Gott nytt år!
2014 låter verkligen inget vidare i kinesiska numerologiskt inklinerade öron, men låt gå då. Det ska nog bli bra det också.
Jag hade nyårsmiddag igår för mina låtsassystrar. De är i princip som släkt för de är mina barndomskompisar och känns som systrar. Nu bor I utomlands och är väldigt sällan i Sverige, så jag vill verkligen ta alla tillfällen i akt att träffa henne när jag kan.
Jag hade högtflygande planer, men gårdagens middag blev lätt katastrofal. Jag hade nog helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. Jag måste komma ihåg att jag är fantastiskt på mat när det gäller att äta den och bedöma den, men rätt så tafflig när det gäller att tillaga den - om det inte är så att jag lagar en enda rätt eller två, högst tre som jag kan lägga ner själ och hjärta på. Och då pratar jag förstås kinamat. Ej svenskt.
Jag hade tänkte att vi skulle börja med champagne och lite av det där supergoda tunnbrödschipset som jag älskat sen vi fick det hos Rickard och Marthe. Sen ville jag testa att göra grönkålschips. Det var som utlovat mkt enkelt. Tyvärr blev den bränd. Man kanske inte ska ha ugnen på 200 grader som i receptet när det är en varmluftsugn. Man kanske måste sänka 20 grader, som instruktionsboken föreskriver.
Till champagnen skulle vi även käka stekta jiaozi (eller guotie som det heter då), och mina kära systrar A och I skulle göra det enligt deras mammas metod. En nypa mjöl utblandat med en liten skål kallt vatten som man häller i botten på en teflonpanna. Sen låter man den stå på hög värme tills vattnet i princip kokat bort. Först då sänker man värmen och tittar efter att överkanten på dumplingarna blivit fuktiga och genomkokta.
Det som hände här var iaf att jag hade en gjutjärnspanna, dessutom en som blivit diskad med diskmedel några gånger, så all degbotten fastnade i pannan och var dessutom svartbränd.
Jag kokade resten av dumplingarna och vi åt dem (jag åt allt på de stekta som inte var svartbränt).
Sen dags för musslorna. I hade berättat att musslor kokta med veteöl och en röd chili är jättegott. Så hon fick hugga tag där också, stackarn. Tyvärr visade sig minst 1/3 av de två paketen musslor vara dåliga (ej stängda) så vi blev väldigt oroliga för resten också. En del var öppna ca 2-3 mm och det var svårt att säga om de var ok eller inte. Men vi ville ju gärna att det skulle finnas några musslor kvar att äta, så att säga.
Så I kokade musslor i öl och jag bara tyckte mer och mer att det luktade som dåliga musslor, men grejen var att det också luktade som thai curry med mkt fisksås. Jag åt en mussla som jag inte tyckte var hundra och spottade ut. Sen åt jag en som smakade fräscht. Men sen vågade jag inte äta fler. I och hennes man och barn skulle dessutom med flyget tillbaka till landet de är bosatta i nästa morgon, så de vågade inte heller äta särskilt många.
Suck. Det kändes verkligen som att allt som kunde gå fel gick fel. Vid något tillfälle under kvällen upptäckte jag också att maken råkat servera betydligt billigare bubbel ist f den fina flaskan champagne jag köpt för det här tillfället? Kan tyvärr inte klandra honom (förutom att han kanske skulle läst på etiketten), eftersom jag lagt båda flaskorna i kylen och inte sagt till honom vilken han skulle ta (förutom att jag sa "champagne").
Men sen fortsatte jag i alla fall att laga mat. Ankan som jag köpt färdig blev i alla fall hyfsat ok i ugnen, men jag fick skynda mig att göra anksås på risvinäger, socker, salt, krossad vitlök och som ska redas med potatismjöl. Den blev ok. Kunde varit mer vinäger.
Sen stekte jag lite sockerärter och pak choi. Nästa rätt var tofugryta 豆腐羹(med köttfärs, bambu, svarta träöron, tofu och potatismjölsredning). Jag blev helt nervös för att redningen blivit för tjock, men det avhjälptes med lite kallt vatten, så det blev helt ok.
Sista varmrätten var fläskstrimlor med chiveblommor. Den var faktiskt riktigt god. Men vid det laget var gästerna redan mätta och jag hade fortfarande inte börjat äta... Urk. Kinesisk middag rekommenderas ej för då måste en stå i köket. Nä, tacka vet jag svensk mat. Nästa gång de kommer får de spagetti och köttfärssås.
Och nästa nyår vill jag fira såhär: Nyårsmingel hos Lisa och Johan (förhoppningsvis blir vi bjudna igen!) och middag hos storasyster på söder. Sen vill jag gå runt i stan och titta på alla fina fyrverkerier!
ps: Det hemskaste var nog att när jag berättade att dottern och jag gjort tiramisu till efterrätt så sa I att det typ är den enda efterrätt hon inte gillar. Då höll jag på att krevera. Men tack och lov så är det bara likören hon ogillar i den, och det hade jag ju ingen, så den funkade! Puh.
Jag hade nyårsmiddag igår för mina låtsassystrar. De är i princip som släkt för de är mina barndomskompisar och känns som systrar. Nu bor I utomlands och är väldigt sällan i Sverige, så jag vill verkligen ta alla tillfällen i akt att träffa henne när jag kan.
Jag hade högtflygande planer, men gårdagens middag blev lätt katastrofal. Jag hade nog helt enkelt tagit mig vatten över huvudet. Jag måste komma ihåg att jag är fantastiskt på mat när det gäller att äta den och bedöma den, men rätt så tafflig när det gäller att tillaga den - om det inte är så att jag lagar en enda rätt eller två, högst tre som jag kan lägga ner själ och hjärta på. Och då pratar jag förstås kinamat. Ej svenskt.
Jag hade tänkte att vi skulle börja med champagne och lite av det där supergoda tunnbrödschipset som jag älskat sen vi fick det hos Rickard och Marthe. Sen ville jag testa att göra grönkålschips. Det var som utlovat mkt enkelt. Tyvärr blev den bränd. Man kanske inte ska ha ugnen på 200 grader som i receptet när det är en varmluftsugn. Man kanske måste sänka 20 grader, som instruktionsboken föreskriver.
Till champagnen skulle vi även käka stekta jiaozi (eller guotie som det heter då), och mina kära systrar A och I skulle göra det enligt deras mammas metod. En nypa mjöl utblandat med en liten skål kallt vatten som man häller i botten på en teflonpanna. Sen låter man den stå på hög värme tills vattnet i princip kokat bort. Först då sänker man värmen och tittar efter att överkanten på dumplingarna blivit fuktiga och genomkokta.
Det som hände här var iaf att jag hade en gjutjärnspanna, dessutom en som blivit diskad med diskmedel några gånger, så all degbotten fastnade i pannan och var dessutom svartbränd.
Jag kokade resten av dumplingarna och vi åt dem (jag åt allt på de stekta som inte var svartbränt).
Sen dags för musslorna. I hade berättat att musslor kokta med veteöl och en röd chili är jättegott. Så hon fick hugga tag där också, stackarn. Tyvärr visade sig minst 1/3 av de två paketen musslor vara dåliga (ej stängda) så vi blev väldigt oroliga för resten också. En del var öppna ca 2-3 mm och det var svårt att säga om de var ok eller inte. Men vi ville ju gärna att det skulle finnas några musslor kvar att äta, så att säga.
Så I kokade musslor i öl och jag bara tyckte mer och mer att det luktade som dåliga musslor, men grejen var att det också luktade som thai curry med mkt fisksås. Jag åt en mussla som jag inte tyckte var hundra och spottade ut. Sen åt jag en som smakade fräscht. Men sen vågade jag inte äta fler. I och hennes man och barn skulle dessutom med flyget tillbaka till landet de är bosatta i nästa morgon, så de vågade inte heller äta särskilt många.
Suck. Det kändes verkligen som att allt som kunde gå fel gick fel. Vid något tillfälle under kvällen upptäckte jag också att maken råkat servera betydligt billigare bubbel ist f den fina flaskan champagne jag köpt för det här tillfället? Kan tyvärr inte klandra honom (förutom att han kanske skulle läst på etiketten), eftersom jag lagt båda flaskorna i kylen och inte sagt till honom vilken han skulle ta (förutom att jag sa "champagne").
Men sen fortsatte jag i alla fall att laga mat. Ankan som jag köpt färdig blev i alla fall hyfsat ok i ugnen, men jag fick skynda mig att göra anksås på risvinäger, socker, salt, krossad vitlök och som ska redas med potatismjöl. Den blev ok. Kunde varit mer vinäger.
Sen stekte jag lite sockerärter och pak choi. Nästa rätt var tofugryta 豆腐羹(med köttfärs, bambu, svarta träöron, tofu och potatismjölsredning). Jag blev helt nervös för att redningen blivit för tjock, men det avhjälptes med lite kallt vatten, så det blev helt ok.
Sista varmrätten var fläskstrimlor med chiveblommor. Den var faktiskt riktigt god. Men vid det laget var gästerna redan mätta och jag hade fortfarande inte börjat äta... Urk. Kinesisk middag rekommenderas ej för då måste en stå i köket. Nä, tacka vet jag svensk mat. Nästa gång de kommer får de spagetti och köttfärssås.
Och nästa nyår vill jag fira såhär: Nyårsmingel hos Lisa och Johan (förhoppningsvis blir vi bjudna igen!) och middag hos storasyster på söder. Sen vill jag gå runt i stan och titta på alla fina fyrverkerier!
ps: Det hemskaste var nog att när jag berättade att dottern och jag gjort tiramisu till efterrätt så sa I att det typ är den enda efterrätt hon inte gillar. Då höll jag på att krevera. Men tack och lov så är det bara likören hon ogillar i den, och det hade jag ju ingen, så den funkade! Puh.
posted by Space babe at Wednesday, January 01, 2014
3 Comments:
Inte var det någon katastrofal middag! Jag var bara bekymrad över att du inte verkade ha funderat på hur mycket mat det lönade sig att laga till fem vuxna.
You made an article that is interesting.
Wow! this is a great and helpful piece of info.
Ghost Mannequin services
Photo Retouching Services
Post a Comment
<< Home