Rollspel

Igår deltog jag i ett rollspel med 250 politiker. Det gick bra, jag var nöjd över förväntan med min egen insats. Men jag kände också att jag verkligen inte hör hemma med de här människorna.

Människor som bedömer andra utifrån vad folk har för position.

Mina fördomar mot professionella skådisar bekräftades också. Jag tyckte till slut mycket illa om den skådis som jag jobbade med.

Jag tycker också illa om kvinnliga, finniga mångfaldsdirektörer på stora mejeriföretag som vänder sig till tre fjärdedelar med ryggen mot någon som försöker komma in i ett samtal. Jag ogillar också när chefer för framgångsrika konsthallar med överklassbakgrunden maskerad under klädsamt skrynkliga kakhikläder ska stå för nytt, kreativt tänkande. Jag avskyr politiker som ser självgoda ut, i synnerhet moderata sådana som är oppositionsborgarråd i Stockholm.

Det är lustigt när segregation omtalas i ett rum till 99 procent befolkat av vita människor i varierande grad av medelålder. Och ingen tilltalar den kanske enda invandraren i hela församlingen under återstoden av dagen.

Ja, jag var alibit, ytan, utseendet. Men jag måste faktiskt försörja mig jag också.

ps. Maten var skitdålig. Undvik Hotell Utsikten i Nynäshamn, eller ät åtminstone inte där.