Döm om min förvåning när ankan kom och såg exakt likadan ut som lammköttet! Stekt med salladslök, beströdd med sesamfrön. Enda skillnaden var att den var MYCKET söt. För söt för min smak. Min aptit var helt borta vid det här laget. Vi tog en doggybag med nästan hela denna rätt + hälften av förra (lammet) och en skål ris.
Efterrätten bestod av en ihoprullad grön pannkaka förmodligen av klibbigt-rismjöl med en chokladkake-aktig fyllning i. Jag är ju inget fan av desserter, men maken och dotra verkade gilla den. Glassen vet jag inte alls vad det var för smak, men den smakade friskt och inte så mkt mer. Jag åt upp fruktbitarna som var rätt fräscha; annanas, eh, minns inte mer.
Maken vill inte gå dit mer.
Mitt omdöme är att köket styrs av hyfsade hemmakockar. Den godaste rätten kan jag lätt återskapa hemma, och de andra rätterna vill jag inte ens försöka återskapa.

I rättvisans namn så sa tanten nåt om att det finns kantonesiska rätter som kallas "gräddigt nånting nånting" (nai-you xx) men det förlåter ingenting för min del.