Lycka

Jag läste att man blir lycklig av att göra ngt för andra. Gick i tankarna igenom de välgörenshetsorganisationer jag skulle kunna tänka mig att jobba ideellt för. Bilder av mig läsande för en gamling på vårdhem dök upp i huvudet. Eller ta med dem ut på promenad. Men nej.

Jag ska nog plocka skräp istället. Det stör mig nämligen så mkt när jag går ute i vårt bostadsområde att se allt skräp ligga omkring. Det finns en fantastisk blåsippsbacke i närheten. Folk, till och med tuffa killar, stannar till där och beundrar blommorna. Ingen näns plocka dem. Det finns varianter som är rosa och violetta också. Men till och med i utkanterna av den backen har folk slängt skräp.

En ren miljö gagnar ju verkligen alla i området. Men då måste jag utrusta mig med gummihandskar enkom för detta ändamål och större soppåsar. Dotra kanske vill vara med ibland. Hon och andra barn brukar gilla att samla skräp.

Undrar om det alltid varit så här skräpigt. Jag inbillar mig att det var bättre förr. När jag bodde i Oskarshamn har jag inget minne av att det såg ut såhär. Beror väl delvis på område. Eller så var det för att jag var liten och la inte märke till sånt.

Skräpplockning tror jag verkligen skulle ge mig tillfredsställelse.

En annan sak som gör mig glad, kanske till och med är det roligaste jag gör just nu, eller i alla fall det mest sociala jag gör, är att jag börjat gå i en vincirkel med en drös trevliga människor, de flesta nya bekantskaper. Även om jag känner mig trött och asocial så har jag masat mig dit och jag har alltid kommit gladare och mer energisk därifrån. Tack Vinlusen för att du bjöd med mig!

Det är mindfulness på hög nivå att skåda, sniffa och smaka på vin. Men det som drar lika mycket är faktiskt förtäringen som serveras till. Hittills har det vankats ostsufflé, rillette, chèvre chaud och rådjur med krämig rårisotto (igår). Det ingår också i receptet för lycka att göra roliga saker med andra människor.