Bok - Stundande natten

Augustvinnare 2007 av Carl-Henning Wijkmark. Den var helt fantastisk. Inte en falsk ton. Samma omdöme som jag gav kortfilmen Mellanrum där min favoritskådis Fyr Thorvald var med. Jag ser att han spelar i Andra Avenyn också, men jag har inte förmått mig att titta på den.

Stundande natten är förförande lättläst men ändå så full av innehåll. Det finns nästan inga svåra ord, men de lätta orden används så musikaliskt. Jag tycker det är helt fantastiskt att den fått Augustpriset, annars hade jag nog missat den. Jag blir sugen på att läsa allt han skrivit, Wijkmark. varför har jag aldrig hört talas om honom tidigare?

Det är lite oroväckande att nästan alla författare jag gillar är män. Så är det inte med musik. Nästan alla jag gillar på musikfronten är kvinnor, jag gillar kvinnoröster mer än mansröster, kanske är det för identifikationen. Eller att jag kan lättare sjunga med. Fast jag älskar djupa röster som Leonard Cohen, Vad heter han i Fläskkvartetten och iofs även Lloyd Cole som mer har en gnällig röst.

Men nu har jag en kvinnlig favvo också, Judith Hermann som debuterade med novellsamlingen Sommarhus, senare. Nu läser jag hennes andra samling, Bara spöken. Den är också helt enorm. Men jag är mitt inne i den andra novellen nu, och är lite orolig för att det ska vara samma sak hela tiden, samma lite kyliga stämning och frånvända huvudroller. Vi får se. Sommarhus, senare var inte så, tror jag.