April 7, 2008

Pengar, frilanseri, Tibet

I egenskap av person med rötter i Kina är jag just nu ganska efterfrågad av medier. Dock inte i betald form, utan mer som expert. (OBS, kb, har inget med din förfrågan att göra.) Jag har själv ringt många experter, men som maken så riktigt påpekar så kan de medverka i medierna på betald arbetstid, något som jag inte kan. Å andra sidan så är medieexponeringen en sorts marknadsföring av mig själv. Som kinaexpert. Något jag verkligen inte känner mig som, men iofs kan bli om jag blir tillfrågad tillräckligt många gånger och tvingas läsa på mer.

Ända sedan jag gick gymnasiet har folk sagt: "Åh, med din kinesiska bakgrund kommer du ha en strålande framtid." Jag har inte märkt ngt av den. Visst jag klarar mig fint. Men jag trodde att jag skulle klara mig mer än fint. Better than average, om man säger så.

Å andra sidan sa min kbt-terapeut att som journalist tillhör man redan eliten, så vill man tillhöra elitens elit så är det en jäkla kamp. Man kan lätt bli hemmablind när man har många journalistkompisar och kollegor som man tycker det går bättre för.

Vissa klasskamrater som valt andra banor (och män med andra banor) bor finare och tjänar bättre på ett lugnare jobb med trevligare jobbmiljö. Och jag är lite sån att jag tävlar mot ALLA. Klarar nästan inte av att läsa DN Kultur för då får jag ångest av alla goa kulturmänniskor som bara är såååå duktiga och har utvecklingsstörda barn men skriver böcker på böcker ändå, är 21 men har fem diktsamlingar och en roman bakom sig, plus 2 skivor där han/hon skrivit alla låtar själv. Underbarn. Det var jag alltså inte.

Men hallå. Det här inlägget blir ju inte alls som jag tänkt mig.

Jag ville också skriva nåt om att folk med säkra positioner på min mesta arbetsplats gärna "bollar idéer" med mig om Kina och rådfrågar mig och ber mig försöka fixa boende under OS etc, men inte haft en tanke på om jag skulle ha nån lön för mödan, för de har ingen aning om hur jag är anställd (dvs inte, e frilans med egen firma). När jag sen säger att jag vill ha lön för besväret så går de i taket. Nå, det var iofs ett smärre missförstånd, men ändå. I princip är det så. (Jag la säkert ner 2 tim arbetstid och mitt telefonkort till Kina tog slut på kuppen så jag fick använda vanlig linje när jag behövde ringa till Kina själv.)

Kontentan är iaf att alla vill ha min särskilda kinakompetens, men ingen vill betala för den. Kanske näringslivet vill. Jag hoppas det. Jenny säger att copywriting är själsdödande. Men copywriting är väl inte = näringslivet? Jag kanske kan hitta nåt jobb som har med miljöarbete i Kina att göra? Dvs ett företag som vill sälja miljökunnande, t ex. Eller sexleksaker.

Det var ju klassamhället jag ville att resonemanget skulle mynna ut i. Att alla vi stackars löneslavar (och jag tjänar ändå rätt bra) har det så knapert. Att klyftorna ökat så mkt. Att Robert Weil (industriman och mecenat som finansierat Magasin 3) har skrivit både en och två gånger debattartiklar där han säger att industrin plockar ut så mkt mer pengar från verksamheten nu, och att arbetarnas löner har hållits ner under åtminstone de senaste 20 åren. Att jag tror att det är samma sak med mediebolag. Vinsterna till aktieägarna bara ökar och ökar, men andelen pengar till produktionen och arbetskraften blir bara mindre och mindre. Jag kommer bara att tänka på anorexi, det finns säkert som begrepp i detta ekonomiska sammanhang redan.

Däremot tror jag att nyhetsavdelningen på SVT lätt skulle kunna bantas. Enligt mina källor så får praktikanterna inte producera särskilt mkt. Det är ett säkert tecken på att en redaktion har för mkt resurser.

Till sist: Jag läste ett helt fascinerande inlägg i kinesiska versionen av Financial Times av en kinesisk skribent som var oerhört nyanserad och satte fingret exakt på problemet med kinesernas anti-väst-känslor när det gäller Tibetfrågan. Här finns en översättning.
According to certain netizens who were exposing the fake reporting by overseas media, they want to use their action to show the truth about Lhasa to the world. This assertion is logically incorrect, because their actions can only let people see that the western media are not reporting the truth accurately. But what happened in Lhasa?

Den kinesiska skribenten heter Chang Ping och är, som man kan vänta, välutbildad, har varit redaktör för tidningar i Guangdong och är nu redaktör för en magasin där. Här är hans blogg. Han har också gäststuderat på Berkeley i Kalifornien. Åh, jag vill någonstans där solen värmer och jag slipper ha jackor!

Labels: , , , ,

11 Comments:

Anonymous Maken said...

Medierna betalar glatt för dina kinesiska språkkompetens. Men när reportrar och programledare behöver allmän kinakunskap så frågar de dig utan att ha någon budget i ryggen. Det är ju, som du säger, vad reportrar gör. De ser dig som en intervjuperson. Sådana avlönar man inte.

Näringslivet funkar annorlunda. Om de kan tjäna pengar på något så är de villiga att betala för det. Man måste som journalistutbildad inte bli copywriter, man kan också bli pressekreterare eller redigera personaltidning. Låg status i journalisters ögon, men mycket bättre lön och jobbtrygghet. Survival of the fittest.

10:13 AM, April 08, 2008  
Blogger Ondskan said...

Det tog en stund innan jag förstod att det inte stod Robert Wells. Hans nya karriärmove gjorde mig väldigt ställd, kan jag säga.
F ö är jag helt för bättre lön och jobbtrygghet. Alternativt Berkeley.

2:47 PM, April 08, 2008  
Blogger Space babe said...

Kära Ondskan, exakt vad är det i inlägget som gått att uppfatta som Robert Wells?

6:25 PM, April 08, 2008  
Blogger Ondskan said...

"Att Robert Weiss (industriman och mecenat som finansierat Magasin 3) har skrivit både en och två gånger debattartiklar där han säger att industrin plockar ut så mkt mer pengar från verksamheten nu, och att arbetarnas löner har hållits ner under åtminstone de senaste 20 åren."
Förstår du vilken bild jag fick i huvudet?

7:10 PM, April 08, 2008  
Blogger Space babe said...

Hahahaha! En ganska absurd bild!

7:34 PM, April 08, 2008  
Blogger Space babe said...

Asch, det var du som hade rätt, det ska stå Robert Wells, dvs Weil.

7:40 PM, April 08, 2008  
Blogger Ondskan said...

Du ser! Det är nog iallafall en nära släkting.

7:49 PM, April 08, 2008  
Blogger Lagers tabberas said...

Jag tror att Du måste sälja in din specialkompetens. Det är Du som måste vara först. Övertala köparen att de behöver Dig och just det Du hanterar.
Jag har ju alltid senaste boken att vara specialist på - trots när det gällt den och man kan anta att jag skulle anses sälja böcker på eventuella framträdanden så är jag noga med att ta betalt, speciellt när jag själv ringt upp och erbjudit mina tjänster.
Det är lite lustigt. Ett helt år var jag specialist på Astrid Lindgren och året efter på avrättningar. Där emellan har jag framträtt som expert på Thailands demokrati och Kungafamilj och nu kommer jag det närmaste halvåret att vara väldigt uppringd av sportredaktioner (varför kommer jag snart att berätta på min blogg, nya boken kommer i juni) och i höst kommer jag att vara expert på 1800 talets kvinnosjukdomar, fängelsestraff och prostitution.
Nyss ringde en organisation och ville jag skulle hålla ett seminarium i början av juni. Jo tack - en månadslön krävde jag och fick det! Wow - det gäller bara att våga ta betalt!

8:53 PM, April 08, 2008  
Anonymous Anonymous said...

Jag är glad att du infogade parentesen, för efteråt förstod jag dilemmat med att fråga just dig. Jag frågade en rad personer om precis samma sak, men ditt svar, delvis pga din bakgrund, helt enkelt intressantast.
Två råd, från en som tillbringade cirka tio år som frilans, och ofta irriterades över livets orättvisor:
1. Var extremt tydlig med att du vill ha betalt för utfört arbete (som du gjorde i din fråga till mig.)
2. Jämför dig aldrig med andra, det ger garanterat bitterhet. Försök att leva och arbeta i nuet i stället.

kb

12:59 PM, April 12, 2008  
Anonymous Anna GC said...

Men ursäkta, vad menar du med att experter kan göra saker på betald arbetstid? Jag har minsann förväntats ställa upp som "expert" med massvis med information och göra bakgrundsresearch åt diverse journalister utan att det har det minsta med mitt betalda arbete att göra - på min fritid, utan att få ett öre. Det tycker journalisterna är självklart! Det värsta är att de borde ha kunnat ta reda på det mesta själva, men förmodligen var för lata. Sedan får de lön för jobbet som jag gjorde... :-(

8:45 AM, April 16, 2008  
Blogger Space babe said...

Anna, jag kanske uttalar mig lite väl svepande, men jag tänkte mest på professorer och typ statsanställda, eller anställda på kommuner och landsting.

Och jag vet ju faktiskt inte hur det går till ens för dessa, om de får kompensation på jobbet för att sitta i en morgonsoffa kl 6.45, om de får gå hem tidigare eller hur det är.

Tack för goda råd, Lager och kb!

10:06 AM, April 16, 2008  

Post a Comment

<< Home

eXTReMe Tracker Bloggtoppen.se