China Business Forum

Var på en Kina-konferens. Hannes Sjöblad från Toppkandidaterna jobbar för Globe Forum som arrangerade det hela. Han ger ett intryck av att ingenting kommer åt honom, teflon, gås. Han verkar vara en trevlig och glad person. Punkt. Och ett UFO. Jag önskar honom allt gott.

Jag förstår inte varför jag envisas med att gå på Kina-konferenser av den här affärsmässiga, näringslivstypen. I botten finns det kanske fortfarande en önskedröm om att bli upptäckt av ett företag som gör något jag kan acceptera och där jag kan bli en tillgång. Få ett fast jobb. Göra karriär.

Den dominerande sidan av mig inser allt tydligare att jag inte vill och inte kan göra karriär. Jag är inte den typen. Jag vill bara lalla omkring och läsa lite, käka lite, umgås med familjen, gå på bio och träffa kompisar etc.

Det är en sån helt annan värld att delta i såna konferenser. Människorna där känns ofta väldigt jagade, så även jag säkert. Ständigt flackande med blicken för att se om det finns någon Very Important Person man skulle kunna stifta avgörande bekantskap med. Råkar man i samspråk med någon börjar man genast se sig om efter någon ännu mer "intressant" person som man borde tala med.

Det mest pinsamma med sådana tillställningar är nog att det väldigt sällan sägs något av värde eller intresse, eller något jag inte visste förut. Plus alla prover på dålig engelska som folk utan att skämmas för ger från scenen; ambassadörer och företagsledare. Särskilt utmärkte sig den kinesiske ambassadören, den svenske ambassadören i Kina samt Ericssons chef i Hongkong Johan Adler. EF:s Kinachef Louise Julian talade ganska bra, förutom att hon sa "particuly" ist f "particularly". Disneys Asienchef, en latino, talade också fruktansvärt dålig engelska. Eller så blir engelskan sämre när man talar i mikrofon till en stor publik.

När jag vistas i såna sammanhang tvivlar jag mer än någonsin på att det är kompetensen som fört dessa människor till deras positioner. Däremot handlar det väldigt mycket om just den egenskapen som utmärker Hannes Sjöblad, en förmåga att låta saker rinna av en, inte ta åt sig, inte tänka för mycket på sina egna brister, inte blotta sina brister eller om man gör det, inte låtsas om det.

Till lunch serverades ur pappersförpackningar Unkel Ben-ris med massor av nästan rå rödlök och bleka kokta sidfläskskivor med svål. Jag har just lärt mig göra en mycket god rätt med svålförsedd sidfläsk, så det blev extra mycket av en förolämpning mot mina smaklökar att få den maten. Det blev mycket mat till grisarna den dagen.

Andra bloggar om: China Business Forum, Kina, pampar