Killar det inte blev nåt med 3

(Jenny säger att min blogg säger så mycket om mig. Döm själva.)

Idag kom jag att tänka på min mans spill-fobi. Mindes plötsligt hur konstig den framstod för mig när vi först lärde känna varandra. Första gången jag spillde något utbrast han: "Faaan, HELVETE!" Eller nåt i den stilen. Jag förstod inte hur någon kunde reagera så starkt för en liten pöl med utspilld vätska.

Sen dess har jag vant mig och blivit hemmablind. Tycker i rättvisans namn att han också har tonat ner det där. Det är nästan så att jag smittats lite och tycker det är oerhört jobbigt när vi har spädbarn på besök som spiller och kladdar, jag har blivit mer och mer pedantisk och vill gärna ha det rent och snyggt omkring mig. Lyckas inte alltid, men brukar i alla fall ha ständigt pågående projekt att "rensa" olika högar. Den senaste tiden har jag t ex gått igenom min pappershög på skrivbordet (hittade bl a ett kuvert innehållande 100 kr ICA-bonuscheck som gick ut i mars, samt papper ända från 2005...), min klädhög i sovrummet, badrumsskåpet, småhyllorna i städskåpet, skåpet med alla tomma plast- och glasburkar, kökslådorna, barnens leksaker etc. Jag har fått nippran på att tvättmaskinen OCH torksskåpets ovansidor ska vara rena!

Men det här skulle ju handla om killar det inte blev nåt med och inte min städmani. Den röda tråden ska vara att jag är jättedålig på spelet mellan könen, ungefär lika dålig som jag är på ironi. Om någon säger att han/hon såg en röd elefant idag så säger jag: "E det sant!?" Och då undrar jag verkligen om det är sant.

Kille A:
Omkring 98 träffade jag en man som jobbade på en konsthall. Jag sökte upp honom för jag hade fått för mig att jag skulle börja bli nån sorts konstförmedlare mellan Kina och Sverige. Han var måttligt intresserad av konstutställningen jag föreslog, men desto mer av mig. Han bjöd mig på middag hemma hos sig, och jag tackade glatt ja. Väl där var han mycket förförisk . Han tittade mig bland annat djupt och menande in i ögonen och sa:
- Jag kan göra det väldigt skönt för dig...

Det påminner mig om en kompis som i gymnasiet råkade ut för en kille som ville att hon skulle kyssas med honom. När hon sa nej kontrade han med: "Varför inte?" Hon blev förtvivlad, för hon kunde för sitt liv inte komma på någon anledning att inte kyssa honom. De var ju båda okyssta och det fanns inga större utsikter för henne att kyssas med någon annan inom en snar framtid.

Som tur var så fann jag konsthallsmannen bara oerhört komisk. Jag skrattade gott åt hans inviter tillsammans med Tommy som just då var inneboende hos mig. Tommy kände killen från studietiden och tyckte också att han hade intressant raggningsteknik.

En tid senare bjöd konsthallsmannen mig på cocktailfest i sin lilla lägenhet. Vi var kanske 10-15 personer som minglade runt. Jag blev ganska full. När jag skulle sätta mig i en av hans fåtöljer råkade jag svepa med mig det lilla smäckra bordet intill med massor av glas och flaskor. Jag hamnade i en hög på golvet och gapskrattade. Han såg lite mindre glad ut. Efter det hörde han inte av sig mer. (Undrar om jag och min man hade varit gifta idag om nåt sånt hade hänt i början av vår relation.)

Kille B:
Han jobbade med media och hade nyligen kommit till stan. Tommy och jag var ute och plockade svamp med honom den där fantastiska svamphösten 98. Typiskt nog hittade vi bara en handfull, varav ett par kantareller och EN stolt fjällskivling. En tid senare bjöd han mig på middag, och det är väl egentligen det jag menar med att jag inte kan spelet könen emellan. Maken säger nämligen att när en tjej kommer på middag hem till en singelman så är det ett tecken på att mannen har halva inne.
Så uppfattade inte jag det. Jag var arbetslös, fattig och fri och tyckte det var jättekul att bli bjuden på middag av vem det än månde vara. Att det råkade vara en ensamstående man betydde inget speciellt för mig. Klart jag förstod att mannen skulle försöka något, men då var det ju bara att förklara att jag var ointresserad. (Det har alltid burit mig emot att tacka nej till ett gratis mål mat.)
Det finns inte nån riktig poäng med den här historien, jag kan bara konstatera att B inte försökte göra något mer avancerat än att kanske pussa mig hejdå. Han gav mig en bok om Kina som jag tyvärr glömde ta med mig. Har inte riktigt kommit mig för att be honom skicka den senare.

Kille C:
Heroinist och reklamkille som var mitt sista ragg innan min man. Vi träffades på fest hos en (numera f d) god vän till mig. Jag dansade rätt vilt på festen tillsammans med en tjej som plötsligt kysste mig, och jag kysste tillbaka. Då drog hennes kille iväg henne, och jag började intressera mig för en mörkhårig kille som såg lite asiatisk ut. Han och jag gick vidare till Tivoli vid Mariatorget och hade jättetrevligt. Jag var jätteförtjust i honom och räknade med att vi skulle fortsätta hem till någon av oss. Döm om min förvåning när vi stod utanför Tivoli efter stängning och han sa: "Vill du äta frukost med mig?"

Jaha, då var det bara att ta skeden i vacker hand och inse att jag träffat på en ovanligt fin och romantisk kille som inte vill rumla runt i sänghalmen första natten, utan stämma möte en annan dag, vilket ju iofs var sympatiskt.

- OK, vad är ditt telefonnummer? Frågade jag.
Han såg lite tvekande ut men jag fick numret i alla fall, och sen sa jag hejdå.