August 26, 2007

Järla Sjökrog, undvik!

Järla Sjökrog ser bra ut och verkar ha ett kvalitetskök, men maten smakar menlös för att inte säga direkt dåligt. Den stekta gös jag beställde var icke-anmärkningsvärd, med en "bönsalsa" av enklaste burkbönor (röda och svartögda) och lite tomat, samt rödbetssmör som var en mycket dålig idé, för rödbetor smakar inget särskilt, det är ju därför man ska äta dem med lite smör, men smör med lite rödbetor är ingen hit. Nu när jag kollar upp deras meny igen ser jag att det skulle vara ansjovis i också, den märkte jag inget av.

Makens ugnsstekta fläskfilé smakade kokt, inte ens han, som aldrig klagar på maten och aldrig lämnar mat ville äta upp. Nä, undvik!

Alltså, när jag tänker efter så är det verkligen inte många krogar som är bra. Tänk om det är mig det är fel på, i själva verket... Jag kanske har för höga krav på krogar?

Labels: ,

Zucchini med räkor + vardagsfläsk


Hade verkligen ingen inspiration idag. Jag äter nog sämst av alla matbloggare jag känner. Men hade lite marinerat fläsk i kylen, pappa klagade visserligen på min mat när han var här, men han gav mig lite bra råd och tips. Till exempel att om jag ska servera nudlar med strimlat fläsk och shiitakesvamp så ska jag steka dem för sig och lägga på dem separat, inte låta dem koka i buljongen och tappa all smak.

Jag hade strimlat lite fläsk från lite köttben jag köpt, tror det var udda fläskkarré-bitar. Kokade buljong på det mesta, men strimlorna blandade jag med lite matolja, salt, soja, vitpeppar, vin, lite potatismjöl, vitlökspulver, ingefärspulver - de sista två är pappas tillägg. Det blev faktiskt väldigt gott.

Enligt pappa räcker 20 min/en halvtimmes marinering i rumstemp. Jag hade köttet stående i kylen i ett par dagar, för vi gick ut och åt igår (mer om det sen...). Stekte upp det och la åt sidan. Funderade på att steka med zucchini, men valde att bara steka med skivade morötter och strimlad purjo (stek, addera köttet, stek en stund till, smaka av med salt, servera). Sötman från morötterna som jag bara stekte som hastigast blev jättebra ihop med köttet, och purjo är gott till nästan all kinesisk mat.

Sen stekte jag även en zucchini med torkade räkor (inte "räkskinn" utan den lite större varianten, stor som en avklippt stortånagel...ursäkta den osmakliga jämförelsen, men kommer inte på nåt annat just nu.) Bildlänken går till en trevlig matblogg som kom upp när jag sökte bilder.

Jag skar zucchinin i ganska stora bitar och slängde i räkorna ganska samtidigt. (I het olja förstås) Sen får det fräsa tills grönsaken är klar. Häll på lite vatten så att det ångar och blir klart lite snabbare. Smaka av med salt och socker, eventuellt lite hackad vitlök.

Labels: ,

August 23, 2007

Lost in transfer

Päronen flög till Kina igår. Planet skulle ha gått tisdag kl 18, men det blev försenat med 6 timmar! Det var deras ressällskap tant och farbror Chen som ringt och kollat innan de gav sig av till Arlanda. Farbror Chen är en antikvitetsamlande amatörfiskare som på sin tid kedjerökte och svor som en borstbindare, de senaste åren har han blivit något mildare, även om jag fortfarande förfasas över hur otrevliga vissa äldre kinesiska män kan vara mot sina fruar.

På flygplatsen i Beijing (de måste ha anlänt ca kl 16 lokal tid) började (eller fortsatte, beroende på hur man ser det) bekymren. En rulle "antik" tavla som farbror Chen tagit med sig kom aldrig på bagagebandet. Mina föräldrar ville iväg och köpa flygbiljetter för fortsatt inrikes resa, så de gick ut genom tullen till inrikesflyget, medan tant och farbror stannade kvar innanför ankomstlinjen för att utröna tavlans öde. Päronen var dock av uppfattningen att de skulle fortsätta resan tillsammans, Chens kanske till och med skulle bo hos mina föräldrar några nätter, eftersom deras egen lägenhet (i samma stad) varit obebodd i 5 år.

Mamma och pappa fick vänta 6 timmar till nästa flyg. Under den tiden sprang pappa omkring och försökte hitta paret Chen. Inte ett spår. Pappa försökte ringa deras svenska mobiler utan framgång. Tyvärr hade han själv glömt ge sitt kinesiska mobilnummer till dem. När inrikesplanet till sist lyfte var det också utan vännerna.

Ungefär samtidigt fick jag samtal från farbror Chens dotter; hade jag hört från mina föräldrar? Var de framme? Det var då jag ringde min bror och fick veta allt det här. Klockan var snart 23 i Kina och han skulle hämta våra föräldrar vid midnatt. De stackarna hade fått vara på resande fot i 24 timmar istället för de vanliga 14. Visste inte hur jag skulle berätta för dottern att hennes föräldrar kommit bort. Glömde lägligt bort att ringa tillbaka med den nya obehagliga informationen.

Tänk om farbror Chen brusat upp och börjat bråka med flygplatspersonalen och blivit inspärrad av polis? Varför hade inte pappa låtit ropa efter dem via högtalarsystemet?

I morse ringde jag päronen i Kina. De hade fortfarande inte hört något av paret Chen. Nu var jag riktigt orolig. Bet i det sura äpplet och ringde dottern, som tack och lov kunde berätta att de åkt med ett senare plan och kommit fram vid 4-tiden på morgonen till en lägenhet täckt av fem års damm (kinesiskt damm, inte att leka med), avstängt vatten och avstängd telefon.

Jag är väldigt glad att de kommit till rätta.

August 18, 2007

Depp

Vidrig dag på jobbet igår. Magen full av panik och rädsla för att göra fel, prioritera fel, ställa fel frågor. Kastade i mig lunch. Borde jag ha köpt en macka och ätit den på vägen? En felprioritering och tiden är ute.
Och så hela tiden den gnagande frågan - vad spelar allt egentligen för roll? I morgon en ny dag, ett nytt inslag, som ingen minns.

Tror jag är lite deppad.

Labels: ,

August 9, 2007

Lo Scudetto - sådär

Jag var där första gången 2000. Då tyckte jag det var rätt gott. Nu är det sådär. Servicen var långsam och inte alert. Vi fick be att få vattenkaraffen fylld hela tiden (det var jättevarmt ikväll och de verkade inte ha några fönster som gick att öppna), de såg en gång att jag ställt karaffen vid hörnet, men sen såg de den aldrig mer.

Maten var verkligen SÅDÄR. Pastan smakade inte nykokt och inte heller pinfärsk. Men framför allt var den jättesalt! Vi åt en sallad till förrätt med grillad oxfilé, den var bäst, dvs inte särskilt anmärkningsvärd. Köttet var mört och gott. Till huvudrätt valde jag som vanligt pasta (linguine) med blåmusslor, vongole, persilja etc. Det smakade mest smör och salt. Var fanns umamin, var fanns såsigheten, fiskigheten? Dränkt av saltet?

Resten av sällskapet var inte heller så nöjda med sin mat. Jag provsmakade en bit polenta som var torr och trist, inte alls som ngt jag kunnat föreställa mig utifrån Bufords beskrivning.

Trots detta propsade sällskapet på att betala typ 10 procent i dricks. Jag redovisade min ståndpunkt att dricks lämnar man bara om servicen varit väldigt bra och/eller om maten varit väldigt bra. Ingetdera var uppfyllt. Men jag var i minoritet. (Egentligen tycker jag att vi som gäster borde säga precis som det är, men VEM ORKAR? Inte jag i alla fall. Jag vaknade med ont i halsen i natt och har jobbat från 04.)

Ett jättestort vinglas som fylldes till 1/5 med vin kostade 110 kr. Jag vet inget om vin så jag ska nog inte uttala mig om det. Men ett vet jag - vem som inte kommer gå dit mer.

Labels: , ,

Tjuvlyssnat

Idag tjuvlyssnade jag på två brudar från Qingtian på tunnelbanan, jag gick på vid Rådmansgatan, de klev av vid Hötorget. De var så där lantligt mulliga och mörka, såg ut att vara på väg till sina arbeten (kl var ca 12) på kinakrog. Samtidigt såg de så blaserade ut. Den ena av dem nästan halvlåg över sin sida av sätet och fick flytta sig när jag kom och satte mig bredvid. Den mittemot mig sa: Gud vad svenskar är fula. (Jag var lite lättad över att inte kunna räknas in i den gruppen för dem.)
- Är de i Spanien snyggare?
Uppfattade inte riktigt svaret, men jag tror att det var jakande.
Det är kul att tjuvlyssna. Men jag avskyr folk som beter sig väldigt ohämmat på kollektiva färdmedel, som skrattar jättehögt eller skriker eller pratar jättehögt eller så.

Labels:

August 8, 2007

Kycklingburgaren på MCD


Jag valde grillad kyckling som på bilden. Inte helt dålig. Brödet och kycklingen kan kännas lite torra tillsammans (som reklamtjejen också ger intryck av att tycka när hon trycker i sig tuggorna medan tre män bortför hennes kille), men den senapsvinägrett-baserade såsen ger en bra syra som är saliverande. Tyvärr tillverkas ju burgaren så icke-kärleksfullt så att såsen ligger i en klump & skvalpar på det fattiga salladsbladet, så vissa tuggor blir för såsiga och vissa helt torra. Synd.

Labels: , ,

August 6, 2007

Hem från landet 2


Kul gubbe

Ju mer tid som förflyter desto mer minns jag bara det roliga. Det är väl ändå en välsignelse? Hur vi satt uppe till 2 för att se Fanny och Alexander i 5 timmar, pratade om original och excentriker vi träffat, hörde högläsning av den kinesiske reformisten Kang You Weis stenhårda dissning av Norge vid hans ankomst till Sverige (han liknar bl a det svenska herraväldet över Norge vid det brittiska över Indien) i översättning av Göran Malmqvist, grillade fläskkarré med koreansk marinering (skär cm-tjocka skivor, lägg i plastpåse över natten med finhackad purjo, vitlök och ingefära, salt, liite soja, honung, en skvätt vin - jag hade i för mkt honung).

Kang gillade Stockholm och Saltsjöbaden så mkt att han köpte en ö och bodde här ett tag.

Bill Buford har just börjat prata om polenta, och det är det bästa i boken hittills. Jag är nog förfärligt intresserad av mat i kulturhistoriskt perpektiv, dessutom känns kapitlet om polenta som det första riktigt personliga i boken. Jag hade blivit lite trött på hans koketterande med hur klumpig, korkad och inkompetent han är på olika sätt i köket. En annan sak jag gillar är att han förklarar hur artificiellt det är med exakta mått i kokböcker.
Jamen, eller hur?! Måtten beror väl för fan på! OBS, jag förstår att det inte gäller bakverk och andra saker som kanske kräver exakta mått, vad vet jag - bearnaise eller så, men den mesta maten kryddar man ju efter smak och efter höjden över havet eller vad fan som helst.

Labels: , ,

August 5, 2007

Hem från landet


Vi har varit en vecka på landet. Första dagarna var det rätt kyligt och barnen hade det rätt tråkigt. Sen började gästerna droppa in, och det var jättekul, särskilt när gäster som hade barn kom. Men jag upptäckte snabbt också att det var SKITJOBBIGT att jämt stå och laga mat till gäster och diska efteråt. Redan efter frukost började jag tänka på lunchen och middagen. Eller till och med dagen före.

Detta att vi själva stod värdar fick mig att skämmas ännu mer över att när vi förra sommaren hälsade på Sanna på hennes lantställe i Finland så tog vi inte med oss NÅGONTING att äta eller laga mat av. Jag föreslog maken att vi skulle köpa en fårfiol på färjan, men maken tyckte det var onödigt. Och visst, vi kunde ha handlat på närmaste livs, men det gjorde vi aldrig under våra tre dagar.

Lärdom: När man hälsar på folks lantställen OCH ÖVERNATTA ska man ALLTID fråga "Ska jag köpa med mig någon mat?" och för säkerhets skull "ÄR du alldeles säker på att vi inte ska ta med oss nåt ätbart?" och om värdfolket insisterar - ta med en påse frukt. Om man stannar flera dagar ska man ta med åtminstone en tredjedel av de middagar som man tror att man kommer att förtära själv! Jag kommer hädanefter be folk som kommer på besök att ansvara för att laga minst en måltid och diska efter minst en måltid. Gärna flera. Annars har man liksom outstayed one's welcome. Åtminstone för min del.

Jag tröstar mig med att vi diskade rätt mkt under vår vistelse hos Sanna, och att vi nog också hjälpte till att LAGA en del mat i alla fall.

Brasklapp: Min fixering kring detta med maten kanske också hade att göra med att mina föräldrar bodde med oss ett par nätter och jag var väldigt mån om att de skulle få äta gott och näringsriktigt och var lite nojjig över det.
Vid närmare eftertanke - när är jag INTE fixerad vid mat? Men inte lika nervös och nojjig i alla fall. Jag är nog inte kocktyp. Enligt Bill Buford som jag läser nu med stor ansträngning (tycker inte boken är särskilt bra, men man blir onekligen hugrig av den) så njuter kockar av att laga mat till andra. Lite anorexiatendenser om du frågar mig. Jag är framför allt intresserad av att ÄTA god mat. Som någon annan gärna får laga.

Labels: , ,

eXTReMe Tracker Bloggtoppen.se