Fantastiska kinakål!

Varför är kinakål fantastiskt? Jo, för att det är så användbart. Och den gör verkligen skäl för sitt namn. I norra Kina där klimatet är för kallt för de vekare pak choi-varianterna äter man kinakål hela tiden.

I traditionella jiaozi (eller gyoza som de heter när man köper dem på sushiställen) är det en fyllning av fläskfärs, hackad kinakål och lök. YQ och jag gjorde jiaozi häromveckan. De blev helt ok, dottern tyckte de var supergoda, men jag har ännu inte uppnått den i mitt tycke optimala jiaozi-fyllningen. Degen tycker jag att jag har hyfsat kläm på. Jag kavlar också degplattor rätt bra nu och klämmer ihop en jiaozi i en enda rörelse. Börjar alltså närma mig nordkineserna som gör jiaozi när de ska laga något enkelt till lunch...

På bilden ser ni en salt risvälling 咸泡饭 med finhackad kinakål i. Supergott. Salt risvälling kan man t ex koka på någon överbliven köttbuljong (jag gillar inte buljongtärningar, dels är de fusk och innehåller msg, dessutom innehåller de nästan alltid selleri som med sin karaktäristiskt kryddiga smak tränger igenom det mesta.). Jag hade lite hönsbuljong, strimlade lite hönskött (särskilt mycket finns det ju öht inte) och hackade kål, i med allt och ris på slutet. Mums till frukost.

I Hangzhou blev det i mitten av 90-talet väldigt inne att äta hummer. Då kom den i tre versioner. Första gången ituskuren på en isbädd med strimlor av rått hummerkött som man åt med wasabi. I andra omgången presenteras de övriga köttiga delarna, som klor och resterna av det som inte ätits rått, i friterad form. Skalen tas tillvara för att hummern i sin sista reinkarnation på bordet ska uppstå som risvälling med just hummerbuljong och hackad kinakål. Det var nästan risvällingen som var höjdpunkten!

Min man har alltid sagt att det var en uppenbarelse för honom dels när jag lärde honom att man skulle ha olivolja i tomatsåsen (!), och dels när han fattade att kinakålen inte var skapt för att ätas rå. Och det är ju helt sant, kinakålen är mycket godare kokt eller wokad än när man får den som råkost på lunchbuffén. Jag brukar slänga ner några blad när jag lagar snabbnudlar, som jag tyvärr äter betydligt oftare än jag vill.

Men nu har YQ visat mig att rå kinakål faktiskt kan vara gott! Hon tog den innersta delen av kålen, de yttre bladen använde vi i en nudelsoppa (ej snabbvarianten). Finhackade och blandade med salt och sesamolja, samt något starkt, jag har inte så många chilipastor och grejor så hon tog bara lite tabasco, och det blev jättegott! Som en snabb-kimchi. Helst ska man egentligen laka ur kålen lite grann med salt en stund innan man ska äta. Hon glömde det och blandade allt direkt, men det blev alltså ändå jättefräscht och gott.

Förstår ni nu hur användbart och fantastiskt kinakål egentligen är?

Uppdatering: Glömde inlagd kinakål, dvs inlagd på kinesiskt vis, ej kimchi. Här dessutom en länk till massa kinakålstips!

Världens bästa flygplatsmat - här kommer jag!

SvD:s reseblogg berättar att den bästa flygplatsmaten finns på Changi Airport i Singapore, enligt Travel and Leisure.

Vilken tur då att jag ska dit i höst! Men jag åt faktiskt en hemskt god soppnudel på en flygplats, jag minns tyvärr inte vilken, men det var under en mellanlandning, kanske Hanoi till Hangzhou? Eller Beijing till Sthlm?

Jag tyckte mig känna igen stället när jag reste från BJ sist, men det fanns ingen sån nudel på menyn. Jag beställde en annan enkel nudelsoppa som smakade pyton. Åt inte upp den. Det är en skam för BJ att inte kunna erbjuda goda nudlar på flygplatsen, de som borde vara nudlarnas huvudstad.

Min bästa bit: ett gott öga till lax

Fick en utmaning av Lisa på Taffel att skriva om min bästa bit på djuret. Jag är inte så bra på djurs anatomi, men mitt bästa kött är definitivt fläskkarré (se nedan) - såååå användbart, sååå gott. Här kommer ett annat förslag:

Om djuret är en lax så är min bästa bit ögat. Laxögon är en förbisedd delikatess. Det lilla ögat kringgärdas av något äggviteaktigt som dock inte blir vitt, utan får konsistensen av halvgenomskinlig gelé och smakar nästan lite gräddigt eller som fenorna på en sjötunga. Själva glaskroppen (?) har blivit alldeles vit och mjölig, lite som kokt äggula, och när man försiktigt föst omkring den på tungen ett tag för att få av det vita så har man tillslut en liten pärla kvar. Om man äter riktigt många laxögon kan man säkert trä ett halsband av pärlorna.

Bildkälla
Min mamma brukar alltid spara alla ögon till mig. Jag äter helst laxögon från en soppa på laxhuvud, men det finns säkert många andra sätt att få sig ett gott öga till livs. Förresten är jag inte så himla begiven på lax i övrigt.

Fler än jag gillar laxögon.

Grillat på grekers vis

I vår förort firas valborg traditionsenligt varje år, och höjdpunkten med det är dels när min kör deltar med sång (ett år deltog även maken som tenor eftersom det inte var kyrkliga låtar, det var toppenkul att ha med honom), men nästan ännu varmare om hjärtat ligger mig grekernas grillspett. De är, till skillnad från vår körsång, konstanta, dvs de finns där varje år, utan undantag - i alla fall så länge som jag bott där och varit med om valborgsmässoaftnarna. Kanske har de kommit till enkom för mig. För när jag inte är där verkar de inte finnas. I alla fall inte för mig...Oj, nu blev jag filosofisk.

Grillspetten kostar 10 kr styck och serveras alltid med en skiva orostat vitt franskbröd till, vilket känns en smula redundant men onekligen ger ett mervärde för pengarna. Men grillspetten, åh, de grillspetten. Jag frågade grekerna om det var lammkött, var helt övertygad om det. Men nej, det var fläsk. Alltså kan inte alla muslimerna i vårt område äta dem, vilket jag tycker är väldigt tråkigt för dem.

Spett ligger i massor på en stor fyrkantig grill som påminner om de kinesiska gatuförsäljarnas. När köttet nästan är klart strör man på salt och pepparblandning, sedan oregano, sist, innan man får spetten på en papptallrik sprutar grekerna på pressad citron.

Så nu i onsdags tänkte jag försöka återskapa grillspetten. Jag hade köpt fläskkarré till ett bra pris; fläskkarré är mitt favvokött. Det är så härligt saftigt med insprängt fett och passar till såväl rödkokt fläsk (i brist på färskt sidfläsk) som fläskstrimlor i grönsakswok, eller bara att steka hela som fläskkotletter (men riktiga kotletter är betydligt torrare och tristare). Nyligen skumläste jag en artikel om grillning och då sades det just att karré är det absolut bästa köttet att grilla.

Vi hade inte så mycket kol, så jag hann inte skära upp allt, utan det blev mer hela fläskbiffar istället för bitar uppträdda på svärmors handsmidda järnspett, men det blev hur gott som helst ändå! Svärmor agerade grillmästare för första gången, tidigare har rollen varit förbehållen hennes män; hon klarade uppgiften med den äran och var stolt som en gravid höna efteråt!

Jag kan verkligen rekommendera receptet, för jag trodde att kött var tvunget att marineras efter konstens alla regler för att bli gott, men det här är bland det godaste jag vet!

Klart slut från Fläskhimlen.

Smörgåstårta

Lustigt, igår gjorde jag äntligen smörgåstårta enligt ett gammalt urklipp från DN. Idag hittar jag det på deras matsajt! Allt kommer igen.

Jag trodde verkligen att det var smörgåstårtan i mina drömmar. Tyvärr hade vi inget landgångsbröd, utan använde hönökakor, enligt ett annat recept från AOM. Men hönökaka är faktiskt lite för söt för smörgåstårta. Fyllningen var helt och hållet enligt DN, men jag insåg när vi började äta, att jag faktiskt inte gillar rökt lax. Särskilt inte kallrökt lax. Gillar överhuvudtaget inte rökta saker. Anser det vara en undermålig konserveringsmetod, jag förstår att den finns och att den uppstod på grund av nödtvång, men jag slipper den gärna i min mat.
Det enda rökta som kan vara lite gott är varmrökt sik med en extremt vitlökig sås på creme fraiche etc.

Idag har jag varit hos Tove hela dagen och det var härligt! Hon bor numera i ett stort fint hus i Bromma. Och idag fyller Malin år!

Bistro Berns

M Jenny. God mat o vin. Mkt bättre kan man inte ha d.

Tillägg: Jenny åt Boeuf Bourguignonne. Den kom med smörstinn potatismos och smakade helt fantastiskt. Jag fick smaka en tugga och tittade sedan girigt på den resten av måltiden. Det som är tråkigt med västerländsk mat är att man bara får en rätt var and this is it. Man kan inte blanda och ge smaker på egen hand från ett smörgåsbord av rätter (utom när det är just smörgåsbord då...).
Jag åt kalvlägg med salvia och primörer. Den var stor som mitt huvud. Jag tror jag åt en månads ranson av nötkött på en kväll, sedan jag fyllt på med en hamburgare på McD innan hemfärd. Jag måste verkligen sluta mitt svullande. Kan det bero på att jag inte äter frukost, tro? Då blir man sådär hungrig på kvällen istället.

Min lunch idag

Strimlad kinakål wokad med friterad tofu, det blir väldigt milt i smaken, men jag gillar det. Jag köper färdigfriterad tofu på Omi eller Nordic Chines. Det där bruna är anka, benfri och bara att värma i ugn eller i stekpanna, köper det djupfryst i kinaaffär. Den där sweet plum såsen är helt underbar, tycker jag. Dessutom helt utan konstiga ingredienser!

Efter att ha läst att Lisa har oräkneliga senapsburkar (själv har jag ju tack och lov, delvis, en man som avskyr fulla kylskåp och skåp. vilket gör att jag inte fyller dem riktigt så fulla som jag skulle göra om jag fick härja ohämmat) så gick jag också på senapsjakt, dock bara på Hemköp. Är så irriterad på att min dijonsenap av gängse modell från Ica innehåller konserveringsmedel. På Hemköp hittade jag nåt från USA i plastflarra som skröt med typ "traditional yellow mustard" utan färger och konserveringsmedel. Det låter ju väldigt trevligt, ska prova när mina burkar hemmavid är slut.

söndagsmiddagen i repris

Rimmad oxbringa med pepparrotssås! Jag var skeptisk när maken föreslog det, men det var supergott! Särskilt pepparroten. Av hänsyn till gäster och barn hade vi inte pepparrot i såsen, men det var gott med riven pepparrot också. Jag har på JÄTTEMYCKET! Och idag hade jag så mkt så ögonen tårades av ångorna efter mikrouppvärmningen. När jag åt fick jag andas in genom näsan och ut genom munnen, som Lisa tipsat om.

Det är som att käka kött med wasabi! Förmodligen är allt gott med lite (mer) wasabi.

Jag hade tänkt göra lapskojs av resterna, men de tog slut fortare än kvickt.

Kalla mig Mathimlen

Asch, jag borde ha marknadsfört namnet Mathimlen bättre. Ajöken med drömmarna om tusentals träffar tack vare DN-omnämningen...

När jag googlar på spacebabe blir resultatet mest erotiskt. Vid googling på "Spacebabe" och "blogg" leder sista länken på sidan till en kommentar jag gjorde som färsking i bloggriket, så den kan ju faktiskt ge en del besökare. Inte heller hjälper en särskrivning av Space babe.

Men min fåfänga är hursomhelst mycket tilltalad av den framträdande platsen jag fick i receptet. Tack kb!

God röra + glupsk katt

När Isse bodde närmare Amsterdam city (även om nästan allt är centralt i A'dam, nu tar det 11 min med spårvagn hem till henne) så fanns en turk-mataffär bredvid hennes hus. Där köpte vi jättegod babaganoush och sen har jag ständigt varit på jakt efter en lika god sådan i svenska affärer. Den senaste jag köpte hade en tråkig bränd smak. Jag trodde att det var samma märke som denna, Maxos, men den här var faktiskt väldigt god, krämig och bara lätt grillad i smaken.

Den huvudsakliga ingrediensen är aubergine och den innehåller inte E621 (glutamat). Rekommenderas! Är det nån som smakat kombinationen grillad aubergine-paprika från Maxos får ni gärna berätta.

Var tog valfriheten vägen?

Läser i en notis i SvD Näringsliv att Heathrow slutar servera pommes frites, ett tilltag i sann Jamie Oliveranda. Men hallå! Det är väl skillnad mot skolmaten? Här ska ju finnas ett stort utbud av olika slags mat. Folk kan välja själva!

Tycker det är samma slags begränsning av självbestämmanderätten och brist på tilltro till människans eget förnuft som när de tog bort rödbetssalladen från jobbets frukostbuffé. Det som var nästan det enda jag gillade. Eller, iaf en gång eller två per år. Det finns ingen majonnäs heller. Tror inte att det är nån idé att föreslå det va?

Matmardröm

Har just vaknat från en otroligt jobbig dröm. En sort som kan kategoriseras som mardröm för mig. Nämligen den att jag ser mat, har tillgång till mat, men inte får mat.

Den prototypiska matmardrömmen brukar sluta med att jag sitter framför en skål med ångande nudlar men av någon anledning, ofta en person, förbjuds att äta av dem, vilket får mig att förbanna den personen och hans/hennes förfäder åtta generationer tillbaka.

Nyss drömde jag att min huvudsakliga uppdragsgivare hade bjudit in till företagsfest. För ovanlighetens skull (jag har varit med om 2 fester för hela företaget och de sög rätt rejält) var det överdådigt. De hade hyrt in sig i en fantastisk trädgård tillhörande nåt slott eller en herrgård, på de perfekta gräsmattorna stod på ena sidan buffébord och på andra sidan långbord folk där festade loss på maten.

Jag såg i ögonvrån att vid chefernas bord så kom de med varma rätter, varav den ena såg mer aptitlig ut än den andra. I alla fall i drömmen. När jag nu försöker minnas ser jag mest såsiga potatisar i karotter framför mig.

Själv har jag en tallrik fylld med potatissallader och nån sorts skinka eller kassler, men jag beslutar att ge mig ut på jakt efter osedda delikatesser. (Åh, denna ständiga strävan efter att hitta någonting godare...)

Längs min väg finns mängder av god mat; det är kyckling, fisk och fläsk tillagade på olika sätt. Jag ratar dem alla för att de ser lite kylslagna ut och kanske fått stå ute lite för länge. Men tanken far igenom huvudet att vad bra att de tagit ut den här känsligare maten efter att vädret slagit om och blivit lite svalare.

Så småningom bestämmer jag mig dock för att plocka åt mig lite gravad lax och andra saker, går tillbaka till mitt bord bland vännerna med händerna fulla. Sätter ner allt och upptäcker då att det viktigaste - min tallrik - är borta. Detta är väldigt tragiskt, inte för att den innehöll någon oundgänglig rätt, men jag är väldigt, väldigt hungrig nu.

Nödsituationer kräver snabba beslut och jag ger mig genast av igen för att hitta min tallrik. Tror jag kan ha satt ner den på ett grönsaksbord. Går dit - ingen tallrik. Det är nu mardrömsscenariot börjar. Jag går tillbaka en bit, ser inga kvarglömda tallrikar på borden. Fasar för att serveringspersonalen kan ha hunnit ta bort den. I så fall var mitt arbete förgäves och jag måste starta om på nytt.

Går framåt och ser till min glädje massa annan mat, till exempel stora ishavsräkor (som jag på riktigt är väldigt sugen på just nu, sen jag sett en pastarätt i Hemköps reklamblad som påminner om en rätt som Ewa G brukade laga när vi skrev uppsats på filmvetenskapen ihop: skruvpasta med lika delar creme fraiche och gräddfil + skivad purjo + svart och röd rom. Väldigt enkelt och rätt gott om man är på det humöret. Det blev jag av reklambladet, de hade nämligen räkor i också. Jag tänkte lägga i lite dill också. Och kanske byta ut skivad purjo mot tunt, tunt skuren rödlök.), så stora som jag aldrig sett i verkliga livet. (Visst är jag fanatiskt pk som inte ens drömmer scampi eller jätteräkor?)

Jag tog en näve, men hade ingen tallrik att lägga dem på. Sen ser jag kräftor som jag frestas av, men de tar för stor plats. Kommer på att jag sett travar med tallrikar på ett annat bord längre fram. Går dit. Ser ännu längre bort att bordraden slutar med en kioskdisk där efterrätter verkar sereras. Vänder på klacken.

Nu hittar jag inte tallrikarna. Hungern hugger i magen. Jag inser att jag befinner mig i en matmardröm och ger upp. Är hungrig även i verkligheten. Nu frulle med husband.

Snabbmat:: Dafgårds nya inte illa

Hittade den i frysdisken. Det fanns en lax i vinsås med (riktigt?!)potatismos också, men jag är inte så förtjust i lax. Det verkar som att Dafgårds har tagit intryck av Mats-Eric Nilssons bok, på förpackningen står att maten inte innehåller artificiella smak eller färgämnen! Dessutom är det bara 0,6% salt! Riktigt bra!
Smaken är helt ok. Aprikossåsen är mild och inte för söt. Passar bra ihop med kycklingbitarna (16%) och couscousen är bättre än de flesta jag fått på krog eller hemma hos folk, dvs lös och inte hopklibbad. Dessutom smakar den inte härsket, som jag brukar tycka att couscous har en tendens att göra. Fantastiskt, helt enkelt. Hoppas den blir en storsäljare och att de utökar sortimentet!

Tidningsrubriken bredvid är avsiktligt avbildad, bra krönika om Folkpartiets omsvängning i fråga om Kina i OS ska bojkottas eller ej. Hittar den inte på nätet ännu, men den kommer nog.

Svaret på gåtan smörfisk

Ok, nu vet jag vad det är för mystiskt med smörfisk...

Tack Örjan på Fest och Catering!

Hattori Sushi Devil har sjangserat

Idag tränade jag för första gången på två veckor. Det har bara blivit en gång i veckan hittills i år, men jag ska försöka utöka till åtminstone två ggr. Jag blir pigg av att träna. Men förra veckan jobbade jag så många morgonpass, så jag orkade helt enkelt inte släpa mig till jympan dessutom. Och denna vecka lite samma sak.

Nu till saken. HSD har blivit betydligt sämre än sist jag var där. Riskuddarna till nigirisarna är alldeles för stora, man tappar för mycket fisksmak. Rullarna kändes också slentrianmässiga, lax med avokado. De små duttarna med rom eller såser av olika slag på nigiribitarna var också väldigt oinspirerade. Räkan hade en majonnäsbaserad såsklick, sen var det nog bara ena laxbiten och en vit fisk som hade lite grön småkornig rom på sig. Den enda grönsaken som kom med var en bit tråkig persilja. Filmgubben, du som är gift med en japanska, säg mig, är verkligen persilja comme-il-faut på sushi?

Nä, HSD börjar kännas som en dussinsushi. Den stora skillnaden är att de är dyrare.

Gooh-a köttbullar

Köttbullar med potatismos och gräddsås (47 kr) från Gooh har blivit min lunch två gånger denna vecka. De finns i automat på jobbet, men jag ville prompt se var Gooh-butiken på Centralstation finns, så jag letade ett tag och fick fråga 4 gånger. Den finns uppe på Klarabergsgatan.

Gooh är ute i gott ärende, men av det jag har ätit var det bara köttbullar och pasta marinara (?) som smakat riktigt gott. Jag har iofs inte provat så jättemånga andra rätter, har för mig att jag ätit en provensalsk kyckling som inte gjorde något större intryck och en indisk lammköttbullerätt smakade alldeles för starkt, salt och för mycket kofta för min smak.

Men köttbullarna och gräddsåsen är ljuuuuuuuvliga! Kanske kunde vara mindre salt, men jag brukar äta två, tre kokta potatisar till för att neutralisera det hela och för att få i mig all sås. Hm... ännu en oroväckande utveckling. När jag började äta den här rätten var jag tvungen att ta bort minst 3 matskedar av såsen, men nu äter jag glatt upp den. Fast det krävs som sagt tre potatisar (och massor av lingonsylt, och helst pressgurka, men Goohs egen är alldeles för söt tycker jag, så jag har nöjt med med färska gurkskivor) och sen är jag sprickfärdig. Men nöjd.

Snabbnudlar för sisådär 800 spänn?

Genom Matälskaren hittar jag denna underbara blogg skriven av en +60-årig dam. Hon skriver om några fantastiska snabbnudlar som jag genast försöker beställa. Företaget säger sig leverera överallt i världen. Tyvärr kostar frakten till Sverige 152 dollar...

OK, mina bekännelser:
1. Jag konsumerar ofantligt mycket snabbnudlar. Företrädesvis av märket Samyang. Kycklingsmaken. Jag har bara i halva kryddpaketet, men adderar lite salt och ägg samt äter kimchi till.

2. Jag gillar färdiga köttbullar som steks i mycket olja. För nåt år sen åkte vi finlandsfärja och jag åt jättemånga köttbullar och sökte sen upp köket för att fråga efter receptet, de var ju så goda - så klart de var hemgjorda! Det visade sig vara Scan.

3. Mitt stora intresse är att äta god mat. Jag är ganska ointresserad av och egentligen inte så bra på att laga mat själv, ibland blir det skitgott, ibland inte så gott. Det beror på mitt humör och lite på slumpen. När jag är låg lagar jag extremt smakfri och tråkig mat för då har jag absolut ingen inspiration. Däremot så behöver jag god mat mer än någonsin då!

4. När jag var liten åt jag nästan inga grönsaker, åt bara ris och magert kött eller fisk, så jag är inte så orolig för att dotra inte gör det nu. Mitt bästa var förresten att äta upp resterna, dvs såsen efter att alla plockat åt sig alla stora bitar och bara lite flisor var kvar, då ville jag alltid hälla ris i skålen och slafsa i mig.

5. När jag var typ 9 år så lagade mina föräldrar för första gången Long Song Tang, de sa att det var en rysk soppa. Den består av fläskben, potatis, tomatpuré och vitkål. Jag åt två stora skålar (mer än alla andra i familjen, inklusive storebror, mamma och pappa), kanske t o m tre, och höll på att storkna.

6. Jag var vegetarian/fiskätare några år (typ 18-23) för att jag i lönndom hoppades bli smalare. Det funkade inte. Men utåt sa jag att det var för att jag tyckte synd om djuren...de söta djuren. Sa jag inte.

7. Jag är så fruktansvärt glupsk. Om det finns nåt gott så blir jag väldigt självisk. Det är jag framför alla andra, t o m barnen... Tursamt nog tar maken gärna ett steg tillbaka och låter mig få det jag vill ha, t ex om vi har goda rester i köket. Han är mer tolerant för alla möjliga smaker.

Bonussanning:
8. I högstadiet brukade jag äta kokt potatis med smör som snacks. Ibland köpte jag tonfisk i olja på macken bredvid skolan och åt njutningsfullt efter läxorna.

Grönt nyårslöfte

Ni har väl inte missat att Lisa Matälskaren startat Taffel med några andra superduperbra skribenter, matbloggare, kockar, webdesigner etc? Här uppmanar hon till gröna nyårslöften i sin blogg på Taffel och jag hörsammar genast:

1. Under 2008 ska även jag börja sopsortera metall. Usch vad jobbigt... jag har ingen bra sopstation nära mig.

2. Fortsätta att aldrig flyga inrikes.

3. Fortsätta att titta på var grönsaker, frukt och charkvaror är producerade för att så långt som möjligt köpa närproducerat.

4. Prova att köpa fläsk från en grisbonde i Stockholmsregionen.

5. Prova lådleverans från Årstiderna.com, men är det egentligen så miljövänligt, jämfört med att jag själv cyklar/går till affären och handlar det jag vill ha? Fast ekologiskt är det ju så det förslår.

6. Försöka få lite rester från Lisa... Och att själv bli bättre på att ta till vara grönsakerna i min kyl.

Tips från coachen!

Mat är så underbart för det förenar. Jag visste inte att min kollega var en läckergom, men i morse gav han mig massor av bra tips, framför allt kring Bredäng med omnejd. Till exempel berättar han att Vi-butiken i Bredäng (eller Telefonplan?) har skitbra kött, att turkaffären där har det bästa och möraste halal-lammköttet, att på Kennys grill i Örnsberg ska man ta thairätten med tre erigerade chilisar på, att Paul Newmans såser är jättegoda och finns på Ica Kvantum samt Citygross. Att hans favoritolivolja heter Fruttato och går att köpa på Coop. I den doppar man med fördel platta bröd med sesamfrön som man köper i redan nämnda turkaffär i Bredäng. Bröden tar ofta slut, så det gäller att vara där i tid.

Här nedan har vi lite annat smått och gott från honom. Gombefriaren, du är välkommen att gästblogga! Gärna om ditt förhållande till mat. När det började bli viktigt etc.

Stan´s bästa sushi: mittemot Konstfack vid Telefonplan bl a de famösa syrligt kryddstarka bläckfiskrullarna.
Stan´s bästa mackor: Chez Albert på Roslagsgatan. Här finns också fantastiska ostar, korvar, marmelader, bröd å annat - av franskfödde herr Albert o hans på franska brytande svenska hustru. Numera huserar även sonen Albert i affären.
Stan´s bästa thaimat: Kenny´s Grill Örnsberg. Starkt men inte dödande. Eller snarare dödande på rätt sätt.
Fler tips kommer.
Hälsar Gombefriaren

middagar den senaste tiden

Vi brukade ha stora fester. Egentligen var det min man som brukade ha stora fester. Mig veterligen hade jag iofs två stora fester, minst, på egen hand innan jag träffade honom, men han orkade ha dem typ två gånger om året. Då kokade han stora grytor och gjorde kladdkakor och ofta ännu en rätt som vickning. En gång orkade jag inte vara med på festen, då åkte jag hem till min syrra och vi lagade skitgoda jätteräkor med vitlök, vitpeppar och salt. En rätt som vi aldrig lyckats återskapa. Vi torrstekte den på nåt sätt.

Hursomhelst, de där festerna blev lite rutinmässiga tillslut och det kom ganska lite folk, så nu bestämde vi oss för att ha många middagar istället, och det har vi faktiskt lyckats med. Nu under hösten har vi säkert haft 5-6 middagar med folk vi känt att vi försummat eller verkligen velat träffa.

Nu i veckan hade vi t ex sonens gudfar och hans tjej. Jag lyckades, trots att jag var helt oinspirerad, laga jättegoda tunna revbensspjäll. Jag tog ett recept från Icas Buffé som jag tidigare rekommenderat syrran, men halverade sirapsmängden och använde delvis kinesisk soja. De blev så himla goda! Men tyvärr hade jag handlat för lite revbensspjäll så jag är rädd att gästerna inte blev riktigt mätta. Bara för att tillfredsställa mitt eget sug så var jag tvungen att köpa jättemycket dagen därpå för att göra så mycket så jag riktigt skulle få nog av det. Och det fick jag, för jag hade i lite för mycket sirap och lite för lite soja den här gången, så de blev inte riktigt så där goda salta och lite karamelliga, utan för sockriga i smaken.

I söndags hade vi Ondskan och Daddy Fool här. Daddyn medförde dessutom ämnet för sin blogg, påpekade maken. Vi åt musslor som man verkligen bör äta oftare, därför att det inte är en hotad art och därför att de är så goda! Vi använde ett recept från Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström. Det blir så himla gott! Receptet innehåller vitt vin och framför allt, en kula av smör och mjöl som förutom den redande egenskapen även ger musslorna och spadet en mycket mildare smak. Dessutom så ska man också ha i rikligt med hackad slätbladig persilja, som blir så himla gott när det kokat mjukt. Det blir som en väldigt smaklig bladgrönsak då, nästan lite spenatig fast godare, och inte bara ett kryddgrönt som mest finns där för syns skull. Bland det som är så fantastiskt med receptet är att det inte innehåller något salt, men det blir precis lagom salt och mustigt ändå. Sen ska man ha i färsk chili, men det brukar vi hoppa över för barnens skull.

Ondskan var förtjusande snygg och rolig som alltid, Daddy Fool (som också var vanemässigt charmig och rolig) retades lite med henne genom att slänga fram brandfacklan: Är inte katter mer intelligenta än hundar? Men hon argumenterade väl för att att så faktiskt inte är fallet. Den enda aspekt som jag kan tycka är lite kontraproduktiv hos hundar är det här med att de kan mumsa i sig vad som helst, medan katter ratar det som de inte tål, tycks det. Vi åt också en god yogurtröra, även den hämtad från Buffé, som var kryddad med saffran, kummin, socker och toppad med hackade pistagenötter. Men jag måste ha valt fel yogurt (10 procentig grekisk) för den var för sur.

En sak som Daddy Fool sa förskräckte mig. Daddy Fools fru Lilla E vågar inte bjuda oss på middag därför att jag är en sån sträng ätare. Och Ondskan fyllde i att: Nä, det vågar hon inte heller. Jag förklarade för dem, och jag förklarar för er nu, att jag naturligtvis bara är tacksam för den mat som jag bjuds på! När man är hemma hos någon som lagar mat åt en så finns det ju så mycket andra värden, maten kan ju direkt bli sekundär och inte alls ha någon betydelse för hur trevligt man har det och hur bra man trivs tillsammans. Men till restauranger går man ju för att äta, människorna där har som uppgift att laga mat och jag betalar (ofta dyrt) för maten, så där är det faktiskt en helt annan sak.

Nu ikväll har vi haft Vinlusen på middag. Han är på kort visit i hemlandet och lyckades klämma in oss i sitt pressade schema. Jag hade bestämt att vi skulle äta Gorme Sabzi, så det gjorde vi. Jag var i stan för att öva in Your Song inför ett bröllop vi är bjudna på på nyårsafton. Jag har blivit ombedd att sjunga och jag är otroligt hedrad och ofattbart bajsnödig av nervositet. En proffsviolinist som också är god vän med bruden skulle kompa mig, men jag tror jag har avstyrt det nu så att jag får pianokomp istället. Tyckte det blev så skrikig och gnälligt med fiol. Den låter oerhört vackert där den passar, men en pianoballad av Elton John - nej, det funkade inte riktigt. Så nu återstår det bara för mig att meddela proffsviolinisten, som är en helt underbar man med en fantastisk våning och en ännu härligare personlighet, han är som en blandning av Billy Crystal och Woody Allen. Jag vill att han ska bli min splitternya killkompis.

Jag måste vara på gott humör eftersom jag tycker alla människor är så underbara just nu.

Jo, jag var i stan, så jag messade maken kl 16 och hoppades att han satt igång maten. Han skulle precis göra det. Mötte honom i porten när han skulle hämta lillan och kom upp till en löddrig kastrull med kokt lamm och bönor. Satte igång att steka hackad lök med gurkmeja, sen stekte jag potatis också, och sen kom Vinlusen och maken hem med barn, så då tog maken över. Jag befarade att grytan skulle smaka för mycket kofta, men den gjorde faktiskt inte det. Lillan åt nådigt köttbitarna sedan jag doppat dem i en liten skål med vatten så att alla grönsaksslamsor sköljdes bort. Det var faktiskt hennes egen idé, inte illa. Det var jätte, jättemysigt att ha Vinlusen här. Jag är såå glad att jag började blogga så att jag träffat honom och Ondskan och en massa andra trevliga människor.