Två gåtor + Fredsgatan 12

Jag vet varför jag inte får något gjort. All min energi går åt att fundera på helt ovidkommande saker som att Rosita i Vietnam har wettex-dukar hemma, finns de att köpa även där? Jag brukar tvätta våra och återanvända, men vi slängde faktiskt en wettex-duk när vi lånade huset, dels för att den luktade surt, men framför allt för att maken torkat sonens spyor med den.

Rositas hushållspapper liknar på pricken vårt favorithushållspapper hemma. Vitt och tjockt med halva ark som är den perfekta längden för att snyta en barnnäsa. Vi brukar köpa den hos grönsaksturken, för ICA har inte den i sitt hushållspapperssortiment. Jag blev lite orolig över att rullen skulle hinna ta slut medan vi använde huset, tänk om det var allt de hade?

Igår käkade jag middag på Fredsgatan 12. Det var inte alls så gott som jag hade förväntat mig. Nu betalade jag inte själv, men jag hade nog inte tyckt att det var prisvärt om jag gjort det. Menyn bestod av biffcarpacchio med mald mandel + parmesanost som servitrisen ringlade balsamvinäger på, det var rätt gott, men med på fatet fanns även en fjärdedels kronärtskocka som smakade som alla andra kronärtskockor jag fått på restaurang - surt. Huvudrätten på saffransdoftande gös med bläckfisk och blomkålspuré var helt menlös. Till efterrätt fick vi smörig pärontarte med en väldigt subtil (jag kände nästan ingen smak) sorbet. Kombinationen var ok, men sötsaker är generellt helt bortkastade på mig om de inte är pannacotta eller crème brulée.

Jag var nästan mätt när vi lämnade restaurangen.