i London

Gick upp 3.40 i morse och körde till Skavsta med Martin och Samuel. Gud vad hemskt det är att köra i mörker. Torkarbladen börjar ge upp så jag såg ingenting när jag försökte göra siktet klart efter bilarna som körde om heller. Men cruise-control är en mycket sympatisk funktion som jag ska fortsätta använda mig av.

Saknar lillan jättemycket. Vi tänker på henne och pratar om henne hela tiden. Vill åka med bägge barnen till Thailand om ett par år när hon kan uppskatta det mer. Samuel verkar gilla att resa ensam med oss. När vi går här på Londons gator och håller honom i varsin hand emellan oss känner jag att det verkligen är roligt att kunna ge honom den extra uppmärksamheten. Annars tar ju lillan hemskt mycket plats hemma och han får aldrig vara "minstingen". Jag vill skämma bort honom lite så att han verkligen känner att det är semester.

Nu sitter jag och Martin vid varsin dator i svärfars företagshyrda hus i Chiswick (motsvarar ungefär Lidingö eller Bromma säger svärfar, "eow" sa Isse) nära Kew Gardens, ca zon 3. Det är väldigt fräscht här i huset, som är en typisk engelsk "låda". Den minsta lådtypen, men ändå luftig, förmodligen pga ett par utslagna väggar på bottenvåningen och splitterny, sober inredning à la plastsvärmor.

Dagen har vi tillbringat på Science Museum vid South Kensington. På vägen in från Stansted åkte vi förbi ett grönt fält som såg lite "Hem till byn"-aktigt ut, morgonsolen strålade över det och plötsligt såg jag en räv kila över grönskan. Det var roligt! Jag sa till Martin att jag skulle vilja känna någon som bor på den engelska landsbygden. Men du vill inte bo där själv, sa han. Han känner mig.

Lunch åt vi på museet, jag åt moussaka och Martin currykyckling. Det var gott så länge jag var hungrig. Kycklingen var rätt smaklös.

Science Museum motsvarade inte riktigt mina förväntningar. Det påminde alltför mycket om Tekniska museet som ju är toppen men har lite för många knappar som inte funkar som de ska, trots försäkran om motsatsen i en reseguide jag läst.

London är kallt. Det var skönt att svärfar kom och hämtade i bil. Kändes väldigt lyxigt. Jag har åkt väldigt lite bil i London. Det skulle vara 1995 då jag var här med Malin och hennes dåvarande kille och hans mod-kompis. Den veckan var jag verkligen i mitt esse. Vi bodde på ett sketet hotell i Bayswater. Redan andra dagen träffade jag ett par killar på en pub vid Covent Garden och bestämde mig för att hänga med dem istället, för Malins sällskap var för bajsnödiga för min smak.

Killarna bestod av en vit och en beige som hette Simon och var vacker som en gud. Vi åkte hem till den vite och spisade musik etc. Han hade bil. Det var trevligt. Sen skjutsade de mig hem till hotellet. Nästa dag stämde jag träff med Simon som bodde vid vad heter det där stället som det varit mkt riots på typ 70-talet, där Linton Kwesi Johnson höll till. Brixton. Hans son träffade jag hemma hos Simon som delade radhus med en övervintrad indisk hippie. Jag vet knappt nu vem LKJ är, men det var det enda jag minns från det samtalet att Simon sa att det var LKJ:s son och han var förvånad över att jag inte visste vem det var.

Sov över den natten hos Simon. Nästa morgon fick jag blommor och bjöd han mig på frukost för att jag var så "trusting". Om lillan skulle göra något liknande skulle jag låsa in henne, tänker jag nu.

Jag kom hem från London fortfarande oskuld, höll jag på att skriva, men det stämmer ju inte. Inte för att det hände nåt med Simon, utan för att jag hade mitt första riktiga förhållande -92.

Smolket i bägaren var att jag förlorade min fårskinnpäls när jag var ute på puben sista kvällen med Isse och Simon. Den låg i bakluckan på Simons bil och låset var helt intakt men jackan borta. Isse och jag misstänkte länge Simon för att ligga bakom stölden, men det verkar lite långsökt. Alltså, hur mkt kunde han ha fått för den? Kanske 100 pund. Jag tror faktiskt inte att det var han. Faktiskt.

Det som var sjukt var att jag under samma vecka dejtade en annan svart kille som jag plockat upp på ett disko nånstans med Isse som då bodde vid Rotherhite. Han var rätt dum, men trevlig. Var oerhört impad av mig av någon anledning (harkl, harkl...), t ex av maten som jag beställde in på ett hak i Chinatown. Det var bara lite gröt och typ marinerat kött.

På tal om mat. Igår berättade Isse i vårt första telefonsamtal någonsin från den nya lägenheten där hon bor nu i A'dam att hon samma dag ätit en perfekt lunch i Antwerpen. Den bestod av köttfärsfyllda endiver med en ölsås och potatismos. Hon har lovat mig att memorera lokalens geografiska läge. I'll be there, sooner or later. Det finns inte tillräckligt många bra lunchrestauranger för att man ska vilja gå miste om en enda. Förresten så ska hennes föräldrar öppna en lunchkrog i Västberga nu i dagarna.

Och svärfar ska göra Pot-au-feu. På två timmar. Han har inte ens börjat än. Klockan är 18.17 lokal tid. Hm.