Fredagsmiddag modell sunk

Jag hade tänkt äta biff med bearnaisesås till lunch på mässan, men kösystemet och lunchrusningen satte stopp för det. Dock hade aptiten på en rejäl köttbit retats. Det blev en biff från kvarterskrogen istället, och bearnaisesåsen var klart godkänd. Den var i stort sett identisk med den jag tillbringade mina sena tonår med, från Engelbrekts restaurang i Högdalens centrum.

Eftersom rödvinet var slut så blev det en vit marknadsföringspresent från en vinimportör vars PR-människa är en kompis. Jag hoppas inte Skatteverket vill att jag ska skatta för boxen nu. Den är utformad som en väska, behändigt att bära med sig hem, men tror inte den funkar i min cykelkorg.

Den var hursomhelst helt ok. Riktigt god. Eftersom jag numera deltar i en vincirkel borde jag säga ngt om aromerna och nyanserna i smaken, sätta lite ord på den. Men tyvärr. Jag var svimfärdig av hunger och sug på vin. Den var lite halvtorr. Det är vad jag kan säga. Fast jag vet inte om ni ska lita på mig. Jag kanske bara var helt besk i munnen av svält.

Biffen var förvånansvärt mör! Kanske var det häst. Min syrra brukade säga "h-filé" på restaurangen för hon ville inte att gästerna skulle höra att det var häst vi serverade när det stod "biff" på svarta tavlan. Men det är faktiskt himla gott med häst. Restaurang Minerva som haft "ät två betala för en"-annonser sen anno dazumal i DN Påstan etc skriver numera rätt ut: "Vi serverar traditionsenligt hästfilé!"
En del påstår att det är lite sötare än nötkött. Jag tycker lite sötma förhöjer smaken så mig stör det inte.

Tyvärr hade pommes fritesen mjuknat av både väntan och köttsaften. Men allt som allt var det en riktigt lyckad fredagsmiddag. Maken och dotra käkade uppvärmd restpizza från samma restaurang, dock några veckor äldre än min mat.