Grace Tea House

Läget på Beridarebanegatan 1 precis vid Stadsteatern är perfekt. Idén är rätt tänkt, och miljön är väl genomförd med lackade stolar och bord (som dock i vissa fall inte är avsedda som matbord och därför blir obekväma att sitta och sörpla vid) och en riktig chambre separé 包厢 med runt bord och snurrande glasskiva som får en att känna sig helt förflyttad till Kina, men MATEN! Ackackack.

För tillfället verkar de bara ha dumplings, och det är inte med den äran. Jag åt en lunch för 75 kronor. Då får man en halvljummen soppa med shiitake-svampar och två små dumplingar i (jag kände lite chives i dem, vilket var trevligt men de hade gärna fått vara varmare).

Sen kommer varmrätten som inte är varm, i en liten bambukorg. Det var typ tio små jiaozi med alldeles för tjockt skinn som var misstänkt ihopklibbade. Om man är bra på att göra dumplingdeg blir de nykokta knytena väldigt hala och nästan svåra att greppa med pinnar.

Jag hade bett att få hälften vegetariska och hälften med köttfyllning. När jag smakat min första vegetariska var jag glad att jag bett att få hälften med kött, när jag smakat de köttfyllda beslöt jag aldrig mer komma tillbaka till Grace Tea House för att äta. De smakade nämligen torrt och intetsägande med en svag aning av härsket lammfett. Mycket märkligt, eftersom man oftast tillverkar jiaozi med fläskfyllning. Vissa använder nötkött, en del lamm. Jag har ätit nötköttfyllda jiaozi från Kejsaren när Östasatiska museet firade kinesiskt nyår. De var riktigt goda. Än har jag ej ätit lamm-dumplings, men jag tvivlar på att de ska smaka så här. De vegetariska smakade och hade konsistens av kokt sågspån. Sen var knytena så få till antalet och så små så hade de varit goda hade jag varit frustrerad av en annan orsak, nu var jag frustrerad men också tacksam för att de inte var fler.

Till degknytena fick man lite isbergssallad och en liten skål med dressing. Jag tror problemet med Grace Tea House är att ägaren är teexpert, inte matexpert. Teet jag fick var delikat, ett vitt te som smakade jasmin, till formen som en rund boll med en röd blomma i. Mkt vackert, men kvinnan var inte så bra på att förklara vad det var, jag fick uppfattningen att tebollen och blomman tillverkas för hand. Gå gärna dit för att dricka te, och när ni ändå håller på kommer ni säkert inte kunna låta bli att köpa nåt att äta, men ni äter betydligt bättre (och varmare) dumplings på Aroydee.