blurb
Det verkar som att alla fallit till föga för Blogger Beta utom jag.
Jag ska försöka skriva även när jag inte är glad och sprudlande. Var på fest i helgen och blev förvånad över hur trevligt det var, trots allt. Det måste vara för att min vän har bra vänner.
Det är roligt att se hur vackra alla är i vår ålder, vi blommar. Sen vissnar vi. Muntert va.
Vi blommar länge. Det känns så just nu i alla fall. Ibland skulle jag vilja vara pensionär och ha alla strävanden bakom mig. Men kanske upphör det aldrig.
Läste ut En röd hjältinnas död. Höll på att gå under av alla korrfel av kinesiska namn och erbjöd mina tjänster till Ordfront. De har sen första utgåvan fått hjälp av Ola Wong. Hoppas det blivit bättre.
Grejen är att man inte ens kan lita på författarens eget originalmanus som är på engelska, eftersom han är från Shanghai och därmed inte speciellt bra på mandarin, t ex blev Wangfujing, den stora affärsgatan i Peking till Huangfujing. Kanske petitesser, men kan man lite kinesiska så vill man ju att det ska vara så konsekvent som möjligt. Det var så mkt oförklarade kinesiska ord, så jag undrar hur mkt en helt kina-novis läsare får ut utav det. Ex v sihe-hus, eller hus i sihe-stil. Sihe betyder egentligen fyra kanter, det är helt enkelt låga, äldre hus byggda i fyrkant kring en innergård. Jag tror de är vanligast i Peking.
För den kinakunnige var boken späckad med roliga detaljer från den tidens Kina som jag nästan glömt, att man hade fula frottéhanddukar på kuddarna istället för örngott, t ex. Eller de kollektiva telefonerna som ofta förestods av en gubbe eller tant. Det fanns också gott om matreferenser, men inga speciellt användbara egentligen.
Jag har ett recept på fiskbullar gjorda på makrill och vattenkastanjer som jag ska tvinga maken att prova med mig snart. Gillar att äta mer än att laga.
Boken i övrigt var ganska tråkig med enkla personskildringar, det var framför allt beskrivningen av politiken och byråkratins vindlingar som var kul. De poetiska utvikningarna var på gränsen till pekorala. Ganska stolpigt skriven öht.
Just nu läser jag The heart is a lonely hunter och är ganska uppslukad av den.
Jag ska försöka skriva även när jag inte är glad och sprudlande. Var på fest i helgen och blev förvånad över hur trevligt det var, trots allt. Det måste vara för att min vän har bra vänner.
Det är roligt att se hur vackra alla är i vår ålder, vi blommar. Sen vissnar vi. Muntert va.
Vi blommar länge. Det känns så just nu i alla fall. Ibland skulle jag vilja vara pensionär och ha alla strävanden bakom mig. Men kanske upphör det aldrig.
Läste ut En röd hjältinnas död. Höll på att gå under av alla korrfel av kinesiska namn och erbjöd mina tjänster till Ordfront. De har sen första utgåvan fått hjälp av Ola Wong. Hoppas det blivit bättre.
Grejen är att man inte ens kan lita på författarens eget originalmanus som är på engelska, eftersom han är från Shanghai och därmed inte speciellt bra på mandarin, t ex blev Wangfujing, den stora affärsgatan i Peking till Huangfujing. Kanske petitesser, men kan man lite kinesiska så vill man ju att det ska vara så konsekvent som möjligt. Det var så mkt oförklarade kinesiska ord, så jag undrar hur mkt en helt kina-novis läsare får ut utav det. Ex v sihe-hus, eller hus i sihe-stil. Sihe betyder egentligen fyra kanter, det är helt enkelt låga, äldre hus byggda i fyrkant kring en innergård. Jag tror de är vanligast i Peking.
För den kinakunnige var boken späckad med roliga detaljer från den tidens Kina som jag nästan glömt, att man hade fula frottéhanddukar på kuddarna istället för örngott, t ex. Eller de kollektiva telefonerna som ofta förestods av en gubbe eller tant. Det fanns också gott om matreferenser, men inga speciellt användbara egentligen.
Jag har ett recept på fiskbullar gjorda på makrill och vattenkastanjer som jag ska tvinga maken att prova med mig snart. Gillar att äta mer än att laga.
Boken i övrigt var ganska tråkig med enkla personskildringar, det var framför allt beskrivningen av politiken och byråkratins vindlingar som var kul. De poetiska utvikningarna var på gränsen till pekorala. Ganska stolpigt skriven öht.
Just nu läser jag The heart is a lonely hunter och är ganska uppslukad av den.
posted by Space babe at Monday, October 02, 2006
5 Comments:
Åh, Carson McCullers. En av mina absoluta älsklingar! Jag har inte gått över till beta, jag vet inte vad skillnaden är, och är väldigt konservativ.
Så är det när jag läser japanska författare och bara drabbas i frossbrytningar av att det är helt FEL, eller engelska i översättning. Just nu håller jag inne ett aaaaaaaaaargh över den som har översatt Joan Didions Ett år av magiskt tänkande. Läs den i engelskt original istället om man kan.
Värst är dock böcker som först översatts från ett språk till till exempel engelska och sedan översätts från engelska till svenska. Man behöver inte vara geni för att inse att bra mycket går förlorat längs med vägen.
Kursivera boktitlarna, kvinna!
Maken
Ondskan: Ja, jag är faktiskt fascinerad. Denna bok skrev hon när hon var 23 år! Och konstigt att jag inte hört talas om henne tidigare. Men det är ett sånt eget och samtidigt välkänt universum från ex v filmer.
Jessica: Sympati!
Maken: Jaja! Petpelle.
framförallt du var fantastiskt fin i din klänning
Post a Comment
<< Home