Matmardröm

Har just vaknat från en otroligt jobbig dröm. En sort som kan kategoriseras som mardröm för mig. Nämligen den att jag ser mat, har tillgång till mat, men inte får mat.

Den prototypiska matmardrömmen brukar sluta med att jag sitter framför en skål med ångande nudlar men av någon anledning, ofta en person, förbjuds att äta av dem, vilket får mig att förbanna den personen och hans/hennes förfäder åtta generationer tillbaka.

Nyss drömde jag att min huvudsakliga uppdragsgivare hade bjudit in till företagsfest. För ovanlighetens skull (jag har varit med om 2 fester för hela företaget och de sög rätt rejält) var det överdådigt. De hade hyrt in sig i en fantastisk trädgård tillhörande nåt slott eller en herrgård, på de perfekta gräsmattorna stod på ena sidan buffébord och på andra sidan långbord folk där festade loss på maten.

Jag såg i ögonvrån att vid chefernas bord så kom de med varma rätter, varav den ena såg mer aptitlig ut än den andra. I alla fall i drömmen. När jag nu försöker minnas ser jag mest såsiga potatisar i karotter framför mig.

Själv har jag en tallrik fylld med potatissallader och nån sorts skinka eller kassler, men jag beslutar att ge mig ut på jakt efter osedda delikatesser. (Åh, denna ständiga strävan efter att hitta någonting godare...)

Längs min väg finns mängder av god mat; det är kyckling, fisk och fläsk tillagade på olika sätt. Jag ratar dem alla för att de ser lite kylslagna ut och kanske fått stå ute lite för länge. Men tanken far igenom huvudet att vad bra att de tagit ut den här känsligare maten efter att vädret slagit om och blivit lite svalare.

Så småningom bestämmer jag mig dock för att plocka åt mig lite gravad lax och andra saker, går tillbaka till mitt bord bland vännerna med händerna fulla. Sätter ner allt och upptäcker då att det viktigaste - min tallrik - är borta. Detta är väldigt tragiskt, inte för att den innehöll någon oundgänglig rätt, men jag är väldigt, väldigt hungrig nu.

Nödsituationer kräver snabba beslut och jag ger mig genast av igen för att hitta min tallrik. Tror jag kan ha satt ner den på ett grönsaksbord. Går dit - ingen tallrik. Det är nu mardrömsscenariot börjar. Jag går tillbaka en bit, ser inga kvarglömda tallrikar på borden. Fasar för att serveringspersonalen kan ha hunnit ta bort den. I så fall var mitt arbete förgäves och jag måste starta om på nytt.

Går framåt och ser till min glädje massa annan mat, till exempel stora ishavsräkor (som jag på riktigt är väldigt sugen på just nu, sen jag sett en pastarätt i Hemköps reklamblad som påminner om en rätt som Ewa G brukade laga när vi skrev uppsats på filmvetenskapen ihop: skruvpasta med lika delar creme fraiche och gräddfil + skivad purjo + svart och röd rom. Väldigt enkelt och rätt gott om man är på det humöret. Det blev jag av reklambladet, de hade nämligen räkor i också. Jag tänkte lägga i lite dill också. Och kanske byta ut skivad purjo mot tunt, tunt skuren rödlök.), så stora som jag aldrig sett i verkliga livet. (Visst är jag fanatiskt pk som inte ens drömmer scampi eller jätteräkor?)

Jag tog en näve, men hade ingen tallrik att lägga dem på. Sen ser jag kräftor som jag frestas av, men de tar för stor plats. Kommer på att jag sett travar med tallrikar på ett annat bord längre fram. Går dit. Ser ännu längre bort att bordraden slutar med en kioskdisk där efterrätter verkar sereras. Vänder på klacken.

Nu hittar jag inte tallrikarna. Hungern hugger i magen. Jag inser att jag befinner mig i en matmardröm och ger upp. Är hungrig även i verkligheten. Nu frulle med husband.