June 13, 2007

Gröt med färska bondbönor




Vårt lokala Ica erbjöd bondbönor, förmodligen för att grönsaksturken också gör det. De tar efter allt som turken har så att folk inte behöver gå dit. Min man är idealistisk och solidarisk nog att nästan uteslutande gå till turken de gånger han handlar, men jag orkar trots goda föresatser aldrig gå till turken sedan jag försett mig på Ica. De har ju ändå alla basvaror plus den godaste snabbnudeln av märket Samyang. Går bara till turken för halva, pecorino, lammkotletter och jasminris. Någon gång äpplen av märket Fuji från Kina (de måste ju vara från Japan ursprungligen, eller? Åt dem första gången i Kina anno 1992, älskade dem omedelbart.)

Vårt Ica har aldrig de styckdelar jag vill ha: fläskben, gärna med märg, tunna revbenspjäll eller sidfläsk. Men jag var tvungen att ha fläskben, så jag köpte två karrékotletter. Skar köttet i bitar och kokade med benen (+ lök + ingefära + salt). Sen kom jag på att jag var sugen på rödkokt fläsk, så jag tog upp köttbitarna till en mindre kastrull, hade i japansk och kinesisk soja, lite salt och socker. Hade ett kokt ägg i kylen som jag skalade i också. Köttet med sojasky på riset blev mkt populärt hos lillan, snart 4 år. När jag åt det återupplevde jag i minnet hur det smakade tillsammans med såsen prig poon som Lager bloggat om.

Den enda gång jag kan tänka mig att ha soja på ris (förutom sushi då) är om jag äter stekt ägg och ris. Dvs, vanligt stekt ägg, gärna på en sida med nästan flytande gula. Skitgott. Däremot älskar jag att ha sky på ris. I min hemtrakt kallar vi det att 淘饭 [tao2=skölja, vaska fan4=mat, kokt ris]; att fukta riset med sky, skulle man kunna översätta det med. Vi hade ju alltid flera rätter på bordet, och någon av dem måste ha så mkt sky att det går att "fukta riset". För barn är sky en nödvändighet då det annars lätt blir för torrt med enbart sovel och ris.

En källa till sorg hos mig är att min dotter inte äter tillagade grönsaker (utom sparris som hon kallar "smarris" + bitar av råa morötter, gurka och ibland paprika, samt mkt frukt). När hon var liten åt hon snällt de grönsaksröror jag gjorde, men från typ 2-årsåldern har hon alltmer kommit att bli en grönsaksvägrare. Det smärtar mig, eftersom jag själv är beroende av grönsaker till varje måltid. Ibland lagar jag helt vegetariska måltider. Men jag tröstar mig med att även jag var grönsaksvägrare (i synnerhet bladgrönisar som pak choi (nu, slurp) och blomkål som en sadistisk kinesisk dagisfröken tvingat mig att äta under ett års tid, iofs förståeligt då vi inte fick något annat...kunde inte äta blomkål igen förrän i sena tonåren.)tills jag blev äldre och klokare.

Benen fick fortsätta koka väldigt länge, för jag kände mig lite omotiverad för grötkok efter middagen. Men jag hade redan skalat bondbönorna. Min man blev helt häpen över att man inte kunde äta ärtskidorna. Jag sa att inget hindrar att han wokar dem med olja och vitlök, men att det inte var brukligt att äta dem. Han avstod i all sin vishet. Det blev väldigt lite mat kvar när jag även skalat bort bönskalet. Men oh, så gott det är med bara den nakna späda illgröna bönan längst in.

Min svägerskas föräldrar bor i Shanghai och är rätt roade av matlagning, även om min bror sagt att man kan tröttna på deras mat också när man ätit den i så många år som han fått göra. Den gången vi var där gjorde de alla sina paradrätter, de gjorde bl a hennes mammas berömda friterade kyckling samt "kaniner på gräs" = kokta vaktelägg/vanliga ägg (är inte lika sött) som man skär små öron till ur vitan (skär av en tunn skiva av långsidan/"magen" så att "kaninkroppen" inte rullar omkring utan ligger still, dela skivan på mitten så har du två öron som du kan försöka flika in på lämpligt ställe på "huvet", kan göra små snitt i "huvudet" för ändamålet) och sticker in småsmå morotsstickor till ögon och placerar på en matta av kokt, späd spenat t ex.

Trist maträtt, men vansinnigt dekorativt. Kul till påsk, antar jag. Särskilt för barn eller infantila tonåringar som jag och min syster var.

Hursomhelst, det jag skulle komma till att den gången lagade de så jäkla många rätter, så tillslut var vi helt sprickfärdiga och kunde faktiskt inte äta en enda tugga till, om vi vill behålla livet och förståndet. Då säger svägerskans far: Men ni har ju fortfarande den gröna ärtsoppan kvar!

Jag skar tänder. Jag är en hängiven grön ärtsoppefantast. Den godaste jag ätit i Sverige var hos en äldre tv-redaktör som jag sedermera hade en kortvarig affär med. Den godaste jag ätit i Kina var på senaste resan, då min gode vän Konstnären med fru bjöd på avskedsmiddag och in kom bl a en stor skål med neongrön soppa. Jag vill inte veta om de haft nåt färgämne i, men smaken var det inget fel på! Den var len, grön (som sagt) och outsägligt umamig, jag tror inte det var MSG, men jag är dålig på att känna igen MSG, var det MSG så tappar det ju liksom hela poängen.

Men nej, det blev ingen grön ärtsoppa hos svägerskans föräldrar den gången (2001?) och jag grämer mig fortfarande.

Idag återupptog jag grötkoket. Soppan hade kokat ner till en liten och ganska grumlig buljong. Jag fiskade upp löken och ingefäran. Tror det är en god idé att sila buljongen också, annars får man små bitar ben i munnen när man minst av allt vill ha det. Sköljde grötris och hällde det i buljongen. Lät det koka på rätt hög värme så att riskornen hoppar och far (ingen klistrig gröt annars), man ska nog ha i bönorna typ 10-15 minuter in i riskoket senast. De får gärna bli mosiga och sönderkokta. Rör om ofta så inte gröten bränns fast i botten. Ät den varm, eller avsvalnad - väldigt uppfriskande en het sommardag, kan jag tänka. Senare ska jag blogga om kinesiska svalkande soppor på gröna mungbönor. Lager har säkert en thai-variant. Påminn mig bara.

ps. Nu ska jag gå och värma till gröt till nattmacka.

Labels: ,

11 Comments:

Blogger K said...

Jag älskar färska bondbönor och odlar massor i sommar.

10:26 PM, June 13, 2007  
Anonymous Dianyingren said...

Hörde jag någon säga "pak choi"? Vad är det du gillar så mycket med Samyangs ramyeon? Är det smaken på själva nudlarna, eller soppdelen/delarna?

Under min tid som ungkarl ägnade jag en del tid att smaka mig fram till de godaste. Mina favoriter var då Sapporo Ichiban-smakerna miso respektive shio (=salt), som fortfarande bara finns i japanska affärer i Sthlm. Men liksom du handlade jag ibland av bekvämlighet på Ica eller motsvarande och kom kunde komma hem med Nisshin (beef). Nisshin-smakerna som kom till Ica (via Skellefteå) var alltid legotillverkade i något kinesiskt territorium och inte de roligaste smakerna. Idag köper vi Nisshins ramen med tonkotsu-smak på Omi. Men Nisshins Chikin-ramen, originalens original (när det gäller snabbnudlar), har de inte. Ibland skickar min svägerska denna geniala produkt som förutom att den inte behöver kokas, på med hett vatten bara, också kan ätas direkt ur påsen som chipsalternativ om man vill. Sedan finns det förstås mycket annat i ramen-väg som bara säljs i Japan men det ska jag inte gå in på av barmhärtighetsskäl.

8:45 AM, June 14, 2007  
Anonymous Anonymous said...

Lostman åter i detta lustfyllda hägn. Läser med en relativt okunnig matlagares ögon, men läsandet är en sådan fröjd, sådan njutning. Och jag ääär intresserad av både mat och matlagning men har väl mist min oskuld aningen sent. Men när man väl börjat så...

L

5:08 PM, June 15, 2007  
Blogger Jessika said...

Kan man inte frysa bondbönor och göra gröt hela året eller göra dem på torkade bondbönor?

6:58 PM, June 16, 2007  
Blogger Jessika said...

Ramen behöver sällan kokas. Det brukar räcka att hälla het buljong över och låta stå.

7:00 PM, June 16, 2007  
Blogger Space babe said...

Dianyingren: Åh, du måste lära mig allt om snabbnudlar. Jag ska ta upp dem i nån bloggpost snart.

Lostman: Välkommen in i matbloggarnas värld! Jag tycker jag äter godare och mer inspirerat sen jag börjat läsa matbloggar. Hittar recept jag vill laga hela tiden. Kolla min länklista!

Jessika: Det låter som en bra idé. Har inte fallit mig in tidigare. Jo, men vänta, jag brukar ju köpa frysta gröna bondbönor i kinaaffärer och koka gröt på dem. Men torkade gula tror jag inte funkar. Ja, ramen kan bara dränkas i varmt vatten. Åt såna cup noodles av märken Mästare Kang hela tiden när jag reste med tåg kors och tvärs i Kina 1993. Men de är inte alls lika goda längre...

10:27 AM, June 17, 2007  
Blogger Space babe said...

Dianyingren: Jo, det jag gillar med Samyang är att nudlarna aldrig smakar härsket, samt att de har en viss stuns trots att de får koka länge. Degen är godare än de Nissin jag köpt de senaste åren. T o m bonussonen märker skillnad! Han är en snabbnudelsfinsmakare,det var typ det enda han åt när han var liten.

10:29 AM, June 17, 2007  
Blogger Lagers tabberas said...

I vår congee har vi aldrig bondbönor. Thailand är för varmt tydligen.
Hur vi gör vår congee framgår här
Kärt barn har många namn och det överensstämmer med den älskade rissoppan eller risgröten. Kolla den här sidan.

2:40 PM, June 17, 2007  
Blogger Lagers tabberas said...

This comment has been removed by the author.

8:37 PM, June 17, 2007  
Blogger Lagers tabberas said...

Och nu kan Du också kolla HÄR

8:38 PM, June 17, 2007  
Blogger Jessika said...

Jag köpte apdyra ramen på japanska torget nu senast. tio kronor per paket och de var inte ens japanska utan koreanska, men samyang är ju inte heller japanska så det blir nog bra, jag ska ju inte direkt konversera med nudelrackarna. ska kolla vad jag tycker. I övrigt tror jag att jag går över till somen- och soba-nudlar. Går lika kvickt att koka och jag kan göra soppa till på samma sätt som till mina ramen-nudlar.
På senare tid har nissin-nudlarna blivit äckliga(re). Jag kan inte använda kryddpåsarna i, har inte kunnat på många år, men nu har själva nudlarna blivit äckliga.
Jag funderar på att börja leta efter äggnudlar. De är ju ramen de också, men det låter inte lika hippt ;).

10:20 PM, June 17, 2007  

Post a Comment

<< Home

eXTReMe Tracker Bloggtoppen.se