Kina 3e gången gillt - i år
Det äckligaste som hände var att jag hittade två kackerlackor i en sushibit på snabbstället i nedervåningen på varuhuset Raffles i centrala Shanghai. Tyvärr hade jag redan hunnit äta 6 bitar... Jag gick och gormade på personalen, flera andra som stod i kö hörde mig och drog därifrån. Sushibitarna där gjordes nämligen inte för hand, utan i en maskin som kackerlackorna måste ha funnit många skrovmål i.
Det godaste var koreansk barbeque OCH Beard Papa's Cream Puffs. En kollega som vistas mycket i USA hade tipsat mig om dem för han funderar på att köra franchise på dem (vad heter det? Ni vet vad jag menar.). Nu var det faktiskt min Lilla Faster i Shanghai som köpte en sån och vi fick alla smaka. Just då var jag så äcklad av sushin och samtidigt så hungrig på middag, att vi bara gick därifrån.
Sista dagen skulle vi avsluta vår underbara koreanska bbq-lunch med en cream puff, men jag ORKADE INTE! Jag ångrar mig fortfarande. Direkt när vi hade åkt ifrån det enorma shoppingkomplexet (ett annat) där (en annan) Beard Papa fanns så kände jag hade jag hade plats i magen igen.
Quelle tragedi.
Lilla Faster berättade att farmor älskar cream puffs (hon säger pa-fu) och faster brukar köpa dem till henne ibland. Farmor är numera 91 år och gammelfarmor sedan 16 år. Herregud, min pappa är 69. För mig är han för alltid i 40-årsåldern, vilket gör mig till en evig 12, 13-åring.
Farmor har gått i barndom och pratar gärna om sitt liv som varit så bittert 苦. Hon berättade att hon heter Hu Yu Fen och hade en elak styvmor, fick tvätta blöjor mitt i vintern och var tvungen att slå sönder isen på sjön. Om hon sov lite längre på morgonen nöp hennes pappa henne på låret så hon vaknade av smärtan. Hon sjöng väldigt vackert som ung och det vill hon numera gärna demonstrera på första bästa uppmaning.
Med sprucken stämma sjöng min gamla farmor - som inte är helt olik en apa till utseendet, för hon har ett fruktansvärd överbett - en sång som var helt oigenkännlig för mig. Hon gjorde också teatrala rörelser till där hon satt i sin stol och vi, hennes barn och barnbarn, smålog ( bl a jag och pappa) alternativt tjöt av skratt (bl a Lilla Faster).
Farmor var (tills hon började se för dåligt) otroligt bra på handarbete och hade bl a stickat tröjor med blommor till oss när vi skulle åka till Sverige för att återförenas med pappa och mamma 1980. Lilla Faster berättade att folk brukade be henne brodera på lakan och kuddar till bröllop. "Hon var konstig. Hon kunde gå in på ett varuhus och titta på mönstren och sedan gå hem och teckna av dem ur minnet för att sedan brodera dem." Sa faster.
Det godaste var koreansk barbeque OCH Beard Papa's Cream Puffs. En kollega som vistas mycket i USA hade tipsat mig om dem för han funderar på att köra franchise på dem (vad heter det? Ni vet vad jag menar.). Nu var det faktiskt min Lilla Faster i Shanghai som köpte en sån och vi fick alla smaka. Just då var jag så äcklad av sushin och samtidigt så hungrig på middag, att vi bara gick därifrån.
Sista dagen skulle vi avsluta vår underbara koreanska bbq-lunch med en cream puff, men jag ORKADE INTE! Jag ångrar mig fortfarande. Direkt när vi hade åkt ifrån det enorma shoppingkomplexet (ett annat) där (en annan) Beard Papa fanns så kände jag hade jag hade plats i magen igen.
Quelle tragedi.
Lilla Faster berättade att farmor älskar cream puffs (hon säger pa-fu) och faster brukar köpa dem till henne ibland. Farmor är numera 91 år och gammelfarmor sedan 16 år. Herregud, min pappa är 69. För mig är han för alltid i 40-årsåldern, vilket gör mig till en evig 12, 13-åring.
Farmor har gått i barndom och pratar gärna om sitt liv som varit så bittert 苦. Hon berättade att hon heter Hu Yu Fen och hade en elak styvmor, fick tvätta blöjor mitt i vintern och var tvungen att slå sönder isen på sjön. Om hon sov lite längre på morgonen nöp hennes pappa henne på låret så hon vaknade av smärtan. Hon sjöng väldigt vackert som ung och det vill hon numera gärna demonstrera på första bästa uppmaning.
Med sprucken stämma sjöng min gamla farmor - som inte är helt olik en apa till utseendet, för hon har ett fruktansvärd överbett - en sång som var helt oigenkännlig för mig. Hon gjorde också teatrala rörelser till där hon satt i sin stol och vi, hennes barn och barnbarn, smålog ( bl a jag och pappa) alternativt tjöt av skratt (bl a Lilla Faster).
Farmor var (tills hon började se för dåligt) otroligt bra på handarbete och hade bl a stickat tröjor med blommor till oss när vi skulle åka till Sverige för att återförenas med pappa och mamma 1980. Lilla Faster berättade att folk brukade be henne brodera på lakan och kuddar till bröllop. "Hon var konstig. Hon kunde gå in på ett varuhus och titta på mönstren och sedan gå hem och teckna av dem ur minnet för att sedan brodera dem." Sa faster.
posted by Space babe at Wednesday, October 21, 2009
6 Comments:
Tack! gulligt att du kalllar faster lilla faster och gamla farmor verkar mkt intressant- kul att hon ser ut som en apa, det kanske vi också gör när vi är 91
Jag har nämligen en Stora Faster också. Henne har jag inte haft så mkt med att göra då hon bor i Wuhan som ligger långt ifrån mina trakter. Farmor födde typ 7 barn.
Jag älskar dina beskrivningar av människor och deras relationer o tankar. Härligt!
Ja! Dina kinaberättelser är alltid så spännande och helt exotiska!
Äckligt med ohyra i maten!
Oj, jag har helt missat era kommentarer, för skickar numera vidare till min gmail som jag aldrig kollar...
Blir glad över responsen och att nån fortfarande läser! Kramar.
Post a Comment
<< Home