December 3, 2008

Förnedringen äntligen över

Jag har just sagt hejdå till det värsta tolkuppdrag jag haft. Det var en kinesisk delegation inom en speciell industri inom skogsnäringen som var här på studiebesök. Det var föredrag hela dagarna. Den ena experten avlöste den andra och allt var skittekniskt och facktermigt och SKITJOBBIGT!

USCH! Min första reaktion är att jag aldrig mer vill tolka, för jag funkade verkligen inte i det här sammanhanget. Den andra reaktionen är att nu måste jag bli bättre på kinesiska, läsa mer romaner, nyheter på nätet etc.

Det jobbigaste av allt var en kvinna som följde med delegationen som jobbar med Sverige och hon kunde både engelska och svenska, plus sitt modersmål kinesiska. Dessutom så är hon utbildad inom det här området och har jobbat i flera år i samma fält, så hon kunde förstås tolka mkt bättre än jag.

Hon tog över mkt av tolkningen och det gjorde mig verkligen ingenting. Så av säg 6 föreläsningar på en dag så tog jag 2 och hon 4. Jag kände tillslut att hon ignorerade mig och behandlade mig som luft. Ofta när jag hade tolkat en mening så stack hon in och sa: "Jag ska bara lägga till..." eller "jag ska bara förklara för alla..."

Flera gånger när jag tolkat rätt så säger hon att jag sagt fel.

Samtidigt så var hon väldigt självdestruktiv. Hon åt ingen lunch igår t ex och sen stod hon under eftermiddagen och tolkade tills hon började få ont i svanken och då fortsatte hon att stå, men bultade sig själv på svanken.

Hon var förstås skitduktig på kinesiska och även när det gällde de tekniska termerna på engelska. Visst hörde jag ibland att hon inte översatte allt eller när det blev lite fel, men jag orkade inte säga till.

En liten triumf fick jag igår när både hon och en kinesisk professor anställd vid KTH gick bet på att förstå vad en expert sa, det var betydligt enklare än de försökte få det till. Jag blev tvungen att rätta till dem, för det var av fundamental betydelse, och hennes första reaktion var: Nej, så är det inte!
Så jag frågade snabbt den svenske experten om han menade som jag trodde, och jag hade rätt.

Det fanns tursamt nog några andra i gruppen som var trevliga, men allt som allt har den här erfarenheten var en ren förnedring och jag hoppas verkligen att jag slipper uppleva något liknande igen.

Första gången jag tolkade var 1993. Det var skitbra betalt (nästan dubbelt så bra som idag) och kineserna var oerhört ödmjuka och trevliga. Nu har 15 år gått, de har blivit bättre på språk själva, de har blivit rikare, och nu är de betydligt mer arroganta. Särskilt tjänstemän från statliga institutioner. Folk från näringslivet, i alla fall om de själva är entreprenörer, är fortfarande ganska jordnära.

Men det här var min första genuint otrevliga upplevelse som tolk, så jag får väl säga att det ändå är ett ok extrajobb statistiskt sett.

Jag måste bli bättre på kinesiska.

7 Comments:

Anonymous Mazarintanten said...

Oj, jobbdagen från helvetet! Låter som att den kinesiska damen hade ett bedrövligt stort hävdelsebehov. Så det handlade nog rätt lite om hur bra/dålig din prestation var, och desto mer om hur hon har det med sig själv. Hoppas nästa tolkvända blir roligare!

8:54 PM, December 03, 2008  
Blogger Ondskan said...

Instämmer med föregående talare, det var kinesiska damens fel.

8:45 AM, December 04, 2008  
Anonymous Maken said...

Jag måste bli bättre på kinesiska.

Jag med. Jag hinner fan i regel inte säga mer än ett par ord innan alla närvarande kineser skrattar högt.

12:54 PM, December 04, 2008  
Anonymous Anonymous said...

Kul skrivet. Jag skrattade när jag läste och såg allt utspela sig - kändes skoj. Fast kanske inte så kul för dig. Men för mig. Hej Gudrun

6:49 PM, December 08, 2008  
Anonymous Anna GC said...

Haha! Det är verkligen pest att tolka. Särskilt när de börjar prata om varmvalsat stål eller gammaknivar. Men å andra sidan kommer du nu aldrig att glömma de där facktermerna!

9:31 PM, December 11, 2008  
Blogger Space babe said...

Kära Gudrun och Anna GC, roligt att ni hade kul åt min berättelse. (OBS, jag menar det!)

Skönt att höra från dig, Anna, att det är pest att tolka. Man känner sig så JÄVLA inkompetent bara för att man inte kan facktermer som dessa människor pluggat och jobbat med i många många år!

Som tur är så hade jag sinnesnärvaro nog att inte känna total självförakt bara för det här, utan jag siktade hela tiden mot ljuset i tunneln, dvs slutet på uppdraget. Och på pengarna, förstås.

10:38 PM, December 11, 2008  
Blogger Space babe said...

Oj, menade inte att ignorera de tidigare kommentatorerna! Mazarintanten, roligt att du tittar in! Ja, den kinesiska damen hade nog några helt berusande dagar av självkänsla. Eller hon lever kanske i ett ständigt rus. Ett högpresterande anorexirus.

Ondskan, puss.

Maken, jag lovar att inte skratta nästa gång du säger..., äh, kommer inte på nåt bra exempel just nu, men typ "rör inte min kompis" ist f "skicka saltet".

10:44 PM, December 11, 2008  

Post a Comment

<< Home

eXTReMe Tracker Bloggtoppen.se