Liv är kaos
Har väldigt låg toleransnivå för kaos, har jag insett. Blir skitstressad. Varför skulle jag annars köpa Getting things done? Jag betalar mina räkningar i tid och har inte överdrivet stökigt hemma. Beror på vem som betraktar min röra, förstås.
Lustigt nog så har maken min samma ordningsprincip som ordningsgurun ovan: sortera genast alla inkommande brev/ärenden i två huvudhögar: åtgärda eller slänga. Sen finns det en del underrubriker till dem som jag kan förmedla allteftersom ordningens hemligheter uppenbaras för mig, så slipper i alla fall ni lägga ut pengar på denna bästsäljare.
På tåget hörde jag ett tjejgäng som var på väg till en fest, de diskuterade en bok som heter Rensa i röran:
- Har du läst den än?
- Ja, jag var på landet när jag läste och det var så frustrerande! Jag ville bara tillbaks till stan och sätta igång med att rensa ut allt! Sen kom jag på att allt sånt jag inte ville ha hemma hade jag ju forslat till landet, så där var ju det bästa stället att börja!
Tydligen inte bara jag som har problem med privat röra. Men jag har insett att allt (eller i alla fall det mesta) är kaos, och att kaos oftast är det som intresserar oss (mig), se t ex såpakaraktärernas komplicerade liv (Six Feet Under, Nip/Tuck (fruktansvärt photoshopade foton på denna sajt förresten) etc), igår såg jag Tristram Shandy som också var rätt rörig, men mysig. Nyss berättade Jenny att Milan Kundera (den gamle stofilen, undrar var han håller hus nu) sagt att liv är kaos, medan död är ordning.
Lustigt nog så har maken min samma ordningsprincip som ordningsgurun ovan: sortera genast alla inkommande brev/ärenden i två huvudhögar: åtgärda eller slänga. Sen finns det en del underrubriker till dem som jag kan förmedla allteftersom ordningens hemligheter uppenbaras för mig, så slipper i alla fall ni lägga ut pengar på denna bästsäljare.
På tåget hörde jag ett tjejgäng som var på väg till en fest, de diskuterade en bok som heter Rensa i röran:
- Har du läst den än?
- Ja, jag var på landet när jag läste och det var så frustrerande! Jag ville bara tillbaks till stan och sätta igång med att rensa ut allt! Sen kom jag på att allt sånt jag inte ville ha hemma hade jag ju forslat till landet, så där var ju det bästa stället att börja!
Tydligen inte bara jag som har problem med privat röra. Men jag har insett att allt (eller i alla fall det mesta) är kaos, och att kaos oftast är det som intresserar oss (mig), se t ex såpakaraktärernas komplicerade liv (Six Feet Under, Nip/Tuck (fruktansvärt photoshopade foton på denna sajt förresten) etc), igår såg jag Tristram Shandy som också var rätt rörig, men mysig. Nyss berättade Jenny att Milan Kundera (den gamle stofilen, undrar var han håller hus nu) sagt att liv är kaos, medan död är ordning.
posted by Space babe at Tuesday, April 25, 2006
5 Comments:
hej mathimlen
nja, kundera sa ngt i stil med att pedanter: de som hela tiden måste hålla kaos ifrån sig egentligen bär på en förtäckt dödslängtan, eftersom döden är ordning och livet är kaos...
min dödslängtan tillfredsställs isåfall en gång i månaden (nej det har inte med menstruationscykelromantik att göra): när jag betalar räkningarna. Jag har nu haft fast jobb med en lön som är okej och inte bara skrattretande i drygt ett år. En gång i månaden får jag alla pengarna, och sen tar jag fram alla räkningarna och sätter mig vid datorn och gör mig skuldfri, bringar ordning i tillvaron. Ha! Alla papper där de ska! Den 25:e i varje månad är allt kaos under kontroll...
Det har hänt nåt med mig, jag erfar plötsligt en pervers njutning av att sätta in papper i pärmen och få saker undanstökade. Det har pågått i ca en vecka.
Medelmåttor strävar efter ordning. Genier behärskar kaos.
Iallafall intalar jag mig att mitt eget kaos alltså bör tyda på min genialitet. Typ.
Men finns det nåt värre än när man letar efter något man behöver och inte har en aning om var grejen finns?
Tänk vad hemskt om jag är medelmåtta OCH kaotisk?
Post a Comment
<< Home