Att undvika människor

Idag har jag sett tre bekanta som jag har undvikit att hälsa på. Det kanske var en i morse också, när jag tänker efter, när jag skulle ta tåget till stan. Men hon räknas inte. Hon är mer Martins bekant.

Jag var med mamma på ett storköp efter läkarbesöket. Det var sådär soldisigt idag. Jag gillar att köra bil i sånt väder. Vi hade hittat platta förvaringslådor med hjul, som Ansa tipsat mig om skulle finnas där. Nu skulle mamma ha pepparkakor inför sin hemresa. Vi letar pepparkakor. Hittar påsar med 250 g kakor i, 2 st för 50 kronor. Jag letar efter alternativa märken, helst i kantiga paket som inte mosas i resväskor, och ser då min gamla historielärarinna från gymnasiet. Jag brukade åka till henne varje tredjedag jul. I ett par år besökte jag också hennes lantställe, det var på en egen ö mitt i en sjö vid Askersund. Helt underbart, faktiskt. Vattnet var medelhavsvarmt, men ändå rent. Och inga grannar i sikte. En gång simmade jag ut med kräftskal en alldeles svart augustinatt.

Men jag orkade inte hälsa på henne idag. Och jag känner mig helt ok med det. Hon gick precis förbi mig utan att lägga märke till mig. Jag försökte betala utan att stöta ihop med henne igen och valde i all hast en kassa precis mittemot en annan kassa, där satt Harriet! Hon var vår granne här förut och hon var ihop med en chilensk snubbe. De snackade om bröllop och allt. Sen träffade hon en annan och enligt snubben kom det som en blixt från klar himmel för honom. Plötsligt ville hon flytta isär och slå upp förlovningen etc. Han flyttade till Chile. Hon flyttade ihop med sin nya kille. När jag såg henne i kassan på stormarknaden tänkte jag att hon kanske dragit en nitlott. Men kan man någonsin dra en nitlott om det är det rätta man känner just då?

Förresten så kanske hon pluggar till kulturgeograf fortfarande och kommer bli en mycket framgångsrik sådan och få ett underbart liv. Med sin underbara nya kille. Alltså, ni som läser det här tror säkert att jag tycker hon skulle stannat med den förra, men det tycker jag inte. Jag tycker bara att det är intressant med livet och de olika riktningar det kan ta beroende på vilka val man gör.

Den tredje person jag inte hälsade på idag stod bakom mig i kassan. Det var den något korkade storasystern till en kille vars bröllop vi gick på nyligen. Men som sagt, inte heller där kan jag egentligen uttala mig med någon särskild auktoritet. Oftast är det de som är något dumma som är lyckligast.

ps. Det blev Annas pepparkakor.