Dålig andedräkt

Gjorde cesarsallad efter Anna Bergenströms recept. Det var för fyra personer! Ett enda litet romansalladshuvud. Jag åt upp hela alltet och var dessutom lite orolig för att inte bli mätt. Men det var rätt mäktigt med en sås bestående av bl a en deciliter olja, och jag hade ändå bara i 3/4 dl. Så jag blev mätt. Men sådär ihåligt mätt som jag blir när jag inte får varm mat.

En sak som ofta sysselsätter min hjärna är kinesers dåliga andedräkt. Jag har den senaste tiden träffat några på tolkjobb, som haft fruktansvärda andedräkter. Jag önskar att någon kunde göra en insats för att förbättra det kinesiska folkets munhygien.

Båda klienterna kommer jag att träffa igen. Ska jag ringa dem i förväg, i alla fall en av dem som jag blivit lite mer bekant med, och be dem att borsta tänderna bättre, använda tandtråd och borsta tungan?

Kineser tror att vit beläggning på tungan betyder att man ätit för mycket "eldig" mat, dvs friterat, eller annan mat som helt enkelt anses ha mkt yang i sig, t ex skaldjur, lychee eller durianfrukt. De tror att beläggningen går bort om man kontrar med yin eller "nedkylande" kost samt mkt vatten.

Jag vill bara att de ska inse att: ja, ok att det skulle vara så, men DESSUTOM kan man också hjälpa till genom att BORSTA bort beläggningen.

Suck. Jag avundas sydkoreaner deras munhygien. Tydligen så borstar de tänderna till och med efter att ha ätit lunch.

Det värsta är att dålig andedräkt finns i min familj också. Min bror och svägerska ångar nåt fruktansvärd ur munnen, och tyvärr har jag märkt att åtminstone deras yngsta dotter också börjat stinka. Jag sa det till henne, och då svarade hon att hon ätit lite för "eldigt" på sistone. Suck. Jag funderar på att säga till hennes föräldrar, men jag FATTAR inte. Är folk med dålig andedräkt själva immuna mot andras dåliga andedräkter? Hur står de ut med sina respektive som de ständigt har nära inpå sig? Morgonandedräkten kan man ju inte göra så mkt åt, även om den faktiskt blir lite bättre om man är skicklig och grundlig med tandtråden.

Igår besökte jag en kinesiska och försökte hela tiden böja mig lite bakåt trots att vi hade ett bord emellan oss. Vid ett tillfälle satte hon sig bredvid mig för att visa ett dokument. Då försökte jag dels vinkla mig så att jag inte skulle sitta rakt i skottlinjen när hon pratade, dels så bad jag efter en kort stund att få se en sak i hennes lägenhet, så att vi fick resa oss upp.

Det här är verkligen ett stort problem. Eller är jag bara överkänslig? Jag kanske har en parfymnäsa och skulle kunna tillhöra världseliten inom doftindustrin.

Det är såna tankar som gör att jag inte uträttar storverk istället.

Läs även andra bloggares åsikter om dålig andedräkt, kineser, Kina, yin, yang