Min bästa bit: ett gott öga till lax
Fick en utmaning av Lisa på Taffel att skriva om min bästa bit på djuret. Jag är inte så bra på djurs anatomi, men mitt bästa kött är definitivt fläskkarré (se nedan) - såååå användbart, sååå gott. Här kommer ett annat förslag:
Bildkälla
Min mamma brukar alltid spara alla ögon till mig. Jag äter helst laxögon från en soppa på laxhuvud, men det finns säkert många andra sätt att få sig ett gott öga till livs. Förresten är jag inte så himla begiven på lax i övrigt.
Fler än jag gillar laxögon.
Om djuret är en lax så är min bästa bit ögat. Laxögon är en förbisedd delikatess. Det lilla ögat kringgärdas av något äggviteaktigt som dock inte blir vitt, utan får konsistensen av halvgenomskinlig gelé och smakar nästan lite gräddigt eller som fenorna på en sjötunga. Själva glaskroppen (?) har blivit alldeles vit och mjölig, lite som kokt äggula, och när man försiktigt föst omkring den på tungen ett tag för att få av det vita så har man tillslut en liten pärla kvar. Om man äter riktigt många laxögon kan man säkert trä ett halsband av pärlorna.
BildkällaMin mamma brukar alltid spara alla ögon till mig. Jag äter helst laxögon från en soppa på laxhuvud, men det finns säkert många andra sätt att få sig ett gott öga till livs. Förresten är jag inte så himla begiven på lax i övrigt.
Fler än jag gillar laxögon.
posted by Space babe at Sunday, July 20, 2008
8 Comments:
Nä-ä, vad äckligt! Men pärlorna minns jag från barndomens laxsoppa. Tror faktiskt inte jag åt ögonen...
Hmmm....Kan det verkligen vara GOTT med laxöga? Jag är tveksam för att inte säga skeptisk.
otroligt vackert sagt om nagot jag tycker verkar ackligt o aldrig skulle vilja stoppa i mun! Fortsatt! mer!
Kära ni, jag var också skeptisk tills jag provade. Eller var jag det? Nä, jag kan nog tänka mig att smaka det mesta. Utom möjligen myror (så vida de inte är hårt friterade) och skorpioner.
Provade silkesmaskar sist i Kina. Det var ingen hit. I alla fall inte på den turistiga nattmatmarknaden jag var på. Men jag är beredd att prova igen.
Jenny, vad glad jag blir när du tycker jag skriver vackert!
fiskögon var faktiskt lite av en favorit hemma hos oss när jag var liten. Oftast inte vanlig lax, då det inte fanns att fiska i "vår" sjö, utan röding eller öring. Sik- och abborrögon var inte alls samma sak, minns jag. Numera talar jag lite tyst om mitt forna ögonätande, så det känns bra att upptäcka att jag inte är ensam :)
Haha! Man vet att ens barn är kineser (halva i alla fall) när de slåss om att få äta laxögonen i soppan...
Hurra, anna gc, härligt att de goda mattraditionerna förs vidare!
Post a Comment
<< Home