Jag känner för att shoppa. I fredags köpte jag i den lilla butiken med franska provkollektioner på Högbergsgatan en grön kjol med papperskänsla och en tunn gammelrosa kofta som är väldigt konventionell, men säkert mycket användbar. Måste bara sy ihop några maskor i den först. Så oerhört skör.

Jag gillar oerhört sköra kläder. Den där fina gröna sidenblusen jag köpte när jag shoppade loss med Jenny en gång är en stor favorit, men jag kan inte hitta den. Senast jag hade den var på resan till Malmö och jag vet att jag inte glömt den på äckliga Formule 1 i Malmö.

Igår shoppade jag med maken. Han har slitit ut alla sina kläder. Senast vi shoppade ordentligt åt honom var nån gång på 90-talet. Han är den enda jag känner som sliter hål på sina koftors armbågar, om ni förstår. Han skulle behöva såna läderlappar på ärmarna som vissa modeller plägar ha.

Där var det många ä-n.

Maken var tråkigt shoppingsällskap igår för han köpte bara precis det han behövde och det skitsnabbt.

Till gårdagens middag gjorde jag en fantastisk Chicken Kung Pao. Jag kanske lägger ut receptet.

Köpte tre kokböcker i Kina när jag var där sist (Kung Pao:en kommer från den om Szechuan-köket) och har faktiskt haft stor nytta särskilt av en av dem: Maken i köket. Utgångspunkten är alltså att männen i äktenskapen inte kan laga mat. Stämmer på vissa, men de män jag haft att göra med har alla varit duktiga kockar. Påfallande ofta är konstnärliga typer också passionerat intresserade av mat. Min teori är att matlagning handlar om sensualitet. Antingen har man det, eller inte.