January 18, 2011

Stories, Kulturhuset Plattan




Jag tog en sejrygg med tomatsås och örtmarinerade grönsaker. Fisken var smaklös. Tomatsåsen platt smak av tomatpuré. Jag önskar att de inte hällde såsen på fisken rutinmässigt. Jag vill kunna känna fiskens egen smak. Även om den inte smakar ngt.

Salladsbuffén hade det felet att de inte hade någon vitlöksdressing. Majs fanns.

Pris: 89 kr

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

January 11, 2011

Åsikt om Kinas mat

Jag tittade på program 2 om chili av Kinas mat med Fredrik Önnevall. Ironiskt nog är det maten som är den svaga biten i hans program. Det är mindre ett matprogram än ett samhällsprogram.

Men personerna som hans researchers hittat är SKITBRA. Och deras situation och känslor är det som gör programmet sevärt. Önnevall är snygg och charmig. Jag gillar också hans kommentarer, de känns naturliga och spontana. Ibland känns det lite som att han skriver tittaren på näsan och talar om hur vi ska reagera, men överlag är det nog bra för Kina-novisen med lite ledning.

Kontentan är: Bra med ett program där svenskar får träffa vanliga kineser och se deras vardag! Och maten är en smart ingång.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

January 6, 2011

Bloggtips och läget

Bästa bloggen just nu är Risvin och Chili. Fattar inte hur folk kan vara så duktiga på kinesiska och kinesisk mat. Imponerande. Matpolisen verkade ju vara ett universalgeni på mat, men han visade sig vara en bluff. Googla och kolla cachen om den finns kvar. Jag kommenterade lite som Space babe.

Erik Videgård försökte sig på kinamat för några år sen med Halv trappa plus gård. Den sågade jag och Isse ordentligt. I stort sett gick det ut på att vi beställde avsmakningsmeny med 8 rätter och ingen var bra. Fläsk stekt med kinesisk gräslök var värst: fläsket hårdstekt, närmast bränd; löken styv och kvistig, gick ej att tugga. Riset var kallt och ej färdigkokt. Det andra var sådär pissdåligt att jag förträngt det.
Vi var där inte långt efter deras hyllade premiär, vilket gör det hela ännu mer tragiskt och komprometterande för kunskapen om kinesisk mat bland matpatruller på drakarna. Eller så fick de nån special treatment.

Lustigt nog kom Isses mamma och hennes bästis Tjocka tanten dit just när vi konstaterat att vi inte skulle kunna äta upp maten trots att vi var jättehungriga. De fick den och de dissade den också. Detta är alltså två kinesiska tanter som kan mat de med.

Erik Videgård såg oss. Vi var nog de enda kineserna i lokalen som var fullsatt. Han frågade hur det smakade. Vi nickade med spelad antusiasm. Efteråt ångrade jag mig. Jag borde sagt som det var.

Hur som helst. Sen sist har jag blivit kinesiskfröken åt en privatist. Och min mest idoga läsare har fått barn. Hon kanske inte läser längre förresten, men stort grattis ändå, kära du!

Jag har firat jul. Och som vanligt köpt julklappar ett par dagar innan julafton och förundrats över att jag inte lärt mig till denna gång heller. Men nästa år, då jäklar. Ska ha färdiga klappar i oktober. Nej, november då.

På julklappshoppingen gladde jag mig än en gång åt att inte bo i stan. Tänk om dottern 7 år var omgiven av alla dessa reklampelare. Vad allt skulle hon inte begära att få? Och vilka bilder av kvinnor skulle hon bli matad med, förutom dem hon redan får sig till livs på tv och i tidningar?

Nej, tack för att jag bor i förorten med nära till skog, hav och sjö. Skidåkning på golfbanan, skridskor på insjön, bad på sommaren, svampplockning på hösten. Älskar.
eXTReMe Tracker Bloggtoppen.se