Nuff is nuff

Har just cyklat hem i hällregn från en gudstjänst innan den hann börja. Såg ingen vits med att sjunga med i (och ngt förbättra) den nya kören som lät för djävligt utan vår ordinarie körledare (som var huvudorsaken till att jag åkt dit, för att smöra för henne och kompensera för att jag inte kan vara med på Den Stora Konserten i höst), när min stämma behandlade mig som pestsmittad (vi hade sidobänkarna reserverade för oss, ingen satte sig bredvid mig, alla satte sig en bit bort) och droppen var när en dotter till en väninna som jag hjälpt både finansiellt och känslomässigt, som jag bjudit med (plus kompis) till Grönan två år i rad och då gett åkband, matkuponger och godis, inte kom fram och hälsade utan bara nickade åt mig innan hon gick fram till sina rika konfirmandkompisar.

Mitt klasshat eldades under utan dess like.