändning.

Så nu tar jag tillbaka allt. Det följande har nog mindre med att jag är journalist än att jag är petimetrig. Läste i Vanity Fair om tidningskriget mellan Rupert Murdochs Wall Street Journal och familjen Sulzbergers New York Times. Fastnade för en rad om en kusin som var rival om chefredaktörposten med Arthur Sulzberger. Kusinen beskrevs såhär: “If you presented him with a PowerPoint, he would be the one to point out on page 36 there’s a misspelled word the third line from the bottom.”

Jag kände mig så träffad. Kusinen blev inte chefredaktör.

Jag är på jakt efter en säng. Vi sover fortfarande i samma säng vi köpte 1999 från en kompis. Maken tycker den duger fint. Han har inte så höga materiella krav.

I tidningar finns det jämt annonser om sängrea. Helst vill jag ha en Tempursäng. Tror jag. Äh, jag vet inte. Ni eventuella läsare får gärna tipsa om era bästa sängar.

Men så hamnade jag iaf på den här sidan för sängmärket Vila. "Vad våra kunder tycker." Där finns fyra berömmande omdömen. De tre första har ovanliga namn som är lätta att kolla upp. De jobbar alla med copy eller reklam/marknadsföring. Den sista heter Maria Andersson och bor i Huddinge. Smart.

Först har vi tre personer med rätt unika namn som bekräftar att de verkligen finns. Sen finns det typ ett 20-tal Maria Anderssonar i Huddinge.

Konspirationsteoretikern i mig säger att de tre första jobbar på ett eller annat sätt med Vila.

För övrigt så lagade jag lapskojs idag med överbliven oxbringa som maken kokat. Det blev mkt uppskattad av dottern. Så stolt att jag låter bli att använda Salta biten som visserligen lekande lätt faller sönder i trevliga strimlor men är hitforslad från Brasilien.

Läs även andra bloggares åsikter om säng, Atlantis sängspecialisten, Vila säng, lapskojs

Grisfötter

2010-10-15T15:15:00.001+02:00

Ska jag koka dem m sojabönor lr köra på Yiqis recept? Kanske båda.

På infomöte om synkorrigering

2010-10-14T13:00:00.001+02:00

Känns inte så aktuellt sen läkaren visat filmer på operationer. En man svimmade.

Mario Vargas Llosas Det gröna huset

2010-10-08T12:26:00.006+02:00

Igår strax före kl 23 ringde jag till Mario Vargas Llosa. Då hade jag försökt sedan kl 18.40 (med paus för lunch/middag) att hitta hans bok La Casa Verde i svensk översättning från 1979. Jag hade ringt femtioelva personer som kunde tänkas ha den, en efter annan var de tvungna att göra mig besviken.

Det gröna huset är tydligen ett mycket betydande verk i Vargas Llosas produktion som det skulle pratas om i ett program på jobbet.

Översättaren Jens Nordenhök hade lånat ut alla sina ex och inte fått dem tillbaka. Eventuellt kvarvarande ex fanns kanske nedpackade nånstans efter hans senaste flytt.

Pratade med Leif Zetterling som gjorde det svenska omslaget som enligt Nordenhök var helt fantastiskt. Han hade inte kvar vare sig bok eller omslag. "Har ju gjort 3000 omslag så det är lite svårt att hålla reda på", förklarade han.

Boken fanns faktiskt i magasin på Hjorthagens bibliotek och Björkhagens. Men de stängde 18. Grrr. Den skulle även finnas på Östermalm, men de kunde inte hitta den.

Till slut, kl 22.42 hade jag hittat Inger Enkvist, litteraturprof i Lund, som sa att hon nog hade den. Men i Lund eller Trollhättan. Och själv var hon i Stockholm efter att ha medverkat i ett annat TV-program.

Så kan en dag på jobbet se ut för mig.

Men lunch/middagen blev extraordinär! Jag fick hänga med översättaren hem till en av reportrarna för de är goda vänner och reportern som bor i närheten fyllde år. Det firade hon med sina barn genom att tillverka mängder av sushi och muffins. Så vi åt sushi och fick nybakade muffins! Jag spelade Bach på deras ostämda piano och reporterns 5-åring dansade till. Det var supermysigt.

Ja, just det. Numret gick egentligen till Vargas Llosas frus mobil. Men det var bara en automatisk telefonsvarare. Inte så konstigt egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om Mario Vargas Llosa, Nobelpriset i litteratur, Det gröna huset, trevliga arbetskamrater

You've got mail from Sempio

2010-10-04T08:44:00.000+02:00

Mitt brev till koreanska livsmedelsföretaget Sempio gjorde susen! De svarade direkt! Jag fick svar från en Ms Wendy Shin som är ansiktet i mitten av sidan för deras team för den internationella marknaden.

Dear Ms. Space Babe,
Thanks for your keen interest in our bulgogi sauce.

I’m Ms. Wendy Shin with Sempio Foods company in Korea in charge of EU and Asia market.

This morning, our team manager, Mr.Peter release your mail to you and we’re really touched your story on our bulgogi sauce.

Currently we have distributors in Netherlands and they’re supplying our bulgogi sauce to the retailer. After checking their distribution channel , I will inform you of it later and as the meaning of gratitude, We would like to send the samples of it via courier.

Further details in this matter, Mr. Jay will send the mail to you.

Thanks and best regards,
Wendy Shin

YES! Jag ska få en försändelse med världens godaste bulgogisås!

Läs även andra bloggares åsikter om mat, koreansk mat, bulgogi, Sempio

Lunchguide: 19 glas

2010-10-01T12:59:00.006+02:00

Jenny och jag träffades för första gången på typ ett halvår! Har försökt få till det hela sommaren utan att lyckas.

19 glas var utmärkt som vanligt. Håller en hög lägsta nivå. Förrätt oxsvanssoppa. Den var ljuvlig. Hade en touch av kinesisk medicinsoppa, vilket inte är ett dåligt betyg alls. Alldeles klar i färgen och med tre möra bitar kött i. Särskilt den med mkt fett var urgod. Råkade svälja den för snabbt bara, så fick liksom inte njuta av den maximalt. När ska jag lära mig att inte vara så glupsk?

På Mistral med Daniel et al var jag inte glupsk. Det funkade liksom inte, eftersom allt som fanns på tallriken var typ två munsbitar.

Varmrätten var laxpudding. Inget jag var direkt jättesugen på. Kocken(?) lovade den skulle vara himmelsk, men varken Jenny eller jag tyckte nog att den lyfte sig över den vanliga på en vanlig sylta. Men pepparroten var mkt trevlig till.

Lunch på 19 glas kostar 129 kr och är nästan alltid värt varenda spänn.

Läs även andra bloggares åsikter om lunchtips, lunchställe i Stockholm, lunchguide, mat, 19 glas, Gamla stan

Sempio 4ever

2010-09-30T21:06:00.009+02:00

Jag har tidigare berättat om min besatthet av en bulgogisås av märket Sempio som jag hade förmånen att få njuta i Singapore.

Nedan ett brev till företaget Sempio genom deras team för den internationella marknaden. Roligt nog står det "Introducing the staff of Sempio’s International Marketing Team. Choose the best looking person you like the most.". Dessa utseendefixerade sydkoreaner. Deras tjejer är de snyggaste i hela Asien (jag glömmer aldrig flygvärdinnorna i sina chica dräkter som stod bakom oss i passkontrollen i Hanoi), och de ståtar också med den högsta frekvensen av ögonlocksoperationer.

Dear Madam or Sir,

I am a Swedish citizen of Chinese origin who lives in Stockholm, Sweden. During a visit in Singapore, I happened to taste beaf that had been marinated in bulgogi sauce from Sempio (it came in a plastic bag). I simply loved it! It was so tasty, despite having no MSG (E621) in it, which actually made it so much more enjoyable for me, because I think MSG leaves a metallic and numbing feeling on your tongue.

Unfortunately, I didn't have the time to buy a bag of Sempio's bulgogi sauce before leaving Singapore. When I landed in Stockholm I went straight to the only Korean food shop we have here, http://koreanfood.se/.

But they only had one sauce of another Korean brand, I don't know which one, because it is all in Korean. But the ingredients do include MSG. I bought it anyway since I had no alternativ, but it tasted so artificial! It had some taste of Western medicine to it.

I googled to find you and I somehow learned from your website that the shop Korean Food in Stockholm is your general agent in Sweden.

So I went back and suggested to the lady who owns the store that they should import your bulgogi sauce. But she basically ignored me and said the sauce they have it as good as any.

I am growing desperate. How can I find your sauce? I have friends in Netherlands, so if you have a retail agent there maybe they could send it to me? Do you have any plans of starting a webshop?

Läs även andra bloggares åsikter om mat, koreansk mat, bulgogi, besatthet, Sempio

Fläskkorv o rotmos

2010-09-29T16:39:00.006+02:00

Jag har nog inte ätit det sen i skolan. Det var aldrig någon favorit. Nu hade jag köpt en kålrot, för det ska man ju eftersom det är miljövänligt att äta svenska rotfrukter. Men maken hindrade mig från att riva ner den i en köttfärssås. Han påstod att såsen skulle bli oätbar. I alla fall för barnen.

Så jag förföll till den enklaste lösningen och köpte en fläskkorv. Mitt rotmos var inte riktigt som skolans. De hade nog en hel del smör i. Min var liksom lite genomskinlig nästan. Nåväl. Det var en ok middag innan jag åkte i väg till min kör. Men jag la tillbaka en av korvbitarna, för det är nåt extremt mättande med fläskkorv. En mättnad som sitter i halsen snarare än i magen.

Förresten så läser jag just nu den omtalade boken "Eat Pray Love" av Elizabeth Gilbert. Lustigt nog så stötte jag på hennes namn första gången på Vanity Fairs hemsida (eller var det the Daily Beast?) i en notis om att hennes exman skulle ge ut en bok och de spekulerade i hur han skulle thrasha henne. Jag var tvungen att wika henne. Fattade ändå inte riktigt grejen. Sen hörde jag ett radioprogram, nåt med kultur, och där pratade tre kvinnor om boken och alla ville ge den till sina väninnor. Jag tror hon Karin Magnusson var en av dem. Kulturchef på Expressen va?

Det jobbiga med Internet är att man inte har någon ursäkt för att inte ha koll på nånting som man bloggar om. Det blir bara ett bevis för att man är lat.

Jo, boken. Hon skriver väldigt väldigt bra. Jag skäms lite för att gå runt med den, för baksidan är helt rosa och det är så obvious att jag bär på en chick-lit-pocket. Men hon skriver så bra så det behöver jag inte skämmas för. Men jag stör mig ändå på hennes självutplånande humor. Ok, jag förstår att det är helt väsentligt i humorsammanhang. Det är inte lika kul när man är rolig på nån annans bekostnad. (Har skrivit det i nåt annat inlägg.) MEN. Jag tror jag har blivit lite allergisk mot den här koketterande självironiska och självutplånande humorn för jag har en kompis som är fantastisk på den. Och oftast är det bara kul. Men ibland blir det bara för mycket. Som när man vill att kompisen ska hänga med på en författarkväll och kompisen skrattande tackar nej med motiveringen att hon inte är tillräckligt intellektuell för att kunna uppskatta den författaren. Men att hon/han tackar för komplimangen.

(Tilläggas bör att författaren är en bästsäljande sådan med flera filmatiseringar av sina böcker och ett väldigt traditionellt berättande, och TRO MIG: hans böcker kräver inte något särskilt intellektuellt djupsinne.)

Då förstår man att hela den här humorn bara är till för att - ja, varför? För överlevnads skull, antar jag. Jag måste skaffa mer humor.

Men boken: jag irriterar mig också på att Gilbert hela tiden skriver om sina vänner som är så fantastiskt framgångsrika, kolugna och stabila, till skillnad från henne. Systern är fantastisk och är tryggheten själv. Kompisen som kommer hem till henne när hon är självmordsbenägen är fantastisk och tryggheten själv. Alla vet liksom de rätta orden att säga. Var och varannan man är skitsnygg. Var och varannan kvinna i boken är jättesexig.

En kompis med dreadlocks besöker henne i Italien:

She's one of my favorite traveling companions, an unflappable and entertaining and surprizingly organized little pixie in tight red crushed-velvet pants. [...] Linda is the owner of one of the world's more intact psyches, with an incomprehension for depression and a self-esteem that has never even considered being anything but high. ... When she is not taking care of her pet lizards and ferrets, she is managing a software development team in Seattle and making more money than any of us.

Suck.

På baksidan har man citerat en kritiker från NYT: "If a more likable writer than Gilbert is currently in print, I haven't found him or her...osv"

Jag skulle vilja modifiera det till: If an equally likable writer with less unlikable friends as Gilbert is curretly in print, i'd like to find him/her.

Läs även andra bloggares åsikter om Eat Pray Love, Elizabeth Gilbert, fläskkorv med rotmos

Lövgirland

2010-09-07T12:34:00.001+02:00

Eftersom jag har så mkt att göra gör jag en girland av syrenblad istället. Det blir ännu finare m ekblad.

Rival m mat

2010-08-29T14:27:00.001+02:00

Brunch på Rival

2010-08-29T13:38:00.001+02:00

After work m underbare maken. Han får goda idéer ibland.

Bästa matbloggen just nu

2010-08-27T01:00:00.002+02:00

Ni MÅSTE BARA LÄSA den bruna maten! Hittat via Hanna.

Tala fritt

2010-08-26T23:40:00.005+02:00

Ibland tänker jag, när jag befinner mig i "viktiga" sammanhang, att man behöver bara se ut som att man vet vad man talar om så tror alla andra det också. Fast man måste förstås se väldigt övertygad ut själv.

Idag var jag på ett seminarium. Talaren i fråga ingav ett stort förtroende när han i början av sin föreläsning meddelade att han tänkte strunta i sitt manus och istället tala fritt.
Detta gjorde han sen på svårt bruten engelska men med mycket glatt humör. Han log stort och charmigt när han tyckte att han hade fått in en poäng, vilket var vår q till att skratta och applådera.

Eftersom han är en väldigt viktig person inom underhållningsbranschen i ett stort land i öster så spelar det liksom ingen roll vad han säger, huvudsaken är att han säger nåt.

Jag tvivlar inte på att han är väldigt kompetent inom sitt område. Jag talar bara om det intryck jag fick av seminariet.

När det var frågestund var det som vanligt lite nervöst bland frågeställarna. Min puls börjar alltid öka när det är dags för frågestund, för det känns som att det är min plikt att ställa (minst) en fråga. Men jag kom överens med min inre vakt att "nej, det är faktiskt ok att bara sitta vid sidan av och lyssna.".

En tjej hade förberett sin fråga noga och talade på felfri engelska. Hon begick dock misstaget att ställa två frågor i rad. Han svarade kort bara på den första och gick sen vidare. Hon ska moderera ett stort seminarium om ett par dagar med samme gube, så hoppas hon lärt sitt misstag då.

Där var en annan gubbe som ställde en lång, oändlig fråga, med ett oändligt antal bisatser och utvikningar, och i så sävlig ton så man trodde att det var fråga om uppvisning av en ultramodern konstmusik-installation, och jag hann också undra i mitt stilla sinne om han var något fyllo som arrangörerna tänkte kasta ut eftersom han uppenbarligen aldrig tänker sluta ställa sin fråga, när han äntligen gjorde det.

Jag vet inte vad han frågade. Det vet jag aldrig när folk ställer så långa utläggningar till frågor. Om de inte sammanfattar på slutet själva.

Men uppenbarligen hade talaren fattat, för han svarade (jag vet inte vad). Och han höll också en lång harang. Sen när han äntligen var klar blev det tyst ett litet tag. Han frågade frågeställarguuben: var det ett svar på din fråga?
- That was a very good answer to my question, sa frågeguben.

Det hela är antingen för esoteriskt för mig eller så är jag helt enkelt korkad. Jag vet faktiskt inte vilket själv. Känner såhär lite för ofta för att det ska vara riktigt bekvämt. Typ jämt när jag är i såna sammanhang där folk liksom ska vara ... på ett visst sätt. Som på pressvisningar av utställningar t ex. Då pratar folk också sådär. Luftigt.

Men senare i en snabbmatskö hörde jag ett par IT-killar.
- Jag hoppas du inte tog illa upp för att jag avbröt er presentation. Jag skulle bara visa bla bla och tänkte att alla nog ville ta lunch etc.
- Nej då ingen fara... Hur långt kom du?
- Jag hann inte visa någon simulering, det blev bara bla och bla ...

NEJ. Det går inte. Jag måste anteckna nästa gång. Jag kommer inte ens ihåg vilka ord de använde. Bara att jag tänkte att oj, jag vet inte vad det där betyder. Hade jag vetat det om jag gått KTH?

Precis som jag är min dotter mest intresserad av kultur, typ tv, film, dans, musik och litteratur. Borde jag försöka pusha henne i riktning mot ekonomi och teknik istället? Iaf i gymnasiet och därefter? För det verkar ändå som att alla som är i maktpositioner även i sådana områden oftast har ekonomi/ingenjör/juristutbildningar i bakgrunden.

Jag vet inte. Däremot vet jag att jag måste måla ett personporträtt för er av en tonårstjej jag såg på tåget. Hon hade sitt fylliga blonda hår uppsatt i en slarvig hästsvans. Mörkblå skepparjacka i fint tyg. Slitna mörkgrå mjukisbyxor med muddar. Väldigt slitna tygskor som en gång varit vita, nu smutsgrå och helt formade efter hennes fötter. En brun läderportfölj. En svart plastmapp med papper som hon läste ur liksom lite tyst med läppar som rörde sig.

Det är väldigt attraherande att göra så. Att sitta fokuserad och röra på läpparna som om man läser tyst. Jag prövade det på en modersmålsmagister jag hade i 6:an. Han stirrade fascinerat på mig och sa när vi slutade den lektionen att jag var väldigt söt. Jag har provat det fler gånger. Tro mig. Det funkar. Särskilt om man är purung och biter sig lite i läppen då och då.

Hon var lite alienartad i ansiktet. Lite som Kate Moss, men ännu mer som Jodie Kidd som var en Kate Moss-kopia (gud varför vet jag sånt här? är det därför jag inte fattar nåt på seminarier?). Alltså ögonen brett isär, nästan som om de sitter på sidan av huvudet. Och fylliga, tonåriga läppar.

När jag vid ett tillfälle tittade på henne tittade hon trotsigt tillbaka på mig. Då såg jag att hon hade ett svagt bälte med små finnar över näsan.
Hon var svår att inte titta på dels pga hennes franskverbsrabblar-läpprörelser, dels för att hon verkade så medveten om sig själv och sin påstirrbarhet.

Jag kunde inte bestämma mig för om hon var en överklasstjej som fått med sig självförtroendet med modersmjölken, eller om hon är en överklasstjej som alltid känt sig ful när hon jämfört sig med sin vackra mor, men nu har träffat en äldre kriminell man som förklarat varför hon är honom så oemotståndlig.

Jag undrade om hon hade anorexia. Hon var lite oroväckande tunn så som tonåriga gängliga tjejer kan vara, men ännu inte alarmerande så.

Eller var hon bara en tonårstjej i behov av att bli hjälpt till en psykakut? Jag klev av innan hennes station så jag vet inte.

Sylta: Engelbrekt i Högdalen

2010-08-17T07:54:00.002+02:00

Underbar sajt och mycket trovärdig recension av mina föräldrars gamla sylta.

Edmond

2010-08-16T16:11:00.001+02:00

Kanske mina drömmars krögare.

Peking mormors dumpling

2010-08-11T15:38:00.002+02:00

Rekommenderas inte.
Dumplingarna är färdigkokta och ligger och torkar i sina byttor. Fyllningen är mosig och har okonventionella smaker som dill och lax etc. Jag är lite konservativ, jag vet. En i personalen sa att dillen smakar som nån krydda man använder i vissa regionala jiaozi. Fan tro't.

Bakgrunden till Mormors dumplingar är att ägarinnan till En gul och en ful har tröttnat på det myckna jobbet med den oförtjänt hyllade restaurangen. Det här innebär mindre slit. Smart.

Hon och hennes team är mycket bra på paketering. En gul och en ful är ett lysande krognamn. Pekingmormors dumplingar likaså. Inredningen är också mycket övertygande. Skylten kunde vara designad av Hergé. Fina svartvita eller handkolorerade porträttfoton från 60-, 70-talen. Såna som även finns i mina familjealbum.

Men tillbaka till huvudsaken. Dumplingarna är jättestora och trista. Och när de berättade om ägaren så mindes jag klart och tydligt att just så var dumplingarna på En gul & en ful. Degen är seg och klistrar fast på tänderna. Fyllningarna lösa och torra. Jag provade kyckling, fläsk och en vegetarisk. Den med dill ska ni definitivt undvika.

Samtidigt så är ju smaken som baken, så prova ni! Låt optimismen råda i tillvaron.

Mormors dumplings i Stockholm

2010-07-28T17:12:00.001+02:00

Det här verkar hur spännande som helst. Måste prova asap!

Lux lunch m vinlusen

2010-07-09T12:38:00.001+02:00

Snart en växtblogg

2010-06-28T22:22:00.006+02:00

Visst ser det här helt sanslöst ut? Bilden är från Odla.nu.

Jag tror att Mathimlen snart blir Växthuset, för mitt intresse för växter har formligen exploderat.
I år har jag planterat
- magnoliaträd (ser lite visset ut, men jag hoppas det överlever)
- 5 stockrosor, från ljusrosa till rödsvart (de växer så det knakar, mest övertygande av allt jag planterat)
- klätterros New Dawn (har inte tagit sig så bra pga ohyra, men sen jag började pilla bort larverna har den fått några knoppar, och nu måste jag istället ta bort bladlöss från knopparna...)
- 2 luktpioner (de mår bra! Ena har fått en blomknopp!)
- löjtnantshjärta (min stora fröjd! Små små hjärtan har börjat blomma!)
- bondbönor (plantorna växer fint, hoppas det är meningen att de späda bladen ska ha en svart prick på sig och att det inte är skadedjur, bladlössen satt sig här också)
- märgärtor (vet ej om det blir rätt, men är ute efter kinesiska ärtor 豌豆, som är liksom mer mjöliga inuti än frysta gröna ärtor man köper i Sverige)

Kommer inte på nåt mer just nu. Jo, en liten tofs marktäckare (rosa blommor) har jag fått av en granne, hon säger att blommor och växter ska man stjäla och inte säga tack för. Jag vill ha en stulen trädgård! Eller en sån där totalt kaotisk och överlastad engelsk trädgård. De traditionella engelska trädgårdarna ser tydligen ut som de gör just för att folk delade med sig av plantor och stoppade ner dem där de fick plats. Läste jag i Vi i Villa. Typ.

Dessutom frodas kaprifolen och klematisen jag fick förra året. Men några blad på kaprifolen har fått hål och små klibbiga droppar på sig. Jag googlar och googlar utan att hitta varför.

Och jag har en linje i nästan allt jag planterat - rosa. Undrar om jag ska sprida ut mina rosa jättevallmon nu eller vänta till nästa år.

Potatissallad Nicoise

2010-06-17T18:35:00.003+02:00

KBs recept som hon bjöd på vid roséprovningen. Jättegott!

Receptet är vinägrett plus vitlök, fransk senap och många sardeller. Jag följde Anna Bergenströms recept på vinägersås. I den tipsas det om att man ska blanda i alla ingredienser med vinägern först. Sen ha proportionen 1 till 4 eller 5 på vinäger resp olja. Jag har alltid trott att det skulle vara 1:2, och det brukar alltid bli för surt.

Man kan ha hälften vatten i oljemängden om man vill ha mindre fett. Det blev supergott alltihop! Jag tog vitt vin till istället förr rosé.

OBS! Jag höll på att glömma det viktigaste, näst sardeller, nämligen kronärtskockshjärtan! De tillför en helt ny dimension genom sin mera saftiga konsistens mot potatisens mjöliga.

På lunch hos svärmors syster

2010-06-05T14:14:00.001+02:00

Så fint här oxå. Och så skönt att slippa laga mat själv... O bonus att få träffa makens skönsjungande kusin oxå. O dottern o värdinnans barnbarn blev genast bästa vänner. Söta.

På ön

2010-06-04T21:50:00.001+02:00

Åh vad d e härligt. Nu e d sommar. O dottern känner smått igen sig efter nära ett års frånvaro. Hon har längtat hit jättemycket. Jag e så glad att hon växer upp m närvarande farföräldrar o en ö.

Fantastiska kinakål!

2010-05-27T10:47:00.003+02:00

Varför är kinakål fantastiskt? Jo, för att det är så användbart. Och den gör verkligen skäl för sitt namn. I norra Kina där klimatet är för kallt för de vekare pak choi-varianterna äter man kinakål hela tiden.

I traditionella jiaozi (eller gyoza som de heter när man köper dem på sushiställen) är det en fyllning av fläskfärs, hackad kinakål och lök. YQ och jag gjorde jiaozi häromveckan. De blev helt ok, dottern tyckte de var supergoda, men jag har ännu inte uppnått den i mitt tycke optimala jiaozi-fyllningen. Degen tycker jag att jag har hyfsat kläm på. Jag kavlar också degplattor rätt bra nu och klämmer ihop en jiaozi i en enda rörelse. Börjar alltså närma mig nordkineserna som gör jiaozi när de ska laga något enkelt till lunch...

På bilden ser ni en salt risvälling 咸泡饭 med finhackad kinakål i. Supergott. Salt risvälling kan man t ex koka på någon överbliven köttbuljong (jag gillar inte buljongtärningar, dels är de fusk och innehåller msg, dessutom innehåller de nästan alltid selleri som med sin karaktäristiskt kryddiga smak tränger igenom det mesta.). Jag hade lite hönsbuljong, strimlade lite hönskött (särskilt mycket finns det ju öht inte) och hackade kål, i med allt och ris på slutet. Mums till frukost.

I Hangzhou blev det i mitten av 90-talet väldigt inne att äta hummer. Då kom den i tre versioner. Första gången ituskuren på en isbädd med strimlor av rått hummerkött som man åt med wasabi. I andra omgången presenteras de övriga köttiga delarna, som klor och resterna av det som inte ätits rått, i friterad form. Skalen tas tillvara för att hummern i sin sista reinkarnation på bordet ska uppstå som risvälling med just hummerbuljong och hackad kinakål. Det var nästan risvällingen som var höjdpunkten!

Min man har alltid sagt att det var en uppenbarelse för honom dels när jag lärde honom att man skulle ha olivolja i tomatsåsen (!), och dels när han fattade att kinakålen inte var skapt för att ätas rå. Och det är ju helt sant, kinakålen är mycket godare kokt eller wokad än när man får den som råkost på lunchbuffén. Jag brukar slänga ner några blad när jag lagar snabbnudlar, som jag tyvärr äter betydligt oftare än jag vill.

Men nu har YQ visat mig att rå kinakål faktiskt kan vara gott! Hon tog den innersta delen av kålen, de yttre bladen använde vi i en nudelsoppa (ej snabbvarianten). Finhackade och blandade med salt och sesamolja, samt något starkt, jag har inte så många chilipastor och grejor så hon tog bara lite tabasco, och det blev jättegott! Som en snabb-kimchi. Helst ska man egentligen laka ur kålen lite grann med salt en stund innan man ska äta. Hon glömde det och blandade allt direkt, men det blev alltså ändå jättefräscht och gott.

Förstår ni nu hur användbart och fantastiskt kinakål egentligen är?

Uppdatering: Glömde inlagd kinakål, dvs inlagd på kinesiskt vis, ej kimchi. Här dessutom en länk till massa kinakålstips!

Mitt kotteri

2010-05-26T14:37:00.002+02:00

Det här fann jag väldigt trösterikt när jag läste på Jonas Thentes blogg. Det är längst ner i inlägget.

Jag har varit anställd på DN Kultur i tio år. Under den tiden har jag varit hemma hos förra kulturchefen Maria Schottenius tre gånger, på halvdagsplaneringsmöten.
Jag har varit hemma hos kritikchefen Åsa Beckman en gång, för ett halvdagsplaneringsmöte.
Hos Lotta Olsson en gång, för halvdagsplaneringsmöte.
I övrigt har jag aldrig varit hemma hos någon av mina kollegor. Jag vet knappt var de bor eller vilka civilstånd de lever i.
Ingen av mina kollegor har någonsin varit hemma hos mig.
Ett dussin gånger, kanske, har jag varit ute med en eller flera personer som frilansar för DN.

Om man bortser från kulturredaktionen på DN, så brukar jag kanske snacka lite med:
Vaktmästaren Boris.
Katarina, som brukade bära ut posten men som har slutat i dagarna.
Beata och Ove på Namn och Nytt
Clas Svahn och Hanne Kjöller.
Matthias, som bor på min gård.
Och så hon som städar.
Den senaste chefredaktören jag pratade med var Jan Wifstrand, för fyra år sedan.

Så tättstickat är mitt Bonnierkotteri.
Hur är ditt?

Jag har inget kotteri alls. Saknar det. Skulle vilja ha det. Det kanske kommer med situationen som frilans/inhoppare, att inte riktigt höra till, inte riktigt räknas. Fast jag kände mig inte medräknad på förra arbetsplatsen jag där jag vikarierade lite längre på heller. Däremot har jag känt mig inkluderad på ett par sommarjobb samt mitt första riktiga (vikarie-)jobb på en mindre ort. Konstigt. Och jobbigt. Jag som har så stort behov av att höra till.
Maken tycker att jag är paranoid. Jo, lite paranoid kanske jag är.

Den vackre tiggaren

2010-05-14T00:12:00.004+02:00

En otrolig historia som visar hur skönheten lockar oss människor oavsett i vilken form den kommer. Men samtidigt är historien också så typisk för Kina, kanske kan den bara hända i Kina. Är det för att det finns så få vackra män där?

Någon råkar fota en tiggare på gatan och lägger upp fotot på nätet. Plötsligt blir tiggaren kändis på grund av sitt utseende. Han anses vara ett avantgardistiskt modelejon. Folk börjar följa efter honom för att ta bilder.

Det visar sig att han är en schizofren man som försvunnit från sin familj i flera år.

Ätliga blommor

2010-05-08T19:03:00.001+02:00

På Gimo herrgård. Romantisk weekend. Jättefint rum m himmelssäng o bubbelbadkar!

Greker greker greker

2010-04-30T21:22:00.002+02:00

Idag hände nåt underligt på jobbet. En intervjuperson bad om mitt telefonnummer och ringde efter en stund och frågade om vi skulle ses senare. Det slutade med att vi åt lunch. Kanske skriver jag mer om det i ett annat inlägg.

Vi har just kommit hem från majbrasan. Som vanligt var det grekernas grillspett som var höjdpunkten. Kön var timslång. Efter 40 minuter hade vi kommit kanske 5 meter och det var kanske 30 pers framför oss. Jag frågade en grek jag känner om han kunde langa lite bakvägen. Han sa att det var lite svårt. Jag blev lite sur, men hade också förståelse. Jag VILL egentligen inte gå bakvägen. Men fan för ineffektiva verksamheter.

Det är likadant på kinesiska ambassaden. Jag VILL verkligen inte gå fram till tjänstemannen jag träffat på nån privat tillställning. Men ställd inför utsikten att vänta 100 nummer och när tjänstemannen ifråga vinkar vänligt till sig mig för särbehandling så är det svårt att stå emot.

Greken ägde tidigare den där grekiska grillen mitt emot Ringen. Den var riktigt bra. Han orkade inte så länge. Han fick jobba 24 h om dygnet sa han. Mina tankar går nu till en kinesisk tolkkompis i Uppsala som ska öppna vegetarisk krog vid stationen. Hon älskar mat vilket bådar gott. Men kommer hon att orka?

Greken sa hursomhelst att det finns bra grekiska krogar i Sthlm. Hans bästa tre är Dionysos, Esperia och Faros. De första två har jag varit på. Riktigt bra. Fabulös taramosalata på Esperia. Så mild med en aning fisksmak. Så potatisstinn.

Han diggar även Hosteria Tre Santi hårt. Sa att jag sku hälsa från honom om jag går dit. Ska prova.

Operans bakficka

2010-04-29T12:39:00.004+02:00

Var svinhungrig efter intervjun med hovreportern för tysk TV:s räkning. Hade inte ätit nån frukost. Beställde en hamburgare på McD Slussen, men kassörskan frågade om jag kunde tänka mig en cheeseburgare ist, och visst tänkte och sa jag. Men efter två tuggor på den var jag tvungen att gå tillbaka och säga att jag ångrade mig. Osten fick mig att känna kväljningar.
- Men du sa ju att du ville ha den, sa kassörskan.
Jag orkade inte argumentera utan gav bara tillbaka resten av cheeseburgaren till henne. Rent principiellt har hon rätt: jag sa själv att jag kunde ta en cheeseburgare. Rent praktiskt var det korkat av henne och dåligt för McD. De förlorade mycket av den lilla goodwill de eventuellt hade hos mig.

Den latenta rättshaveristen i mig skrev snabbt ihop ett brev till McD:s ledning, komplett med tidpunkt och vilken kassa hon stod i.

Så lunch. Jag gick till Operakällarens bakficka. Sist jag åt på Roppongis snabbställe vid Gallerian blev jag nämligen dålig i magen efteråt, så jag håller mig därifrån ett tag. Bakfickan hade egentligen ingen lunchrätt som lockade: lax-wallenbergare samt viltfärsbiffar med chèvre. Gick förbi Naglo bara för att kolla vad de hade. Det såg väldigt snofsigt ut.

Hovmästaren (foto på honom på hemsidan om ni följer länken!) granskade mig snabbt nerifrån och upp när jag kom in i rosa täckjacka, vita vandringskängor och ryggsäck från Haglöfs. Jag frågade och fick se lunchmenyn. Där fanns inget jag ville ha heller.
Av någon anledning fann jag det lämpligt att säga:
- Nä, det får bli Bakfickan istället.
Kanske ville jag att han skulle förstå att jag var en gäst som stod högre i social rang än min klädsel gav sken av. Jo, det var nog så.

Jag gick till Operan igen. Där var fullt. Servitriserna stressade. De var inte särskilt tillmötesgående men jag översåg med det. Har beslutat mig för att bemöta otrevlighet på ett vänligt sätt, nämligen. Jag lyckades väl sådär, men ändå. Jag tände inte till på alla cylindrarna eller blev mordiskt hämndlysten.

Tog viltfärsbiffen. Den var sådär. Inte alls som Alices rådjur. Champinjonsås, mos och lingon till. Ok. Ville egentligen ha hängmörad biff m pommes och bearnaise, men det var så dyrt! 299 kr! Men det ska jag ha nästa gång. Jag borde lärt mig vid det här laget att alltid beställa det jag verkligen vill ha och är sugen på. Men snålheten bedrar visheten...

Sist Vinlusen och jag lunchade var på Matbaren bredvid Grand Hotell. Det var gott, särskilt knäckebrödet, men dyrt. Särskilt för mellanölet som var en lager från Västerås och kostade 75 kr tror jag. Då fick man typ 33 cl om ens det.

Jaja... jag vill ändå gå på avsmakningsmeny både på Mathias Dahlgren och Frantzén och Lindeberg.

Lycka

2010-04-27T10:26:00.004+02:00

Jag läste att man blir lycklig av att göra ngt för andra. Gick i tankarna igenom de välgörenshetsorganisationer jag skulle kunna tänka mig att jobba ideellt för. Bilder av mig läsande för en gamling på vårdhem dök upp i huvudet. Eller ta med dem ut på promenad. Men nej.

Jag ska nog plocka skräp istället. Det stör mig nämligen så mkt när jag går ute i vårt bostadsområde att se allt skräp ligga omkring. Det finns en fantastisk blåsippsbacke i närheten. Folk, till och med tuffa killar, stannar till där och beundrar blommorna. Ingen näns plocka dem. Det finns varianter som är rosa och violetta också. Men till och med i utkanterna av den backen har folk slängt skräp.

En ren miljö gagnar ju verkligen alla i området. Men då måste jag utrusta mig med gummihandskar enkom för detta ändamål och större soppåsar. Dotra kanske vill vara med ibland. Hon och andra barn brukar gilla att samla skräp.

Undrar om det alltid varit så här skräpigt. Jag inbillar mig att det var bättre förr. När jag bodde i Oskarshamn har jag inget minne av att det såg ut såhär. Beror väl delvis på område. Eller så var det för att jag var liten och la inte märke till sånt.

Skräpplockning tror jag verkligen skulle ge mig tillfredsställelse.

En annan sak som gör mig glad, kanske till och med är det roligaste jag gör just nu, eller i alla fall det mest sociala jag gör, är att jag börjat gå i en vincirkel med en drös trevliga människor, de flesta nya bekantskaper. Även om jag känner mig trött och asocial så har jag masat mig dit och jag har alltid kommit gladare och mer energisk därifrån. Tack Vinlusen för att du bjöd med mig!

Det är mindfulness på hög nivå att skåda, sniffa och smaka på vin. Men det som drar lika mycket är faktiskt förtäringen som serveras till. Hittills har det vankats ostsufflé, rillette, chèvre chaud och rådjur med krämig rårisotto (igår). Det ingår också i receptet för lycka att göra roliga saker med andra människor.

Fredagsmiddag modell sunk

2010-04-09T17:50:00.003+02:00

Jag hade tänkt äta biff med bearnaisesås till lunch på mässan, men kösystemet och lunchrusningen satte stopp för det. Dock hade aptiten på en rejäl köttbit retats. Det blev en biff från kvarterskrogen istället, och bearnaisesåsen var klart godkänd. Den var i stort sett identisk med den jag tillbringade mina sena tonår med, från Engelbrekts restaurang i Högdalens centrum.

Eftersom rödvinet var slut så blev det en vit marknadsföringspresent från en vinimportör vars PR-människa är en kompis. Jag hoppas inte Skatteverket vill att jag ska skatta för boxen nu. Den är utformad som en väska, behändigt att bära med sig hem, men tror inte den funkar i min cykelkorg.

Den var hursomhelst helt ok. Riktigt god. Eftersom jag numera deltar i en vincirkel borde jag säga ngt om aromerna och nyanserna i smaken, sätta lite ord på den. Men tyvärr. Jag var svimfärdig av hunger och sug på vin. Den var lite halvtorr. Det är vad jag kan säga. Fast jag vet inte om ni ska lita på mig. Jag kanske bara var helt besk i munnen av svält.

Biffen var förvånansvärt mör! Kanske var det häst. Min syrra brukade säga "h-filé" på restaurangen för hon ville inte att gästerna skulle höra att det var häst vi serverade när det stod "biff" på svarta tavlan. Men det är faktiskt himla gott med häst. Restaurang Minerva som haft "ät två betala för en"-annonser sen anno dazumal i DN Påstan etc skriver numera rätt ut: "Vi serverar traditionsenligt hästfilé!"
En del påstår att det är lite sötare än nötkött. Jag tycker lite sötma förhöjer smaken så mig stör det inte.

Tyvärr hade pommes fritesen mjuknat av både väntan och köttsaften. Men allt som allt var det en riktigt lyckad fredagsmiddag. Maken och dotra käkade uppvärmd restpizza från samma restaurang, dock några veckor äldre än min mat.

På Trädgårdsmässan

2010-04-09T11:27:00.005+02:00

Jag har köpt ett magnoliaträd! (Står i krukan till vänster om världens finaste unge.) Med benäget bistånd fr svärmor.

Uppdatering: Jag köpte även en ros, New Dawn som jag fallit pladask för efter att ha sett den hos Grått och rött. Plus: 6 plantor stockrosor för 100 spänn och 5 tulpanlökar på köpet (jag snodde en till). Stockrosorna ska vara lila, mörkröda, en röd och en rosa. Tulpanerna är stora och klarröda. Dem ska jag sätta i jorden i morgon.
Mer: Två hjärtskärande prinsessrosa ranunkler för 80 pix.
Glömde tyvärr köpa två små köttätande växter för 60 kr/st eftersom jag vill minska bananflugestammen hemma.

Magnolian (ska få stora vita blommor med rosalila strimmor) köpte vi i en monter som innehades av nöjesparken Liseberg. De visade massa fina magnolior och hade också med sig 10 plantor. När vi köpte fanns det typ 7 kvar. De sålde till inköpspris, sa de. Jag gick på det. Den var rätt stor, en meter, och kostade bara 250. Det tyckte jag var billigt. På köpet fick vi Lisebergskaninen och lika Liseberg-gröna kaninöron på ett diadem (de senare tiggde jag mig till, måste jag erkänna. Kunde inte motstå. Kanske kan jag använda dem om jag klär ut mig till Playboy-bunny nån gång.).

New Dawn fick jag för 120, det tycker jag också är billigt.

Åh, jag älskade att vara på Trädgårdsmässan! Ni borde också gå dit. Jag frågade de som sålde stockrosorna varför de var så billiga, svaret var att mässan tar slut på söndag och de måste bli av med allt tills dess så "ju senare du kommer desto billigare blir allt".

Nå, då är det väl mest bottenskrap kvar också.

Svärmor bjöd på biljett, bilskjuts, lunch och glass! Söta hon. Det var roligt att upptäcka att vi gillade precis samma blommor! Vi tänker göra en asiatisk rabatt och en gammelsvensk rabatt i vår lilla atriumgård. Hurra!

Bonus: Träffade på Kinna i en monter. Jag gick dit för att fråga efter ett lämpligt melliscafé och tyckte hon såg så bekant ut. Plus att hon var väldigt söt. Hon kände igen mig och mindes vad jag hette. Min man har grävt efter spår av döingar på hennes gård.

Ny kinakrog på g

2010-03-25T19:17:00.002+01:00

Glöm inte var ni hörde det först. Om den blir bra. Glöm var ni hörde det först om den blir dålig.

Jag råkar veta att en ny stor kinakrog är på väg att etableras mitt i Stockholm. Den kommer ligga precis vid vattnet, men ändå väldigt centralt. Nån som kan gissa var? Jag vet inte heller. Det här var allt en av delägarna ville avslöja.

Jag tänker mig Norr Mälarstrand eller ... var? Gamla stan?

De tänker ha en avdelning med allt det vanliga konventionella "asiatiska", typ svensk kinamat, thai, etc. Men även en avdelning med en "genuin" meny med sichuan-inriktning. Kockarna där ska hämtas från Kina.

Den här delägaren är en passionerad matälskare, så jag tycker det finns anledning att hoppas på en rejäl förändring i Stockholms kinakrogsflora.

Åh, lycka

2010-03-24T22:30:00.003+01:00

Jag har just skickat iväg ett längre reportage som jag skrivit för en tidnings räkning. På grund av ämnet kände jag mig typecastad, men vad fan. Det har verkligen varit skitkul! När det inte var skitjobbigt. Som när min huvudperson visade sig befinna sig på andra sidan jordklotet istället för att ha kommit tillbaka till Sverige som han sagt att han skulle.

Då hade jag verkligen panik. Kallsvetten bröt ut och jag fick påminna mig om att andas. "Varje andetag är unikt. Varje inandning en ny början. Varje utandning en påminnelse om att släppa taget." Se där fick ni er lite gratis mindfulness på köpet.

Nå, det kom i alla fall till nytta. Jag fick verkligen försöka tänka: Ok, nu andas jag in, och det är en ny början. Nu andas jag in igen, och det är åter en chans till en ny början.

Visst, det var bara att börja om. Jagade en annan gubbe hela eftermiddagen och nu, 1,5 vecka senare har jag tillslut fått ihop allt. Och jag är faktiskt rätt nöjd! Bättre kan det ju alltid bli. Så jag både ser fram emot och bävar för vad redaktören ska säga.

Tack kära kära J för att du pitchade den här idén åt mig! Själv har jag för dåligt självförtroende och är dessutom lat. Måste jag inte jobba slipper jag gärna.

Men belöningen för att jobba är ju den här lyckokänslan efteråt: Wow, har jag skrivit det här? Det blev ju inte så jättetokigt!

För stålarna är ju inte mycket att skryta med. Den tid jag lagt ner innebär troligen att min timlön för artikeln är lägre än den ett skolmåltidsbiträde (mattant) har. Och de har typ lägst lön bland kommunalarbetarna.

Jaja, skitsamma. Kul har det ju varit iaf. Och mer tid lär jag få ägna åt jobbet, eftersom jag vill följa med på fotograferingen och redaktören kommer vilja ha ändringar etc.

Brunch på Fåfängan

2010-03-20T12:07:00.001+01:00

Mkt fräscht o gott, rekommenderas! Särskilt en sån här dag. Livet borde alltid vara såhär: ljust, vackert o mkt att äta.

Perfect day

2010-03-06T14:54:00.001+01:00

Flottsbro. Inte tokigt alls.

Bettola di Papa Sisto

2010-03-03T18:08:00.001+01:00

Ungarna ser glada ut men låt ej skenet bedra er. Undvik. De hade bra betyg 1999.

På tolkuppdrag

2010-03-01T12:49:00.001+01:00

Väntar på att tiden ska bli inne. D luktar öronvax i trappuppgången.

Fåglar och lågt

2010-02-25T11:09:00.004+01:00

Pilfinkar. De är minst lättskrämda.

En blåmes. De är mest lättskrämda.

Det är tungt idag. Orkar inte göra nånting. Allt är en kraftansträngning. Jag ville vara anonym på den här bloggen just för att kunna skriva såna saker. Sen vågade jag ändå inte, för att jag gett ut webadressen till massa människor och blivit kompis med andra bloggare.

Nu när jag skriver det här så blev det ngt lite mindre jobbigt och laddat. Jag tar fasta på det.

Jag försökte hänga upp fler talgbollar till fåglarna utanför vårt köksfönster idag. Kom inte fram. Snön gick mig till höftena.

Nyårsmiddag på Tung Fat

2010-02-13T19:01:00.001+01:00

Vid en rondell i Västerort. Såå svensk kinakrog! Jag blir nostalgisk. Allt ifrån bordstabletterna t tavlorna på väggen. Här hälften av tavlan I persikoträdgården. Gjord av ihoppusslade halvädelstenar, förmodligen plast.

Fy fan

2010-02-12T15:19:00.001+01:00

Livet är så jäkla brutalt. Anna Lindhs familj har drabbats lite extra för att vara från vår del av världen.

Det skulle varit nudlar

2010-02-11T18:13:00.003+01:00

När jag åt rester av bulgogin vi hade i söndags med färsk koriander jag i ett svagt ögonblick köpt i kinaaffären, (jag kan aldrig motstå färska grönsaker under mina besök i kinaaffärer, sen upptäcker vi dem i svalen efter typ fyra dagar när de ruttnat till hälften) så påmindes jag om första gången jag åt koriander. Den var strödd över en himmelsk biffnudelsoppa och jag hade ett jäkla sjå att få bort den disktrase-smakande kryddan.

Läs även andra bloggares åsikter om nudelsoppa, bulgogi, koriander

Konstnär i verkligheten

2010-02-09T11:55:00.004+01:00

Såg Linn Fernström på Nyhetsmorgon idag. Det var så konstigt att se henne där. Och de ställde så konstiga frågor till henne, om pengar och priser på tavlor. Det kändes som att hon inte hade ngt där att göra. Hon är ju konstnär. Låt henne vara i sin eremittillvaro och måla. Låt henne fortsätta att omgärdas av mystik.

(Det är ju det som är så häftigt att få vara konstnär - att få lov att vara flummig och asocial. Tyvärr tror jag det inte är så på riktigt. Längre. Kanske aldrig varit så.)

Eller ta ngn mer erfaren typ som verkligen har ngt att säga om det där, som Marianne Lindberg De Geer. Läste nyligen en artikel som hade rubriken "Jag var den enda som inte fick betalt" om hur det är att få ställa ut på museer o d. Minns inte om det var DN eller SvD nu. Filter? Det var nog Filter.

Det här är tydligen inte första gången Linn Fernström är lite malplacé i rutan. Det är inte det att jag inte tycker att framgångsrika konstnärer ska kunna frågas ut om sina inkomster, men det är lite för hafsigt att göra det bara sådär.

Nu ska jag äta "Gudruns goda paj, en oemotståndlig grönsakspaj" från kokboken Gröna rätter som jag köpte en gång på 90-talet. Det är faktiskt jättegod.

Läs även andra bloggares åsikter om Linn Fernström, Nyhetsmorgon, TV4

Pedikyr à la Maison

2010-02-02T11:11:00.002+01:00

Helonsansalva direkt på nybadade filade fötter, 3-liters-fryspåse på vänster fot, in-och-utvänd indiskapåse på höger, strumpor i ullfrotté som för övrigt är oslagbart om man vill undvika kalla och blöta fötter.

Det är första gången jag provar, men det känns rätt bra. Tänkte bjuda er på en påsfri fotbild också, men minnet var fullt på mobilen.

Bulgogi crazy eller sempre Sempio

2010-02-01T21:38:00.009+01:00

Av den koreanska maten har jag hittills fastnat mest för kimchi och bibimbap. Bulgogi har inte varit någon favorit. Vi gjorde egen marinad efter recept i Fem asiatiska kök av Yukiko Duke, och det var ingen sensation.

Min bror och syster i Kina, som båda är gourmander precis som resten av familjen, med undantag för pappa, har dock pratat om koreansk barbeque från och till. Och Yiqing har hyllat det sen sin resa till Tokyo för ett par år sen. Så under dagen innan avresan hem till Svedala tog äldsta brorsdottern med oss till ett ställe i Shanghai. Det låg i ett stort nybyggt (vad annars i Kina?) shoppingcenter tillsammans med en massa andra matställen som lockade med nudlar, curry, västerländskt kök, pizza, etc. Men just det här var fullsatt. Vi stod i kö i fem minuter och var på vippen att ge upp, men så meddelade hovmästarinnan att det fanns ett bord ledigt.

Och det var supergott. Grillningen gjorde förmodligen sitt till, men faktum är att jag nån månad senare stekte bulgogi (på oxfilé) hos YQ i Singapore och det var hur gott som helst. Barnen la dock beslag på det mesta. Men då kände jag att bulgogi är min nya melodi, även om jag ska vara återhållsam på grund av nötköttkonsumtionens miljöpåverkan.

När vi landade i Sthlm kunde jag bara tänka på bulgogi, så jag bad min man att åka till Luntmakargatan. Matbutiken bredvid Koreana öppnade 11, vi var där 10.50, så det var ett lätt val, även om det efter omständigheterna (16 timmars flygresa med ett byte och knappt nån sömn) kanske var lite för mkt ändå.

De hade bara en sorts marinad, och inte den som YQ hade. Ytterligare ett minus för att den innehöll msg. Tanten i butiken blev helt defensiv när jag föreslog att de skulle ta in en annan utan msg. Jag struntar i snacket om hälsorisker, tycker bara det är fusk och ger en lite metallisk eftersmak. Men den fick duga. Vi hade också bara fläskkarré hemma. Sammantaget var det ok, men inte mkt mer.

Jag mindes bara att Singapore-marinaden hette nåt med S, E, M och I, efter mkt googlande hittade jag den rätta. Det magiska ordet är Sempio.

Uppdatering: Jag har skrivit till Sempio och fått svar. Kolla oktober 2010.

Passionsspel a k a fullständig helkadens

2010-01-31T22:50:00.006+01:00

Jag spelar fortfarande piano som besatt. Kan inte låta bli. Har ju drömt om att äga ett piano i hela mitt liv. Borde ha noterat (inte försent än) dagen då jag fick mitt piano hitforslat. Det var underbart. Nån gång i dec måste det ha varit. Det är en Yamaha från 1983 (de bästa begagnade Yamaha-pianona ska vara max 25 år gamla, läste jag nånstans, men det här är verkligen inte dåligt det heller), i alla fall så kom det i den förre ägarens familjs ägo då.

Han var en slick rynkig man med stekar-feeling. Vi mötte honom en kväll vid Drottningholms slott och sen fick vi följa honom ut på kringelikrokiga vägar på Lovön och där i ett stort hus stod pianot. Han sa att han skulle låta riva huset (som var hans "sommarhus") och bygga sig ett nytt. Han hade en kompis med sig som var musiker, trummis egentligen. Jag försökte plinka min "Skärgårdsdoktorn" på pianot, men kompisen satte sig och spelade värsta jazzimprovisationen eller nåt jazzigt komp, så jag kände mig lite blek.

I Blocket-annonsen hade det stått: "Yamaha i nyskick." Jämfört med de pianon som bortskänktes som framstod den så klart som astronomiskt dyr - 9 500 kr (inkl transport), men åh, den är värd varenda krona. Jag är så nöjd med klangen och med anslaget, som jag tyckte var lite för tungt till en början, men sen sa min pianofröken att det var bra, så nu är det hur bra som helst. Jag hade varit inne på Nordiska pianofabriken, Östlind och Almquist, Malmsjö etc. Men så visade mig fröken vilken skillnad på klang det var mellan Yamaha och Malmsjö-pianona som hon undervisar på, och då beslutade jag att Yamaha måste det bli.

Jag älskar den mittersta pedalen som gör så att pianot blir så tyst så tyst så det knappt hörs. Perfekt för att spela på kvällar när barnen gått till sängs, eller när dottern tittar på tv utan hörlurarna för tv:ns hörlursuttag har fuckat ur.

Jag har kanske sex låtar på min repertoar nu. Jag kan Skärgårdsdoktorn, You'll find me, Elephant Blues, Roaring Roundabout, Winterwind (etyd), Nu tändas tusen (tvåhändigt!), jag kan kompa till Blinka lilla, och ett komp som heter "rörig kastrull", typ. Håller på att öva in en boogie plus en jättevacker etyd som påminner om temat i Elvira Madigan, så maken irriterar sig på den.

Min pianofröken är förresten ett kapitel för sig. Hon kommer ursprungligen från Baltikum och är totalt opedagogisk. Slänger sig med termer som "kadens", "dominantackord" och "tonika" och "fullständig helkadens" och när jag ser ut som ett frågetecken så viftar hon bara i ansiktet på mig och säger "jA, jA, det kommer, det kommer". Eller så förklarar hon jättesnabbt och sen ser hon på mig som om allt borde vara fullständigt glasklart.

Allt detta är helt ok, eftersom hon tycker att jag är en fantastisk elev. Jag KAN läxorna när jag kommer. Ingen nybörjare hon träffat har spelat som jag, säger hon. Hehe, de kanske inte jobbat halvtid och tillbringat merparten av sina lediga dagar med att spela i stället för att försöka hitta frilansuppdrag.

Hon är befriande osentimental också och fnyser åt sina svenska elever som sjåpar sig. En elev hade just bytt pianolärare och mamman hade sagt till fröken att "han tycker det är lite jobbigt".
- Ha, jobbigt, sa fröken (i förtroende till mig, inte ens hon är så indiskret. Tror jag.). Antingen vill han spela piano, eller vill han inte. Det är bara att bestämma sig!

Hon kommer hit på onsdagkvällar och undervisar dottern. Vi bjuder henne på te med sylt och hon säger "ni skämmer bort mig".

(OBS! Jag hoppas inte hon råkar läsa detta och blir upprörd, för summa summarum är ju att jag tycker hon är toppen och entusiasmerande och inspirerande. Jag struntar faktiskt i musikteori, praktiserande räcker så gott för mig.)

Dålig andedräkt

2010-01-27T13:11:00.004+01:00

Gjorde cesarsallad efter Anna Bergenströms recept. Det var för fyra personer! Ett enda litet romansalladshuvud. Jag åt upp hela alltet och var dessutom lite orolig för att inte bli mätt. Men det var rätt mäktigt med en sås bestående av bl a en deciliter olja, och jag hade ändå bara i 3/4 dl. Så jag blev mätt. Men sådär ihåligt mätt som jag blir när jag inte får varm mat.

En sak som ofta sysselsätter min hjärna är kinesers dåliga andedräkt. Jag har den senaste tiden träffat några på tolkjobb, som haft fruktansvärda andedräkter. Jag önskar att någon kunde göra en insats för att förbättra det kinesiska folkets munhygien.

Båda klienterna kommer jag att träffa igen. Ska jag ringa dem i förväg, i alla fall en av dem som jag blivit lite mer bekant med, och be dem att borsta tänderna bättre, använda tandtråd och borsta tungan?

Kineser tror att vit beläggning på tungan betyder att man ätit för mycket "eldig" mat, dvs friterat, eller annan mat som helt enkelt anses ha mkt yang i sig, t ex skaldjur, lychee eller durianfrukt. De tror att beläggningen går bort om man kontrar med yin eller "nedkylande" kost samt mkt vatten.

Jag vill bara att de ska inse att: ja, ok att det skulle vara så, men DESSUTOM kan man också hjälpa till genom att BORSTA bort beläggningen.

Suck. Jag avundas sydkoreaner deras munhygien. Tydligen så borstar de tänderna till och med efter att ha ätit lunch.

Det värsta är att dålig andedräkt finns i min familj också. Min bror och svägerska ångar nåt fruktansvärd ur munnen, och tyvärr har jag märkt att åtminstone deras yngsta dotter också börjat stinka. Jag sa det till henne, och då svarade hon att hon ätit lite för "eldigt" på sistone. Suck. Jag funderar på att säga till hennes föräldrar, men jag FATTAR inte. Är folk med dålig andedräkt själva immuna mot andras dåliga andedräkter? Hur står de ut med sina respektive som de ständigt har nära inpå sig? Morgonandedräkten kan man ju inte göra så mkt åt, även om den faktiskt blir lite bättre om man är skicklig och grundlig med tandtråden.

Igår besökte jag en kinesiska och försökte hela tiden böja mig lite bakåt trots att vi hade ett bord emellan oss. Vid ett tillfälle satte hon sig bredvid mig för att visa ett dokument. Då försökte jag dels vinkla mig så att jag inte skulle sitta rakt i skottlinjen när hon pratade, dels så bad jag efter en kort stund att få se en sak i hennes lägenhet, så att vi fick resa oss upp.

Det här är verkligen ett stort problem. Eller är jag bara överkänslig? Jag kanske har en parfymnäsa och skulle kunna tillhöra världseliten inom doftindustrin.

Det är såna tankar som gör att jag inte uträttar storverk istället.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig andedräkt, kineser, Kina, yin, yang

Blir faktiskt lite glad

2010-01-25T21:50:00.000+01:00

...av att blogga också.

Uppdatering

2010-01-25T21:06:00.007+01:00

Jag har inte skrivit på länge. Och när jag inte skrivit på länge så tror jag att jag måste skriva nåt jätteväsentligt och bra för att kompensera det. Som om jag skulle ha gått och grunnat djupt och genomträngande och nu har något att visa upp.

Det enda jag kan komma på just nu är att Slussens strömmingsvagn har sjangserat. Det har gått från att vara etniskt rensat på blattar till att vara etniskt rensat på svennar. Varför måste allt vara så extremt?

För första gången sen jag började frekventera stället fanns det en svag lukt av unkenhet i strömmingen som inte heller hade den där nystekta krispiga ytan. Potatismoset var smörigt men konstigt smaklöst. Pressgurkan var sig inte heller lik. Den var inte lika sötsyrligt fräsch, utan mer ... oansenlig.

Suck.

Och jag har inte en aning om vilka krogar eller caféer som nominerats till stans bästa i City. Aldrig varit på ställena. Vadå Kåken, Bakverket etc?

I stället har jag varit här, i min förort. Gångvägarna i vårt kedjehusområde är vita, så när man kommer in har man inte smutsiga skosulor. När jag kommer till stan är jag ovan vid den mörkbruna snömodden.

I stället för krogar och caféer - längdåkning och skridskor. Istället för ett socialt liv - piano. Piano och yoga är bättre än sittdynor, nej, (jag ska beställa sittdynor) jag menar lyckopiller och terapi. Men jag tar inga risker.

Nu kom jag också att tänka på kollegan som berättade att hennes 5-åriga dotter kräktes i en taxi och chauffören blev fly förbannad och krävde kollegan på 10 000 kr, tog hennes bankkort och låste in henne och barnet.

Som tur var kom en granne förbi (som råkar vara programledare för ett kulturellt program på statstelevisionen) och hjälpte henne där hon stack ut huvudet genom det (nedhissade) bilfönstret. Overkligt. Hon skulle gå på rättegång samma dag hon berättade det här för mig. Efteråt sa hon att hon känt sig konstigt skuldmedveten själv.

En annan äldre kollega med hög status gick över till en PR-byrå nyligen, inte långt före pensionen. Plötsligt kom ett mejl om att hon är svårt sjuk. Livet är kort.

Tidningen City hade under vinjetten (typ) Livsstil och hälsa idag en huvudartikel där journalisten Hanna Melin intervjuar en plastikkirurg. Han pratar bl a om whr-måttet som betyder waist-hip-ratio och påstår att "visar du en Playboytidning för en hyddneger så har han samma smak som en europé."

Jag gillar Citys mod att ha en sådan artikel på livsstilssidan. Natalia Kazmierska har verkligen fått fria händer. Undrar hur länge till.

Det slog mig att han var hemskt ful, plastikkirurgen.

Läs även andra bloggares åsikter om Natalia Kazmierska, Strömmingsvagnen, Slussen, tidningen City

Just nu EMD

2009-12-18T12:40:00.002+01:00

På radiohuset! Med dottern.

Ja, Kristina, jag ska skriva.

Det var en mysig konsert. Det var nog mer jag som drog med dottern för att ha ett alibi. Men hon och jag tyckte faktiskt att Baby Goodbye borde vunnit Melodinfestivalen.

Jag tycker Danny är snyggast. Hon var av samma mening så länge han var med i Let's Dance, men nu tvekar hon mellan Mattias (som ju deltar i Let's Dance denna säsong) och Erik.

Danny var konstig. Det kändes som att han håller på med droger. Erik var den som mest ernest. Han la verkligen in känslor när han sjöng. Mattias försökte också uppriktigt engagera sig. Men Danny höll på och liksom småfnissade för sig själv och försökte liksom också locka de andra att skratta, men Erik såg bara irriterad ut.

D var också onaturligt blek. Jag tror tyvärr att han knarkar.

Läs även andra bloggares åsikter om Danny Saucedo, E.M.D, Sveriges Radio, drogmissbruk

Min nya leksak

2009-12-12T16:34:00.001+01:00

Yamaha fr 1983.

Lika som bär på Stadsteatern

2009-12-11T22:21:00.004+01:00

När jag såg planschen tänkte jag: Är det Johannes Bah Kuhnke, för det är väl inte en hemskt avmagrad Vanna Rosenberg, en av de få som vågade vara lite mullig i svenska skådiskåren? Men det var det.

2009-12-10T09:36:00.002+01:00

Vad jag tänkt på:
Att David Sedaris verkligen är mycket rolig. Hans When You Are Engulfed in Flames fick mig att skratta högt flera gånger. Det är typ väldigt välskrivna, långa blogginlägg som handlar om honom själv och hans uppväxt. Sista texten handlar om när han slutar röka genom att flytta till Tokyo i ett par månader.

Mikael i Singapore ondgjorde sig över Lee Kuan Yews dotter som vecka efter vecka i tidningen Strait Times får utgjuta sig vitt och brett om hur intelligent, ambitiös och moraliskt överlägsen hon är. Här finns lite kritiska röster om det.

Det fick mig att fundera på varför vissa krönikörer kommer undan med personliga texter och vissa inte. Självklart var svaret att så länge man har självdistans och snarare gör narr av sig själv så går det alldeles utmärkt. Medan om man glorifierar sig själv så slår läsarna bakut. Nu låter jag nästan som att jag ogillar det förra, men det är ju tvärtom.

Jag har ibland svårt med att förmedla rätt ton, märker jag.

En annan sak jag tänkt på har jag redan glömt. Det är det som är anledningen till att jag så sällan uppdaterar. Plus att det tar sån tid! Det är som Facebook. Som jag försöker undvika nu pga dess tidstjuvsegenskaper.

Förresten så är jag helt besatt av att spela piano och spelar Wilmas theme från Särgårdsdoktorn helt ok. Be mig gärna visa när vi ses och det finns ett piano eller keyboard i närheten.

Singapore

2009-11-30T03:01:00.002+01:00

Utsikten fran barnkammaren i YQ och Mickes lgh dar Signe och jag sover. YQ och jaghar turistmage efter en vecka pa Bali. Hon beskrev det valdigt traffande som fodslovarkar. Det kommer liksom i intervaller, som tur ar inte tatare och tatare, utan tvartom.

Vi kakar mini-sma kinesiska mirakeltabletter med foto av uppfinnargubbe pa paketet - en kvalitetsstampel. Vi kakar aven koltabletter som Micke kopte som en enda enkel pillerkarta, utan bipacksedel (fick jag sla upp fass.se for at kolla vad det hette, men typ anvandarinformation). Vi har atit dem lite pa mafa, i samband med de andra pillren. Forresten kan jag ju kolla dem pa fass, inser jag nu!

Vara maltider har intagits pa foodcourter som tydligen ar allstades narvarande i Singapore. Det finns dels en bara runt hornet fr deras hoghus. En annan som det tar 5 min att ga till, som finns i ett stort kopcentrum (med lokala matt matt litet) som aven har bibliotek, bank etc.

Maten kostar billigt dar. En portion mat, t ex angande skal med nykokta nudlar kostar 3-4 SGD ( 1 singaporedollar = 5 SEK).

Micke har kopt den senaste upplagan av den definitiva mat och krogguiden i S. Bokforfattarnas motto ar: "Die Die Must Try". Ett annat citat ar "Food is the purest democracy we have". Bada kan jag skriva under pa.

Det balinesiska och indonesiska koket var inte sa imponerande. Mest friterat eller indrankt i sa mkt lokala ortkryddor sa man knappt kanner smaken av ankan eller fisken eller vad den an ma vara.

Nu maste vi ut och kopa fisk och rakor som vi bara ska angkoka efter veckan av friterat.

På Bali

2009-11-23T08:28:00.001+01:00

Med dotter & kompis familj. Underbart hotel, men Sanurs strand en besvikelse. Liten o rätt skräpig. Miljön o folkliv annars fantastisk. Jag älskar att vara turist. Önska maken o sonen var här oxå. M skulle vara likgiltig men sonen trivas. När tbax i Singapore ska jag äta cream puffs! De har Beard Papa där!

Yes

2009-11-14T17:40:00.001+01:00

Fredrik Paulun är ond

2009-11-13T18:24:00.005+01:00

Köpte en Fredrik Paulun energibar till mellanmål. Det är bland det äckligaste jag ätit, men härskna nötter är förstås svårslaget i den kategorin. Redan när jag bet i den slog en skarp och oangenäm lukt mot mig, men för bloggens skulle fortsatte jag. En smak av bensinångor exploderade i munnen och det var då jag skulle ha spottat ut sörjan. Nu lydde jag i stället mina reflexer och svalde så jag skulle slippa ha smaken i munnen ännu längre.

Det är förmodligen valnötter i den där kakan. De är så otroligt känsliga, har man inte pinfärska nötter så är det bättre att låta bli dem.

Lisa har skrivit om vikten av att förvara nötter rätt, lustigt nog med en hänvisning till Paulun i början.

Bra gjort, DN!

2009-11-13T15:53:00.002+01:00

Äntligen en artikel som är balanserad och nyanserad i Tibet-Kina-frågan.

Maskerad

2009-11-12T08:19:00.004+01:00

Dagens outfit

2009-11-11T15:39:00.003+01:00

Rosa byxor från Weekday/Cheap Monday? Kan inte skilja på de två. JÄTTEFIN svart kort jacka från HM som jag råkade se i skyltfönstret och stannade till direkt! Randigt linne från second hand.
Jag känner så 80-tal och så snygg.

E d nån som hakar?

2009-11-10T11:46:00.001+01:00

Lör 14 nov kl 10. Funta på Täby lr Kista. Vill ha ett par skor!

Sushi Itame

2009-11-10T11:17:00.001+01:00

Fortf för mkt vinäger i riset.

Nina och Kina

2009-11-09T21:33:00.007+01:00

Att psykologisera en människas politiska mening kan vara berättigat.

Men vad innebär det som generell intellektuell hållning? Det innebär att allt förs tillbaka till individen. Att allt förs tillbaka till individens personliga intressen. Och vad är det uttryck för om inte en viss politisk ideologi? En ideologi som säger att människan alltid ser på världen på det sätt som gynnar henne själv.

Och det är här någonstans som jag blir lätt förtvivlad. För om den politiska diskussionen förs på detta sätt har ju en viss politik redan vunnit. Då finns ju ingen väg ut.

Nina Björk, hur bär hon sig åt för att vara så skarp och så bra hela tiden? Tror aldrig jag läst något av henne som varit ointressant.
..........
Jag är väldigt rädd för att framstå som Kinakramare, och det är nog innerst inne så att jag hellre vill se framstegen än bakstegen. Det här känns som att kasta brasved på öppen eld (så säger man inte, jag vet), men jag behöver få ur mig det.

Våldet, där uigurer drabbade samman med han-kineser i Xinjiang, flammade upp den 5 juli. Det ledde enligt myndigheternas uppgifter till att 197 människor dödades och över 1 600 skadades.

Två dagar senare gick han-kinesiska medborgargarden till attack mot uigurer, men hur många liv de oroligheterna krävde har aldrig kungjorts.

Källa: TT-AFP (i DN)

I nästan all rapportering jag sett underlåter man att tala om att i princip alla av de där 197 döda var han-kineser, om man nu ska vara så noga. Förmodligen rådde samma proportioner när det gäller de 1600 skadade.

Det var alltså - enligt medias välkända dikotomi - en massa "bad guys" som dog. Men det görs vi inte uppmärksamma på. Hade det inte skrivits ut heller om palestinier tagit kål på fler än 190 israeler?

I texten står också först att "uigurer drabbade samman med han-kineser", två dagar senare "gick han-kinesiska medborgargarden till attack mot uigurer". I det första fallet verkar uigurerna och kineserna vara lika goda kålsupare. I det andra är enbart kineserna kålsupare.

Jag vet inte. Kanske är jag bara paranoid och nationalist i grund och botten. Eller så jobbar jag själv inom media och vet hur det funkar. Kanske lite av båda. Jag gör säkert själv liknande förenklingar när det gäller Israel-Palestina-konflikten. Och om man läser texten NOGA så kan man ju härleda formuleringarna till att:

Jaha, skribenten säger att "hur många liv de oroligheterna krävde har aldrig kungjorts", men myndigheterna kungjorde ju antalet offer från den förra sammandrabbningen, och den här gången var det ju kineserna som gick till attack, så förmodligen var det kineser som dog förra gången och uigurer den här, och kanske var det så att uigurer var mer anfallare än försvarare förra gången ... ja, ni hör. Ganska långsökt och ganska klurig får läsaren vara. Inget som man uppfattar när man ögnar igenom direkt.

Min åsikt är för övrigt att de uigurer som inte vill vara kinesiska medborgare bör få bilda en egen stat och jag tycker det är skitdumt av Kina att inte släppa vare sig Tibet eller territorium till självständighetssträvande uigurer.

Och naturligtvis är själva anledningen till artikeln fruktansvärd. Nio avrättade för de inledande kravallerna - en av dem han-kines, resten uigurer.

Moderna Museet

2009-11-08T20:52:00.002+01:00

Vi var på Moderna idag, inspirerade av Eva Funckes barnprogram. Dottern hade sett glas- och spegelhuset där. Det var Fars dag och därför gick fäder in gratis med sina barn (vilket vi var helt omedvetna om). Men min man fick ändå betala, trots att kassören frågade om han hade barn med sig... Så snåljåpen Mathimlen svär att återvända som en osalig ande tills vi fått 80 spänn tillbaka.

Åh, ljusutställningen var fantastisk, gå dit och gå IN i strålen. Ha med dig nån som du kan leka med!

Matlagning holländska girl

2009-11-08T18:59:00.004+01:00

"Du har snubblat på mitt lilla hörn av webben! Jag är matlagning holländska girl! Nej allvarligt, jag har träskor att bevisa det! Riktiga, eftersom du ser, jag bor i Gouda. Blir det någon ostliknande än så?"

"Du är också skyldig att springa in i köket prylar jag älskar att köpa från hela världen, jag har en allvarlig mäta skedar missbruk. Ja, jag har problem."

Helt autentiskt citat.

Hittade detta när jag googlade på "cream puff recept". Och det är INTE översatt av Google.

Youtube-favoriter

2009-11-08T18:49:00.002+01:00

Tips från bonussonen. Mkt smart reklam av Comhem. De behöver all god publicitet de kan få, med tanke på all kritik som ofta riktas mot dem från missnöjda kunder.

Kolla först på det här.

Sen på det här.

Show på Ropsten folkets hus

2009-10-24T18:29:00.001+02:00

Rekommenderas varmt!

Apropå cream puffs

2009-10-23T14:33:00.003+02:00

I natt drömde jag att jag var i Shanghai igen och skulle få käka cream puffs. Jag var förvånad, men mycket lycklig över den möjligheten.

Kina 3e gången gillt - i år

2009-10-21T22:32:00.002+02:00

Det äckligaste som hände var att jag hittade två kackerlackor i en sushibit på snabbstället i nedervåningen på varuhuset Raffles i centrala Shanghai. Tyvärr hade jag redan hunnit äta 6 bitar... Jag gick och gormade på personalen, flera andra som stod i kö hörde mig och drog därifrån. Sushibitarna där gjordes nämligen inte för hand, utan i en maskin som kackerlackorna måste ha funnit många skrovmål i.

Det godaste var koreansk barbeque OCH Beard Papa's Cream Puffs. En kollega som vistas mycket i USA hade tipsat mig om dem för han funderar på att köra franchise på dem (vad heter det? Ni vet vad jag menar.). Nu var det faktiskt min Lilla Faster i Shanghai som köpte en sån och vi fick alla smaka. Just då var jag så äcklad av sushin och samtidigt så hungrig på middag, att vi bara gick därifrån.

Sista dagen skulle vi avsluta vår underbara koreanska bbq-lunch med en cream puff, men jag ORKADE INTE! Jag ångrar mig fortfarande. Direkt när vi hade åkt ifrån det enorma shoppingkomplexet (ett annat) där (en annan) Beard Papa fanns så kände jag hade jag hade plats i magen igen.

Quelle tragedi.

Lilla Faster berättade att farmor älskar cream puffs (hon säger pa-fu) och faster brukar köpa dem till henne ibland. Farmor är numera 91 år och gammelfarmor sedan 16 år. Herregud, min pappa är 69. För mig är han för alltid i 40-årsåldern, vilket gör mig till en evig 12, 13-åring.

Farmor har gått i barndom och pratar gärna om sitt liv som varit så bittert 苦. Hon berättade att hon heter Hu Yu Fen och hade en elak styvmor, fick tvätta blöjor mitt i vintern och var tvungen att slå sönder isen på sjön. Om hon sov lite längre på morgonen nöp hennes pappa henne på låret så hon vaknade av smärtan. Hon sjöng väldigt vackert som ung och det vill hon numera gärna demonstrera på första bästa uppmaning.

Med sprucken stämma sjöng min gamla farmor - som inte är helt olik en apa till utseendet, för hon har ett fruktansvärd överbett - en sång som var helt oigenkännlig för mig. Hon gjorde också teatrala rörelser till där hon satt i sin stol och vi, hennes barn och barnbarn, smålog ( bl a jag och pappa) alternativt tjöt av skratt (bl a Lilla Faster).

Farmor var (tills hon började se för dåligt) otroligt bra på handarbete och hade bl a stickat tröjor med blommor till oss när vi skulle åka till Sverige för att återförenas med pappa och mamma 1980. Lilla Faster berättade att folk brukade be henne brodera på lakan och kuddar till bröllop. "Hon var konstig. Hon kunde gå in på ett varuhus och titta på mönstren och sedan gå hem och teckna av dem ur minnet för att sedan brodera dem." Sa faster.

Google firar månfest

2009-10-04T16:13:00.001+02:00

Visst e d gulligt? Chang E på väg t månen m sin kanin i famnen. Hade skärmdumpat för bloggning men kommer ej åt Blogger o orkar ej hålla på m nån proxy server lr vad d heter. Så håll t godo. Förresten så besökte vi en bambupark idag o åt en medioker lunch där d lysande undantaget var bambuskinn m kinesisk gräslök. Har nu köpt 4 påsar bambuskinn.

Badrumsmat

2009-09-22T23:22:00.001+02:00

Käkar yoghurt m honung i vårt lyxiga badrum för här finns golvvärme o jag orkar ej ta på raggsockor. Önskar jag hade valnötter.