Operans bakficka

Var svinhungrig efter intervjun med hovreportern för tysk TV:s räkning. Hade inte ätit nån frukost. Beställde en hamburgare på McD Slussen, men kassörskan frågade om jag kunde tänka mig en cheeseburgare ist, och visst tänkte och sa jag. Men efter två tuggor på den var jag tvungen att gå tillbaka och säga att jag ångrade mig. Osten fick mig att känna kväljningar.
- Men du sa ju att du ville ha den, sa kassörskan.
Jag orkade inte argumentera utan gav bara tillbaka resten av cheeseburgaren till henne. Rent principiellt har hon rätt: jag sa själv att jag kunde ta en cheeseburgare. Rent praktiskt var det korkat av henne och dåligt för McD. De förlorade mycket av den lilla goodwill de eventuellt hade hos mig.

Den latenta rättshaveristen i mig skrev snabbt ihop ett brev till McD:s ledning, komplett med tidpunkt och vilken kassa hon stod i.

Så lunch. Jag gick till Operakällarens bakficka. Sist jag åt på Roppongis snabbställe vid Gallerian blev jag nämligen dålig i magen efteråt, så jag håller mig därifrån ett tag. Bakfickan hade egentligen ingen lunchrätt som lockade: lax-wallenbergare samt viltfärsbiffar med chèvre. Gick förbi Naglo bara för att kolla vad de hade. Det såg väldigt snofsigt ut.

Hovmästaren (foto på honom på hemsidan om ni följer länken!) granskade mig snabbt nerifrån och upp när jag kom in i rosa täckjacka, vita vandringskängor och ryggsäck från Haglöfs. Jag frågade och fick se lunchmenyn. Där fanns inget jag ville ha heller.
Av någon anledning fann jag det lämpligt att säga:
- Nä, det får bli Bakfickan istället.
Kanske ville jag att han skulle förstå att jag var en gäst som stod högre i social rang än min klädsel gav sken av. Jo, det var nog så.

Jag gick till Operan igen. Där var fullt. Servitriserna stressade. De var inte särskilt tillmötesgående men jag översåg med det. Har beslutat mig för att bemöta otrevlighet på ett vänligt sätt, nämligen. Jag lyckades väl sådär, men ändå. Jag tände inte till på alla cylindrarna eller blev mordiskt hämndlysten.

Tog viltfärsbiffen. Den var sådär. Inte alls som Alices rådjur. Champinjonsås, mos och lingon till. Ok. Ville egentligen ha hängmörad biff m pommes och bearnaise, men det var så dyrt! 299 kr! Men det ska jag ha nästa gång. Jag borde lärt mig vid det här laget att alltid beställa det jag verkligen vill ha och är sugen på. Men snålheten bedrar visheten...

Sist Vinlusen och jag lunchade var på Matbaren bredvid Grand Hotell. Det var gott, särskilt knäckebrödet, men dyrt. Särskilt för mellanölet som var en lager från Västerås och kostade 75 kr tror jag. Då fick man typ 33 cl om ens det.

Jaja... jag vill ändå gå på avsmakningsmeny både på Mathias Dahlgren och Frantzén och Lindeberg.