Minnen av mig

Har haft en underbar dag hittills, tränat och sen käkat lunch med två kompisar; det var nog framför allt kompislunchen som var så härlig! Vi åt bibimbap på Arirang, måste säga att det är ok men inte mer. Önskar att de var lika bra som Shilla på sin tid...och hade annat ätvärt än bibimbap.

Hade bara bokat med ena kompisen, så det var bonus att den andra hängde med. De är producent respektive projektledare på UR nuförtiden, så de hade nära till restaurangen.

Vi pratade om allt möjligt och skrattade mycket, men det roligaste var när de sen tog en kaffe på Sosta, och projektledaren började berätta en anekdot om mig. Det var på journalistutbildningen, vi höll på att lära känna varandra och skulle handla på Systemet till en fest på skolan. Vi står i kassan och jag har beställt vad vi ska ha, då tittar hon på mitt id-kort och säger:
- Oj, vad du ser olik dig ut på kortet.
- Nä men det är ju inte jag på kortet, det är min syrra, svarar jag glatt.
Varpå både hon och systemetkassörskan blir helt förbluffade.
- Äh, jag hade inget foto på mig hemma när jag skulle skaffa leget, så jag tog ett foto på min syrra, för svenskar kan ändå inte se skillnad på oss.

Hon skrattade och tyckte det var så typiskt mig. Och jag hade helt glömt bort hela grejen, men när hon berättade historien så mindes jag plötsligt att jag i några år hade ett id-kort med mina uppgifter, men foto på min yngsta storasyster, av ovan nämnda anledning.

Producenten hade också en anekdot om mig. Vi gick på filmvetenskap ihop och satt en lunchrast på gräset utanför en skön vårdag. Då kommer Nils-Petter Sundgren gående och alla blir lite spända, utom jag (enligt henne) som kisar upp mot honom och säger:
- Hej, är det du som är Nils-Petter?
- Ja, svarar han.
Jag funderar ett tag. Sen säger jag:
- Jag trodde du hade mer hår.

Jag har sett Nils-Petter senare, bl a på mitt nuvarande jobb, men jag har inte gått fram till honom och presenterat mig. Gud, han måste ha varit urgammal redan då. Jag minns själv den här episoden och skäms lite, ärligt talat, men enligt min kompis så såg Nils-Petter bara road ut.

Det är roligt när folk minns saker om en som man inte minns själv. En annan anekdot som jag fått berättat för mig var från gymnasiet. Enligt Tove var det under en religionlektion som handlade om Jehovas vittnen. Då hade läraren berättat att vittnen tror att det endast är 5000 människor som kommer att få komma till himlen och paradiset etc. Då ser jag lite häpen ut och säger:
- Vadå? 5000 per land eller?

En ännu äldre anekdot berättade nån ur familjen för mig. Vi bodde i Södertälje då, jag gick i högstadiet i Ronnaskolan. Vi hade fått ett paket från Kina. Vi kom dit, men hade inte avin eller så var adressaten helt utsuddad eller nåt, och vi fick inte ut paketet - posttjänstemannen/kvinnan (som jag minns det) vägrade att lämna ut det till oss. Hon sa istället att hon skulle skicka det tillbaka till Kina. Men vart? Ja, vi fick gärna översätta åt henne. Jag minns inte exakt turerna, men nånstans så landade det i alla fall i att jag frågade henne: Varför tror du oss inte när vi säger att paketet är adresserat till oss, men litar på oss när det gäller vart du ska skicka tillbaka paketet?
Det slutade i alla fall med att hon lämnade ut paketet till oss. Den som berättade det tyckte att det var ett bra prov på mitt eminenta logiska tänkande.