Plågsamma estetiska upplevelser

Såg en man på tåget som i övrigt var prydlig, men ur närborrarna stack det fram ymniga tofsar. Han såg inte klok ut. Jag funderade på att säga det till honom, förvånades över att ingen i hans närhet sagt det. Tyvärr valde jag att vara diskret och tolerant.

En annan kille klev på tåget, och det första jag tänkte var att han måste blivit misshandlad, sen insåg jag att han hade akne. Eftersom jag själv varit ett pizza-fejs kunde jag verkligen identifiera mig. Till råga på eländet hade kille tunt och flottigt råttfärgat hår i pagefrisyr, förmodligen för att kunna dölja sig bakom hårgardinen ibland. Fel taktik, ville jag säga. Men som sagt, empatin var total. Han var för övrigt som en fulare version av killen i Sandor/slash/Ida som råkar vara vår granne.

För övrigt åt jag igår utmärkt gott dillkött på fyrans restaurang igår. Här finns ett bra recept som ger samma resultat ungefär. Och här är inläggningslagen. Lagom syrligt och morötterna var fortfarande perfekt al dente! De är bra på grytor... som t ex Boeuf Bourguignone, mmmm, de brukar servera den med smörmättat potatismos. Himmelskt!

Idag har jag ätit lunch på Lao Wai. De hade bara Ma Po Tofu. Den var helt ok. Men jag tycker det är galet att servera kinamat på flat tallrik och låta gästerna käka med pinnar. Endast fåvitska västerlänningar går med på sådan behandling. 1. Maten kallnar alltför snabbt på flata tallrikar. 2. Det är lättare att skyffla mat med pinnar ur en skål. Duh, varför tror du annars värsta smarta kineserna använt sig av skål och pinnar i flera tusen år?

Själv högg jag naturligtvis in på maten med en sked, visserligen en kinesisk soppsked av porslin = lite klumpig. Men på grund av min eminenta skedföringsteknik missade jag inte ett riskorn.