emmteevee

Ett ålderstecken kan vara att man känner sig rätt så likgiltig när man är ute på lokal. Man har sitt på det torra hemma. Man är inte så himla nyfiken på människorna som finns där. Man tycker de ser ganska tråkiga ut. Möjligen undrar man lite om man själv ser lika tråkig ut. Några kanske ser lite roligare ut, men dem vågar man inte gå fram till och prata med. Eller så gör man det när man orkar och då kanske man får roligare än man tänkt sig.

Jag hade blåfärgade linser, men det syntes knappt. För lite blåfärg. Jag såg bara lite lätt drogad och blankögd ut, på väldigt nära håll.

Det var så satans kallt igår. Minst 10 minus. Man vet att man har åldrats när temperatur går före fåfänga. Jag håller dock inte med Jenny om att flickorna gav Lilja 4-ever-känsla. Eller jag vill inte hålla med om det. Jag tänker att vi i vår ungdom kanske också gav det intrycket. Men 7 gånger av 10 slutade det ändå med att man åkte hem och låg med sin mjukisbäver (ett kramdjur jag fick av mina gymnasievänner på 17-årsdagen, absolut inget ekivokt, dock hade mina brittiska medutbytesstudenter i Holland mkt roligt åt den, men de var rätt pubertala.). Intressant och korrekt iakttagelse av Jenny att de flesta killar var rätt korta. Jag tänkte också på det, fast mer undermedvetet. Däremot stapplade många tjejer omkring på för höga klackar. Och frös. Jag tycker inte tjejer ska behöva frysa för att vara snygga.

Det var jättemysigt att träffa Jenny och dricka drinkar. Prata idéer och möjliga projekt. Weeping Willows skulle spela, men inte ens de kunde få mig att vilja stanna när Jenny ville gå. Fast jag vidhåller att Magnus Karlsson är Sveriges bästa sångare. Taxichauffören pratade om sina två söner 16 och 19 år.

Jag åt en sushi på Helens sushi vid Hornstull. Det var vidrigt. Riset var sönderkokt och al dente! Jag tycker inte att det ska finnas en hård kärna i välkokt ris. Däremot ska riskornen vara spänstiga på ytan när man sätter tänderna i det. Dessutom smakade riskuddarna så mycket vinäger att jag inte ens kunde ha någon soja på.