Åk inte till Landet!

Läge: Telefonplan
Pris: 55 kr för fem små färskpotatisar och en bytta översur hollandaise. Tonfisksallad för 149 kr. Biffstek 185 kr.

Vi skulle gå på Konstfacks utställning och tänkte passa på att äta på Landet, som det stått så mkt om i tidningar. Vilken besvikelse. Dålig service och dålig mat. Men jag är inte förvånad. Jag gillar sällan samma krogar som recensenterna. Halv trappa sågade jag jämns med fotknölarna i Alltomstockholm.

Men tillbaks till Landet: vi anlände strax efter öppning. Där satt ett par som såg ut att redan ha beställt och en annan barnfamilj anlände samtidigt som oss. Det dröjde en kvart innan vi fick en meny, som var solkig btw. Det fanns endast en handfull rätter, och Moules Marinière gick inte att uppbringa, för musslorna var slut. I ett svagt ögonblick – jag var utsvulten och paret fick just in sina – tog jag Sallad Nicoise med grillad tonfiskfilé.

Jag borde veta bättre, jag vet, för hur god kan en tonfisksallad bli?

Maten tog minst 40 min på sig att komma in, och det berodde nog inte på att de kastat in potatisen i grytan i samma stund som de fått beställningen. Under tiden skulle man kunna underhållas med lite bröd, men nej, den får man tillsammans med maten.

Efter en lång stunds väntan bad maken bad en servitris att ge oss bröd. Denna bön som omedelbart hade kunnat tillfredställas gav inget resultat förrän fem minuter senare, för pajasen springer runt som en yr höna med brödkorgen till alla andra innan hon kommer till oss och går varje gång tillbaka till köksluckan och hämtar en assiette med pretto-smör-jox istället för att ta två eller tre, fyra åt gången.

Brödet var dessutom jättesalt! Helt oätligt, enligt min mening.

Maten kom. Den grillade tonfisken var en ljummen, vattnig gäspning. Resten smakade för skarpt av mångfalden små hårda svarta oliver med kärna och burk-kapris.

Maken hade valt biffen och för ett ögonblick var jag grymt avundsjuk på honom, men till och med han (som aldrig uttrycker missnöje om mat) klagade på att köttet var segt och senigt. Jag smakade en tugga och fick spotta ut hälften som bestod av hinnor och annat. Till lillan hade vi beställt färskpotatis med hollandaise; såsen smakade enbart surt, som om den till hälften bestod av vinäger. Maken skickade ut den, men servitrisen återvände med budet från kocken att den smakade som den skulle. De satte i alla fall inte upp den på notan.

Jag hade jobbat morgon och inte ätit frukost, så jag kastade raskt i mig salladen utan att känna efter för mycket. En servitris frågade hur det smakade. Sådär, sa vi båda. Hon insisterade på att få veta vad det var som var fel, så det fick hon. Maken hade väldigt konkreta saker att säga, medan jag var mer luddig, efteråt formulerade jag detta för mig själv: jag har ätit många tonfisksallader i mitt liv, och den här var inte den godaste, men definitivt den dyraste. Det är ingen bra kombination.

Plus i kanten för att de snabbt ordnade barnstol. Till Landet åker jag aldrig mer.