Gulddraken 1: Höjdpunkten
Gulddrake-prisutdelning på Och himlen därtill. Jag känner mig mycket smickrad över att ha blivit bjuden i år också. Tog med L och hade supertrevligt. När jag fick inbjudan tänkte jag att de kanske dragit för mkt över budget förra året och skulle ha nåt blygsammare i år. Men det var mot förmodan väldigt trevligt och framför allt intimt såhär mitt på blanka eftermiddagen. Bubblet var gott och rikligt, smakbitarna väldigt frestande utmed kanterna av lokalen, och alla man kände (igen) på greppbart avstånd. Träffade värdinnan Elin (såklart), Lisa, Malin från AOM (som vi hade hysteriskt kul med, hon är ju otroligt rolig!), Stina W med make etc. Såg Alice Brax men hon försvann innan jag hann hälsa. Vi är faktiskt kompisar på Facebook och jag är en sån där tönt som inte riktigt fattade grejen med fejan från början, så jag TRODDE verkligen att alla som addade mig VILLE vara mina vänner, så jag hamnade i kval ibland för att vissa jag ej gillade addade mig, och när Alice addade mig så skrev jag ett långt brev till henne om hur glad jag blev och att jag länge velat lära känna henne...pinigt.
Det var inte det enda dylika brev jag skickade heller.
Torbjörn Larsson log och gratulerade mig hjärtligt till bar-priset. Jag sa tack, det är inte jag, men jag vet, vi ser likadana ut.
- Ja, ni är hemskt lika, sa han.
- Tack! Jag tar det som en komplimang, sa jag.
Hursom helst: Utsikten från himlen är väl helt overträffad, men alltså de där macaronerna (från Cafe Petite France som vann cafe-klassen, finns på Kungsholmen.). Ok, nu har ni att göra med någon som aldrig tidigare ätit en macaron, men de gröna var ju bara ren orgasm. Jag skulle kunna leva på såna en hel dag.
Ok, en halv.
Och det är verkligen inte små ord för att komma från mig som inte gillar sötsaker (om de inte innehåller massor av grädde och smör och nästan inget mjöl.)
När vi gick därifrån stoppade vi på oss en drös macaroner var, jag fyra gröna, L nån av varje. Jag åt en grön också. Ångrar att jag inte tog den sista som var kvar.
Det var inte det enda dylika brev jag skickade heller.
Torbjörn Larsson log och gratulerade mig hjärtligt till bar-priset. Jag sa tack, det är inte jag, men jag vet, vi ser likadana ut.
- Ja, ni är hemskt lika, sa han.
- Tack! Jag tar det som en komplimang, sa jag.
Hursom helst: Utsikten från himlen är väl helt overträffad, men alltså de där macaronerna (från Cafe Petite France som vann cafe-klassen, finns på Kungsholmen.). Ok, nu har ni att göra med någon som aldrig tidigare ätit en macaron, men de gröna var ju bara ren orgasm. Jag skulle kunna leva på såna en hel dag.
Ok, en halv.
Och det är verkligen inte små ord för att komma från mig som inte gillar sötsaker (om de inte innehåller massor av grädde och smör och nästan inget mjöl.)
När vi gick därifrån stoppade vi på oss en drös macaroner var, jag fyra gröna, L nån av varje. Jag åt en grön också. Ångrar att jag inte tog den sista som var kvar.
posted by Space babe at Wednesday, November 26, 2008
3 Comments:
Synd bara att de jag försökte få med mig hamnade på min mössa i stället för i min mun.
Den som gapar efter mycket...
/L
Va, missade jag dig på Gulddraken. Jag visste att det skulle straffa sig att gå därifrån i förtid.
Och du var inte ett dugg pinig. Bara sunt ifrågasättande av Facebook.
/A.
Hej Alice, tack för dina vänliga ord! Jag hoppas du åtminstone åt några gröna macaroner. Lisa tyckte inte de var tillräckligt sega, men jag drömmer om dem fortfarande.
Post a Comment
<< Home