Brunch

Dim sum

Vinlusen o jag äter sen middag

I Peking. D e så trevligt o precis vad jag behövde efter två deppiga v m min svårt parkinsonsjuka mor.

Taggad!

Hehe, nar jag sag att Ondskan blivit taggad hoppades jag att hon skulle tagga mig, och det gjorde hon, hurra! Jag har nog alltid gillat att svara pa sana enkater, bara de inte ar for manga pa en gang. Man far tanka efter lite om sig sjalv. Gud, jag uttrycker mig sa daligt nu for tiden, typ det senaste aret. Det ar darfor jag inte bloggar sa ofta. Tycker det ar sa svart att fa fram vad jag vill saga.

Nu till ngt betydligt enklare an att forsoka formulera sig:

Nuvarande besatthet?
Farsk bambu, mammas medicinering, mammas tandborstning, mammas kiss- och bajsvanor, mammas aptit, mammas somnkvalitet.

Vad har du på deeeeeej nu?
Vita bomullstrosor (vissa tander faktiskt pa det), morklila langkalsonger i bomull, randig troja, vinrod vadderad morgonrock.

Tar du tupplurar?
Ja, nar jag kanner mig somnig och har tillfalle.

Vem kramade du sist?
Min mamma.

Om du vore ett träd vilket skulle det vara?
Ett piltrad, eller en med blommor, typ magnolia eller persikotrad.

Vad blir det till middag?
Mums, vi ska ata hos min syrra Yuwei och hon brukar se till att hennes hushallerska fixar god mat. Formodligen blir det en fisksoppa med rattika, massa farsk bambu, kanske sma flodrakor, det blir definitivt massa bladgronsaker, hon namnde 苋菜［xian cai］som hon later forvallas snabbt och sen blandar med lite sesamolja.

Vad var det sista du köpte?
Oj,jag handlade massa saker igar pa livsmedelsbutiken nara dar mina foraldrar bor. Bl a kopte jag salta ankagg, kimchi och marinerad/syrad gurka. Och lite microfibertrasor samt en dumplingform som ngn lycklig men ovan dumplingalskare ska fa i present.

Vad lyssnar du på just nu?
Frasandet fran woken i koket dar pappa forbereder lunchen som ska besta av risnudlar. Men jag ska till Huajun och kaka hemma hos honom.

Favoritväder?
Soliga dagar med knallbla himmel. Men ibland kan det fa vara lite regnigt (t ex en sondag) sa man utan daligt samvete kan stanna hemma och lasa en bok eller se en film.

Vad skulle du döpa eventuella döttrar och söner?
Jag har redan gett henne namnet Signe och pa kinesiska "familjens ris" 家米 jia mi.

Säg något till den person som taggade dig.
Hej sotnos! Vad glad jag e at du tagga mig, det betyder att du tanker pa mig.

Favoritresemål?
Italien, Frankrike, skulle garna vilja aka till paradisoar i Vastindien.

Nämn några saker du inte kan vara utan?
Internetuppkopplad dator, min mobil, min skosamling.

Vad skulle du vilja ha i dina händer just nu?
Nan godsak att gnaga pa.

Om du förvandlades till en känd person av motsatt kön, vem skulle det vara?
OJ, vad svart. Ingen aning. Kanske ... Daniel Sjolin verkar sympatisk.

Om du kunde åka varsomhelst i världen i en timme var skulle du åka?
Japan. Och kaka sushi. Eller nudlar.

Vem skulle du vilja fastna i en hiss med?
Barack Obama. Jag skulle kasta mig om halsen pa honom och pussa pa honom och saga at honom att inte vara radd for att ta obekvama beslut. Eller sa skulle jag sta stel som en pinne.

Extrafråga: Favoritlukt?
Fardigkokt ris. Eller anksoppa. Eller egentligen vad som helst inom kinesisk matlagning.

Jag taggar Norman Fibbler, Amber, A life in Oz, Schampoo Rising (de kommer nog inte se det har). Jag maste sticka nu, lankar sen.

Spejsat

Déja vu på nåt sätt

Ett citat

Tänkte rensa upp bland mina gamla dokument och hittar bl a filer med namn som "Jennys depprep", "när barnet har hård mage" etc. Dessutom det här. Passar utmärkt en kväll som denna.

”Hur annorlunda vore våra attityder som vi tittade på världen med nya ögon, i stället för att låta oss påverka av miljontals filosofer, idébildare och estetiker, och om vi själva gav oss en chans att känna formens enorma inflytande på människolivet.

Ville man fortfarande använda sin penna efter det, skulle man inte göra det för att bli stor författare och skapa konst utan för att bättre uttrycka sin personlighet genom att teckna en klar bild av sig själv för andra att betrakta, eller för att skapa ordning inom sig själv och genom sina bekännelser bota komplex och brist på mognad – och kanske även för att fördjupa sina kontakter med andra, göra dem intimare och mera kreativa.

Man skulle skissera dem skarpare, så att de kunde befrämja ens tankeförmåga och utveckling; eller också skulle man försöka kämpa mot förstelnade vanor, förutfattade meningar, principer som går stick i stäv mot den egna naturen. Andra gånger skulle man endast skriva för att förtjäna sitt uppehälle. Man skulle inte spara någon möda för att ge arbetet en konstnärligt tilltalande form, men huvudsyftet skulle förbli detsamma vad man än gjorde: att nå sig själv och inte konsten.

Man skulle upphöra med att skriva pretentiöst, att försöka uppfostra, lyda, leda sina medmänniskor och att moralisera. Man skulle hela tiden förbli medveten om den viktigaste målsättningen: att lyfta upp sig själv och att utvecklas vidare. Texten skulle inte strömma fram ur en inre mognad som hade funnit sin uttrycksform, utan tvärtom, ur en omognad, ur en förödmjukande ansträngning att finna sin form. Man skulle göra bort sig många gånger medan man klättrade vidare mot toppen, svettig som en bergsbestigare, på väg mot självförverkligandet.

Och om man då råkade skriva en dum och värdelös bok, skulle man säga till sig själv: nåväl, jag har skrivit en del smörja, men jag har aldrig undertecknat något kontrakt med någon att skriva en klok eller fulländad bok. Jag har uttryckt min dumhet och jag är glad för det, eftersom jag gjutits och formats av de hårda omdömen som jag själv provocerat fram ur andra. Nu känns det som om jag vore född på nytt. En konstnär som har denna sunda filosofi är så fast förankrad inom sig själv att varken dumhet eller brist på mognad kan skrämma eller skada honom; han kan se sig själv utifrån och hålla huvudet högt, trots sin okänslighet, medan ni andra aldrig kan uttrycka något, eftersom er rädsla berövar er rösten.”

Ord av Daniel Carleton Gajdusek refererade av Georg Klein i boken Utvägen 1992 Månpocket av Bonnier. Jag skrev av den 24 februari 2002.

Andra bloggar om kreativitet, förödmjukelser

D borde varit Sebastian

Jag tänker på Sebastian Karlsson fr Idol när jag ser den här bilden. Under hans idol-tid sa hans lärare: spela bara inte på finlandsbåtarna, Sebbe. Svårt löfte i den branschen. Salem al Fakir måste ha rakpermanentat sig.

I väntan på flyget

jag har resfeber