Ngt ruttet i svensk feminism

Jag är inte odelat positiv till Katrin Kielos, men här har hon onekligen en poäng:

I svensk debatt anses Fredrik och Filippas uppdelning av tvätt vara en jämställdhetsfråga. Men inte att deras barnflicka helt lagligt har arbetat för mat, husrum samt 3 500 kronor i månaden. Att Emma Wiklund tvingas avgå från Lindex bolagsstyrelse är en jämställdhetsfråga. Men inte att Indiens textilindustri bygger på att unga flickor utnyttjas till slavkontrakt där hela lönen dessutom oftast går till deras blivande makars familjer. Kvinnliga toppolitikers alkoholproblem kan diskuteras som en produkt av maktfördelningen mellan könen i hemmet. Men LO-kvinnors sjukskrivningar kan inte diskuteras som en produkt av maktfördelningen mellan könen på arbetsmarknaden, utan anses enbart vara en fråga om alltför generösa ersättningsnivåer.