Perfect day

Det trodde jag inte när jag låg och drog i sängen i morse, men strax innan jag skulle lämna lillan så ringde min kompis Isse! Hon som bor i Amsterdam! Jag visste att hon skulle hit på sin brors bröllop, men trodde det bara var över helgen. Jag som hade gett upp allt hopp om att få träffa henne och kanske bli klippt (hon har jobbat på fina salonger i London och Amsterdam i många år)!

Så iväg med ungen till dagis och sen iväg till F&S för att jympa. Det är faktiskt lite beroendeframkallande med fysisk aktivitet.

Underbar lunch med Isse, hon sa direkt att vi måste gå nånstans där de har bra mat, för hon har blivit som jag och skickat ut maten flera gånger på sistone (i A'dam). Men jag brukar faktiskt vara rätt timid numera. Jag vet var hennes intryck av mig kommer ifrån, 1997 reste vi i Kina tillsammans, rena lyxresan med massa inrikesflyg jämfört med resan jag företog 1994 (enbart tåg ("hårdligg") och (skumpande) bussar...) med Maria L, Dado, samt Maj och Jenny och en söt dansk som vi plockade upp sista biten.

Jo, i alla fall, då var vi bl a i Guilin, huvudstaden i provinsen med alla sockertoppsbergen, och vi gick in på en folktom restaurang (för såklart var vi inte hungriga när alla andra var) och beställde in några rätter (vi är matvrak bägge två, hon är faktiskt en av få jag vet som äter mer än jag.), bland annat en fisk. Och när fisken kom så blev jag helt häpen för inte hittade jag några firrar, eller jag minns inte så noga, men jag skällde i alla fall ut dem efter noter och sa typ att vadfan tror ni att vi är, känner inte vi igen fiskar när vi ser en? Här är minsann ingen fisk. Jag minns inte hur det slutade, men jag tror att vi fick pengar tillbaka för den obefintliga fisken. Men som sagt, jag har lugnat mig sen dess, but do not mess with me när jag är hungrig och förväntansfull!

Isse föreslog Kajsas fisk i Hötorgshallen där jag inte ätit tidigare, utom en tunnbrödrulle med gudomlig skagenröra i somras.

Isse tog deras fisksoppa (80 kr) som hon tydligen alltid äter där. Jag tog för variationens skull en rödspättafilé med pressad potatis, rödvinsås och smörstekta champinjoner (80 kr) - och mat behöver faktiskt inte vara svårare än såhär: perfekt lätt panering på en bit god fisk samt lite enkla, men goda tillbehör. Citronklyftan var helt avgörande förstås.

Sen gick vi i butiker och jag köpte bl a en Viktor & Rolf för HM-klänning i grågrönt silke, jag ser ut lite ut som en sexig sekreterare i den.

Sen åkte vi hem, hämtade barnen på dagis så hon fick uppleva min vardag medan maken stekte lammkotletter och sen blev jag klippt! Nu är jag korthårig.

Klippningarna jag får av Isse är en annan historia. Hon är skitduktig. Hon har utbildat sig vid Vidal Sasoon i London, jobbat på skitfina salonger off Bond Street etc, men mitt hår är ju inte riktigt av denna världen - föreställ er sådär rakt, fint, blankt kinesiskt/asiatiskt hår - nå, mitt är raka motsatsen: det är frizzy as hell med ofattbar volym när det är nytvättat, efter ett par dagar brukar det platta ner sig lite och bli som jag vill ha det, jag häller massor av silikon på också efter tvätt. Oftast när jag har kort hår ser jag ut som att jag bär en stor svart mössa. Sånt hår har jag.

Innan Isse klipper mig brukar hon svepa med händerna framför mig och ubrista i lyriska utrop som: Jag ska klippa dig som Kate Moss! Jag ska ge dig en Cameron Diaz! Ikväll var det Sienna Miller.

I alla fall, senaste klippningen före ikväll fick jag av Isse när jag tog paus i mammaledigheten och åkte ensam till A'dam i fem dagar. Vi hade det underbart som alltid och åt god mat. Jag blev såklart klippt, jag minns inte längre efter vilken förlaga. Sen var vi på stan nån dag efter, en spårvagn körde förbi och jag såg plötsligt en Elvis-lookalike. En snubbe i vit jacka med hög krage, mycket hår på hjässan och ordentliga polisonger.

Jag såg mig omkring och insåg att det var min egen spegelbild. Då var jag inte så kaxig längre, kan jag lova. Isse fick klippa om mig, sedan hon kommit över skrattkonvulsionerna och vi klarat oss hem utan att bli antastade av folk som trodde att kungen levde.

Uppdatering: Jag bar stora svarta solglasögon vid Elvis-tillfället. Det gjorde nog sitt till.