Min bästa bit: ett gott öga till lax

Fick en utmaning av Lisa på Taffel att skriva om min bästa bit på djuret. Jag är inte så bra på djurs anatomi, men mitt bästa kött är definitivt fläskkarré (se nedan) - såååå användbart, sååå gott. Här kommer ett annat förslag:

Om djuret är en lax så är min bästa bit ögat. Laxögon är en förbisedd delikatess. Det lilla ögat kringgärdas av något äggviteaktigt som dock inte blir vitt, utan får konsistensen av halvgenomskinlig gelé och smakar nästan lite gräddigt eller som fenorna på en sjötunga. Själva glaskroppen (?) har blivit alldeles vit och mjölig, lite som kokt äggula, och när man försiktigt föst omkring den på tungen ett tag för att få av det vita så har man tillslut en liten pärla kvar. Om man äter riktigt många laxögon kan man säkert trä ett halsband av pärlorna.

Bildkälla
Min mamma brukar alltid spara alla ögon till mig. Jag äter helst laxögon från en soppa på laxhuvud, men det finns säkert många andra sätt att få sig ett gott öga till livs. Förresten är jag inte så himla begiven på lax i övrigt.

Fler än jag gillar laxögon.