tid och otid

Jag förstår mig inte på Martin. Nu har han åkt ut för att leta burkar igen. Han tänker vara borta 11 - 17. Jag sköter så mycket av mina fritidsintressen som möjligt på tid som vi ändå inte kan tillbringa tillsammans, medan han alltid förlägger det på gemensam tid.

Jag känner mig övergiven, det känns som att han inte vill vara med mig och Signe.

Jag förstår att han behöver tid för sig själv, eftersom han alltid är den som lämnar barnen och oftast den som hämtar dem. Men det beror på mina konstiga arbetstider på fyran. Å andra sidan så klänger Signe på mig all den tid som jag är hemma och inte på honom.

Ser fram emot när vi ska på familjerådgivning igen. Jag har skrivit upp några punkter nu som jag vill ta upp. Har tyckt att den här terapeuten varit bra, förutom att han tror att problemen är lösta när man inte kommer på något att tala om. Kanske är det en del av hans strategi, att man till nästa gång ska vara bättre förberedd.

Igår åkte vi till Ikea. Jag tycker det är mysigt, men Martin avskyr det. Vi är aldrig tillräckligt förberedda på våra Ikea-besök heller. Igår köpte vi två lådor med hjul som ska vara under våningssängen. Men Martins ögonmått visade sig inte stämma. Lådorna går inte in.