Ett återseende

På vägen hem efter en middag på Dionysos (ganska god taramosalata, resten dåligt, friterad klyftpotatis och torrt kött i souvlaki sämre än snabbgreken på Medis = gå ej dit. Jag har förresten ett nytt kriterium för grekisk krog: de måste ha moussaka på menyn, inte för att jag någonsin ätit äkta moussaka, men jag hade inte hört Ella Fitzgerald heller innan jag visste att jag skulle älska henne.) stötte vi ihop med hon som vigde oss - kommunisten.

Vi visade glatt upp lillan, tyckte gott hon kunde ha öst på med fler superlativ, men hon kanske inte var på humör. Tänkte ändå vad trevligt det måste vara att ha en sån positiv syssla, att viga folk, och att träffa på dem efteråt och se att de har ett sött barn ihop och fortfarande verkar älska varandra.

Fast det kanske också händer att hon träffar på par hon vigt som är på väg till skilsmässoadvokaten.

En länk på gatukonst från svågern.