Nya vänner

Har precis kommit hem från ett tolkuppdrag. Jag var jättespänd innan. Hade huvet fullt med minnen från den där fruktansvärda upplevelsen med delegationen från Kinas förpackningsindustri, då föreläsningar med olika experter inom materiallära etc avlöste varandra.

Var skitspänd även på vägen dit. Åkte med två andra tolkar varav en varit där förut och hon sa att det var jättelätt och ganska lite att göra. Rena semestern, sa hon. Men jag hade sett på schemat att det var flera föreläsningar och tänkte "så lätt låter de nog inte MIG komma undan, tolkfirman". Jag inbillar mig ju att jag är lite bättre än de andra och kommer sättas på de svårare jobben.

Men det var precis som hon sa. Skitlite att göra och ganska lätt. Eller lätt var det ju inte först, jag var så ringrostig. Och dessutom lite låg och därmed tunghäftad. Orden och meningarna ville liksom inte rinna ut på ett lekfullt och naturligt sätt. Tankarna tröga.

Men redan efter det första tolktillfället kände jag att jag kom igång. Och idag var det betydligt bättre. (Vi sov över en natt. Jag körde en tv-maraton med Idol, Kändisdjungeln, Lyxfällan, en frågesport med Sofia Eriksson (eller vad hon nu heter efter sin nye man) på TV5 och sist två avsnitt av Seinfeld.

Jag har ju förespråkat porrsurfning som ett bra botemedel mot hopplöshetskänslor och livsleda, men kanske hjälper skräp- och/eller skrattprogram nästan lika bra. Eller så var jag redan på väg upp. Fick mens i eftermiddags.

Igår kändes det också spänt och stelt med tolkkollegorna, men idag blev det uppsluppet och väldigt öppenhjärtiga samtal. Efter att uppdragen avslutades betydligt tidigare än schemalagt så spankulerade vi runt som turister i staden där vi var. Ok, vi var i Kalmar. Slottet ligger så himla vackert! Och gräsmattorna (som täcker enorma ytor) är så fint klippta. Jag är en sucker för välklippta gräsmattor och egentligen ganska pedantisk, även om det inte syns på mitt skrivbord eller i mitt hem i övrigt. Man kanske kan säga att jag är en pedant som inte kommit ut ur garderoben. Det har däremot de flesta av mina kläder gjort.

Vi åt en förvånansvärt utmärkt sushi på stans enda sushiställe, Kama Sushi. Jag var skeptiskt men blev glatt överraskad. En 12-bitars för 100 kr innehöll fyra goda rullar (maki?) med sjögräset inuti och sesam utanpå, två lax, två jätteräkor (jag hade velat byta bort dem både pga att smak- och miljöskäl men glömde), en söt tofu som jag bytte mot en helt fantastisk rulle md tångsallad och sesam, en svärdfisk med en klick förödande stark japansk senap (den var senapsfärgad, är det inte det som är äkta wasabi??? Men servitrisen sa att det var japsenap) och en tonfisk.

Jag frågade om ägaren var japan. Det var han ej, men han har lärt sig av en äkta japan. Jag är för trött för att minnas var han kom ifrån, JO, Vietnam var det!

För att avsluta det om kollegorna så förälskade vi oss alla tre i varandra och beslutade att börja umgås. Vi har dessutom döttrar i 5-6-årsåldern allihop så de kan också leka. Vi kanske kan åka med dem till Disneyland ihop. Plus att jag alltid velat åka på tjejkompisresor, ända sen jag läste om Anas såna. Och de båda är matgalna kinesiskor så det blir perfa. Om vi åker till Paris ska vi hänga skitmkt i 13e arrondissmanget och käka på kinakrogarna där...
Tyvärr bor en av dem i Uppsala. Hon har förresten bott i Japan ett halvår och gav dagens sushi godkänt. Hon sa också att sushin på japanska snabbköp är skitgoda.

Av dem har jag nu fått massa mattips och odlingstips om pak choi, kinesisk gräslök etc.

För övrigt vill jag uppmärksamma er på ett intressant inlägg om pseudo-etniska typsnitt på den välskrivna, initierade och allmänt jättebra bloggen Bokberget.

Nu lägger jag mig med en fantastisk man.