i Vietnam

Vi kom sent i lordags, Zornkvinnan/Rosita hamtade oss pa flygplatsen, vilket verkligen kandes jatteskont for mig som ar trygghetsnarkoman. Sen blev det lite strul med vart hotell, men vietnameserna (de vi stott pa) har varit valdigt hjalpsamma och lost vara problem efter nagra telefonsamtal. Jag blev skitforbannad forst att de hade gett vart rum till nagon annan for att vi anlande sa sent, men nasta morgon sa var det en san himla trevlig tjej i receptionen med ett oemotstandligt konstant leende som inte kanns det minsta paklistrat, sa till och med min ilska smalte. Hon har hjalpt oss med massor nu utan att knota, sa jag bara alskar henne. Maste fota henne innan vi aker, sa ni far se hennes fantastiska smajl.

Overhuvudtaget sa tycker bade maken och jag att vietnamser har ett valdigt trevligt kynne. Till och med vietnamesiska gatuforsaljare ar mindre pastridiga an de i andra lander vi varit i. Och jag har upptackt att det kanns battre att saga nej med ett leende. Far se hur lange det haller. Ha. Vid den initiala hotellkontroversen sa bonussonen:
- Space babe, varfor ar du alltid sa otrevlig mot okanda manniskor?
- Det kommer du att forsta nar du blir stor, sa jag och gnisslade tander.
- Det handlar nog om personlighet ocksa, sa han snusfornuftigt.
ARGHHH! Jag tror att han hade hort mig forhandla en del med kinesiska taxichaufforer innan.

Till skillnad fran mig ar bade Zornkvinnan (som inte har planer pa att ateruppta sin blogg, snyft) och hennes make P skittrevliga mot okanda manniskor och har passat upp pa oss och barnen, samt upplatit sitt hus at oss nu nar de ar bortresta med hennes jobb. Kanns valdigt skont att slippa dela rum med barnen i ett par dagar. P ar en riktig lackergom, vilket passar mig perfekt. Han verkar ha stenkoll pa restauranger och sma gatustand med goda nudelsoppor.

Igar at vi pa ett sunkigt gatuhak dar de verkar trolla fram plaststolar och bord ur ingenstans. Jag var mkt skeptisk tills de stallde fram alldeles nygrillade flaskbitar som ingar i Bun Cha (risnudlar, grillat sidflask och flaskfarsbiffar samt gronsaker som man doppar i en sotsur buljong med hackad chili och vitlok). Man anvander en mkt storre variation av bladgronsaker har an i Kina (trodde ej det var mojligt faktiskt) och har ett otroligt sortiment av kryddgront, de anvander t ex dill till bade kott och gronsaker. Vi har hittills fatt den i rattikssallad, en ratt med stekt kycklingfile samt i fantastiska ofriterade varrullar med fisk som man doppar i en brun sas med mkt wasabi.

Hanoi paminner valdigt mkt om Hangzhou for 15 ar sen. Det ar fa hoga hus, manniskor lever sina liv ute pa gatan pga tranga gamla bostader. Dock ser man pafallande manga utlandska turister om man jamfor med min hemstad da OCH nu. Min teori ar att det ar for att Kina ar sa stort och kineserna sa manga, sa dels har utlanningarna mkt storre yta och fler orter att sprida ut sig pa, och dels sa forsvinner de latt bland alla dessa 1,3 miljarder kineser.

Aven har stirrar folk pa lillan och Samuel. Folk beundrar Samuel for hans pappersbleka hy och lillan for hennes lockar. Det ar ett riktigt aventyr att resa i en stad som Hanoi med tva barn. De tranga trottoarerna ar folks vardagsrum, parkeringsplatser och allmant svara att kora paraplyvagn pa for de ar sa spruckna. Gatorna ar dominerade av framrusande mopeder och bilar. Nasta resa med barn blir till en badort.

Mina forsok att lagga upp lampliga hittebilder fran Internet misslyckas, for bilder av Vietnam, kolla har.