Röd curry på Sawadee

Åt en kyckling med kokosmjölk och röd curry för 52 kronor till middag på Sawadee vid Olof Palmes gata. Jag brukar aldrig komma ihåg om det är deras gröna eller röda curry med kyckling som går bäst (= är mest prisvärt), flickan bakom disken sa att de är ganska lika, men att den röda var något mildare. Så det blev den.

En gång ville jag vara äventyrlig så jag beställde en biff med bambuskott. Den var fruktansvärd. Iofs går det väl knappt att lyckas med seg biff och burkbambuskott, men jag tänkte att ingen regel utan undantag.

Bamboo Palace eller Garden (kan aldrig hålla isär kinakrogarna med genrenamn), den som ligger på Kungsgatan bredvid Golden Hits och har buffé med både sushi och dumplings (Snacka om helgerån! För att inte tala om deras skylt på kinesiska med bambu + en liten japansk flagga! Ägaren hyser med stor sannolikhet anti-japanska känslor (den pragmatiska hållning kineser har till sina övertygelser bör bli en inspiration för alla sorters fanatiker), han är mina föräldrars gamla polare som sedermera blev en antagonist - lärdom: ha aldrig affärer ihop med dina bästa kompisar): de har faktiskt emellanåt en rätt god biff med bambuskott, förmodligen för att de piffar upp den med lite strimlad zha-cai - salt, inlagd och chilikryddad kålrot. Jag borde fattat att jag redan hittat undantaget.

Enligt DN är mat numera högsta mode. Jag fick riktigt dåliga vibbar av artikeln. Den kändes så köpt och billig. Varför är det aldrig någon som på allvar ifrågasätter den där eviga Li Edelkoort? Vadå vitt vitt vitt? Är det nytt? Och yoghurtvitt till skillnad från sjukhusvitt - ja tjena. Susanne Pagold verkar vara en privilegierad modeskribent som har bra kontakter på DN och därför kan sälja in såna här totalt intetsägande artiklar och kalla det journalistik. Hon har hållit på med det i många år nu. Kan inte någon få ersätta henne? Jag, t ex.

Nu ska jag googla lite på självkänsle-experten Mia Törnblom och se vad för droger hon egentligen konsumerat och hur illa däran hon egentligen varit.