Överkomna fixeringar 1
Viktfixering:
Nuförtiden blir jag mest häpen när folk pratar om sin vikt och hur jobbigt de har det med den. Men det fanns en tid när jag var helt besatt av min kropp och hur mycket den vägde, närmare bestämt när jag var typ 18-25 år. Tänk va, sju jävla år av bortkastad tid och energi.
Efter att jag träffade min man började jag äta mer regelbundet, vilket alltid är bra. Redan tidigare hade mina preferenser börjat bli väldigt etniska på det sättet att jag föredrog en kinesisk mathållning med mycket grönsaker och god, tillagad mat. Godis och sötsaker är verkligen inte min grej, även om jag kan äta en och annan pannacotta och Crème Caramel utan problem. Mjölgrejor som bröd och bullar är jag också gärna utan, däremot nudlar och ångbakta köttfyllda bullar är ju en annan femma. Överhuvudtaget föredrar jag salt före sött.
På jobbet har de en bra frukostbuffé som är helt bortkastad på mig: fil, stor variation av flingor, bröd och pålägg. Det enda jag klarar ibland är rödbetssallad och köttbullar. Eller brödskiva med honung och keso. Jag funderar på att göra storkok på soppor och ta med.
Efter graviditeten var jag angelägen om att komma i min "normala" form, men jag ansträngde mig inte särskilt. Nu har jag dessutom fått det lyxproblemet att när jag har mycket för mig och tankarna är väldigt upptagna av något så har jag dålig aptit. Händer ofta på jobbet.
Det här är inte menat att förminska folks bekymmer med vikten, konstiga nojor kommer jag nog alltid dras med, men ett tips som (i likhet med de flesta tips) är lättare i teorin är typ: Sluta tänk på det. Vikten alltså. Fast jag förstår att det är svårt att sluta tänka på vad man äter, om det man allra helst vill äta är fett och socker.
Nuförtiden blir jag mest häpen när folk pratar om sin vikt och hur jobbigt de har det med den. Men det fanns en tid när jag var helt besatt av min kropp och hur mycket den vägde, närmare bestämt när jag var typ 18-25 år. Tänk va, sju jävla år av bortkastad tid och energi.
Efter att jag träffade min man började jag äta mer regelbundet, vilket alltid är bra. Redan tidigare hade mina preferenser börjat bli väldigt etniska på det sättet att jag föredrog en kinesisk mathållning med mycket grönsaker och god, tillagad mat. Godis och sötsaker är verkligen inte min grej, även om jag kan äta en och annan pannacotta och Crème Caramel utan problem. Mjölgrejor som bröd och bullar är jag också gärna utan, däremot nudlar och ångbakta köttfyllda bullar är ju en annan femma. Överhuvudtaget föredrar jag salt före sött.
På jobbet har de en bra frukostbuffé som är helt bortkastad på mig: fil, stor variation av flingor, bröd och pålägg. Det enda jag klarar ibland är rödbetssallad och köttbullar. Eller brödskiva med honung och keso. Jag funderar på att göra storkok på soppor och ta med.
Efter graviditeten var jag angelägen om att komma i min "normala" form, men jag ansträngde mig inte särskilt. Nu har jag dessutom fått det lyxproblemet att när jag har mycket för mig och tankarna är väldigt upptagna av något så har jag dålig aptit. Händer ofta på jobbet.
Det här är inte menat att förminska folks bekymmer med vikten, konstiga nojor kommer jag nog alltid dras med, men ett tips som (i likhet med de flesta tips) är lättare i teorin är typ: Sluta tänk på det. Vikten alltså. Fast jag förstår att det är svårt att sluta tänka på vad man äter, om det man allra helst vill äta är fett och socker.
posted by Space babe at Wednesday, April 12, 2006
2 Comments:
Detta alltså från tjejen som en gång hälsade mig med orden: "Nämengud vad tjock du har blivit!" ;)
Väger 75 nu, ner från 93 när det var som värst. Men det är ju ointressant.
Hehe
Jag har heller aldrig varit så nojig över min vikt, var en räka i gymnasiet men efter första riktiga IT-jobbet så.. tja ni fattar.
Så på en kompis bröllop för ett par månader sedan träffade brudens föräldrar för första gången på mycket "Ååhh så länge sedan, men det är något som är annorlunda med dig .. hmm.. oj!"
Haha, som sagt, jag är inte nojjig men jag förstår verkligen hur hårt den typen av kommentarer kan tas av folk är känsliga för sin vikt.
Post a Comment
<< Home