Den bulgariska tjuven

Isse och jag var inne i en affar som heter Pure, nara Westmarkt, Jordaan. De saljer egendesignade klader av bomull handvavd och uppsydda i Nepal. Agaren verkar komma darifran sjalv. Han holl pa att fota klader nar vi kom in. Jag trodde inte vi skulle hitta nat, men sa sag jag en omlottklanning i appelgront och provade den. Sen hittade jag en gron jacka m jattefin uppstaende krage etc och han var valdigt service-minded. Hjalpte oss med storlekar och pratade om sin design, lite for nara inpa, tyvarr, for han hade mkt dalig andedrakt (vilket fick Isse att fraga mig: "Har du pruttat?" Men nej, det var hans andedrakt...sorgligt nog.).

Det kom in en tjej i tackkappa och ryggsack medan vi prutade. Hon var ratt sa liten och spenslig, lite musaktigt oansenlig. Han halsade pa henne och sa att hon garna fick ropa pa honom om hon behovde hjalp.

Nar vi antligen hade kommit overens om ett pris sa drog han mitt kreditkort, tyvarr rakade han dra 460 euro ist f 160, sa det blev lite arbete med att forsoka stalla in betalningen, men det slutade med att jag fick 300 euro cash. Under tiden som hans kvinnliga partner ringde banken sa fixade han sot myntate at oss och jag lanade deras toalett.

Nar jag kom ut skulle jag just fa mina 300. Den musiga flickan var pa vag ut nar agaren plotsligt sa: Har du sett en kamera ligga har? Jag la den ifran mig nar jag skulle hjalpa de har damerna och nu ar den borta.
- Nej, sa hon.
- Ar du saker? For jag vet bestamt att jag la den har.
- Jag sag ingen kamera.
- ar du verkligen saker?
- Javisst, intygade hon. Sen slank hon snabbt ut genom dorren.

Jag sag att det var en svar situation for honom, han ville inte framsta som nan som misstanker sina kunder for stold infor oss som var sa bra kunder och just kopt flera plagg. Sa jag sa: Jag tror att hon har den, spring efter henne!
Han sprang. Hans kvinnliga kompanjon visste varken in eller ut av oro. Isse och jag var ocksa villradiga. Allt stannade upp och holls gisslan av en ickeforlost dramatik.
Vi forsokte sinsemellan resonera oss fram till om hon hade talat sanning eller inte. Vi tittade ut genom dorren och sag honom sta en bit bort och titta sokande runt omkring sig. Hur hade den tjejen kunnat forsvinna sa snabbt?

Efter ytterligare en lang stund kom han tillbaka med tjejen och han hade mycket riktigt kameran i sin hand. Hon bad sa mkt om ursakt och pastod att hon inte hade forstatt att det var deras kamera. Hon hade bara trott att den bara lag dar. Ja, ni forstar. Men hon var valdigt...ihardig. Sa att hon verkligen hade tankt komma tillbaka med den. Men agaren sa: Varfor stod du och tryckte i en port sa att jag inte skulle se dig? Varfor vagrade du lata mig titta i din vaska? Jag fragade dig flera ganger innan du gick harifran om du hade tagit den. Du sa nej. Om du hade tagit fram den da hade jag struntat i hela grejen, men nu ringer jag polisen.

Da brast det for flickan och hon sa: NEJ, forlat, forlat, snalla inte polisen! Den kvinnliga kompanjonen understrok att de verkligen hade gett henne manga chanser att erkanna, men hon hade stulit kameran anda. Agaren sa: Du stal den fast jag fragade dig, det ar bad karma!

Flickan stod dar och grat och tittade vadjande pa oss, hon fortsatte att argumentera for att hon inte alls hade tankt ta den, inte forstod att kameran tillhorde dem osv. Da kunde jag inte tiga langre.
- Du tog den och du visste mycket val att du stal! Man stjal inte! Det ar fel! Oavsett hur fattig man ar sa stjal man inte! Man jobbar! Tror du inte de har manniskorna har jobbat for sina pengar? Vad ar du for en manniska! Var kommer du ifran egentligen?
- Bulgarien, pep hon. Det lat till skillnad fran allt annat hon sagt sanningsenligt.
Jag tankte att ok, hon ar fattig. Men om hon ar har sa har hon sakert mojlighet att jobba, och dessutom sag hon faktiskt inte utblottad ut. Senare under dagen, efter att ha gatt och funderat pa handelsen, kom jag fram till att det ar battre att tigga an att stjala. Om det nu kommer till de tva alternativen.

Hon fortsatte att gnalla hela tiden. Jag sa: Ah, ta det lugnt. Det ar den hollandska polisen. De kommer inte sla dig. Du hamnar inte i fangelse. I varsta fall far du boter.

Sahar i efterhand inser jag att hon kanske var har olagligt, eller ar Bulgarien med i EU? Ja, sen januari 2007 sager Isse. Sa da kan hon inte bli utvisad heller.

Vi gick darifran efter att jag fatt mina pengar. Men tankarna hangde kvar hos den dar flickan och paret som agde affaren. Jag har god lust att ringa och fraga om polisen kom. Vad som hande. Medan jag laxade upp flickan sa berattade jag faktiskt att jag ocksa akt fast for snatteri och blivit anmald for polisen, och att det var bra for annars hade jag inte slutat.

Jag och min syrra snattade allt mojligt. Helt arligt sa var det framfor allt min syrra. Jag var alldeles for feg. Hon ville jamt snatta, jag tror det var spanningen, det kunde va doftsudd, godis, den har gangen var det schampoo. Det hade borjade nar vi kanske 5, 6 ar tidigare borjade stjala bokmarken och senare pommes pinnes pa Konsum i Kristinehamn. I Oskarshamn minns jag bara att vi stal en porrpocket. I Skogas borjade syrran vilja stjala mer och mer, storre och storre. Jag blev alltmer nervos.

Hon stoppade ner tva schampooflaskor var hos oss. Jag sag nan som tittade misstankt pa oss och ville stalla tillbaka dem. Hon var betydligt mer vaghalsig och direkt frack. Hon gick fram till den vuxne mannen som tittade pa oss och fragade nat harmlost. Han svarade snallt. Hon kom tillbaka till mig och sa: Dar ser du, han har inte sett nanting.

Nar vi betalat for vara saker som vi inte hade under jackan sa blev vi stoppade av den dar mannen. Han sa bistert: Folj med har. Och sen var det liksom bara som en mardrom alltihop. De sa att de skulle ringa vara foraldrar. Vi grat och bad dem lata bli: Ni vet inte hur de ar!
- Nej, men det vet ju ni. Sa han och det tappte verkligen till oss.

Pappa kom och hamtade oss. Han skjutsade hem oss i tystnad och vi stod och snyftade i tystnad tills han forklarade hur mycket han skamdes for oss och sen fick vi stryk. Eller var det den gangen som vi mot all formodan inte fick stryk? Det miraklet intraffade faktiskt en gang, savitt jag minns. Maste fraga syrran.

Polisen skickade oss en kallelse till domstol. De maste ha spelat oss ett spratt. Vi var 13 och 15 ar gamla. Snatteri maste ha varit lagprioriterat aven da. Men jag tycker mig minnas en kallelse och att vi ringde och fragade om vi verkligen maste dit och sa att vi angrade oss sa mkt och att vi aldrig aldrig mer skulle snatta, och att de sa att ok da, ni slipper den har gangen.

Jag har nastan aldrig mer snattat sen dess. Det var nan new age-sten som jag mer eller mindre omedvetet holl i handen pa Camden Market som hangde med mig hem. Och det ar nagra mjolkpaket som jag brukar stalla pa underredet pa barnvagnen jag anvander som dra-maten och som jag ofta glommer att stalla upp pa bandet.

Min syrra har definitivt inte snattat. Det ar jag nastan helt saker pa.

Det som kanns lite rorande trots allt med den bulgariska tjuven ar att hon pa nat satt anda fick var sympati, i alla fall min. Jag kunde inte annat an identifiera mig pa nat satt. Men jag maste ocksa laxa upp henne, precis som jag skulle ha laxat upp mig sjalv (eller min dotter) om jag (hon) betett mig (sig) pa det sattet.