June 22, 2009
June 14, 2009
Where the action is
Iklädd regnjacka och bylsiga ditobyxor såg jag igår i tur och ordning The Magic Numbers, Jenny Wilson, Moneybrother, Hello Saferide, El Perro del Mar och Duffy som hade en väldigt smurfig röst.
June 9, 2009
Jag är rätt i tiden
Arbeta mindre för miljöns skull! Själv föregår jag med gott exempel genom att jobba halvtid ungefär. Det kan jag göra tack vare låga levnadskostnader, tyvärr har jag ingen anställningstrygghet, men det har gått bra hittills (dvs sen juni 2006 då jag startade firma och sen jan 2005 då jag började vikariera på företaget).
OK, jag känner mig inte helt tillfredsställd av mitt jobb, men ibland när jag gör roliga saker på min fritid, som att spela in kortfilm eller dylikt, så känner jag mig så bortskämd att det är svårt att tänka sig en heltidsanställning igen.
OK, jag känner mig inte helt tillfredsställd av mitt jobb, men ibland när jag gör roliga saker på min fritid, som att spela in kortfilm eller dylikt, så känner jag mig så bortskämd att det är svårt att tänka sig en heltidsanställning igen.
Mat och konst
Kolla in denna underbara mix av mat och konst. Lite äckligt ibland, men mest härligt. Fantastiska foton och jag gillar att hon inte verkar använda sig av särskilda fotolampor etc. Jag vill att snygga foton ska gå att ta med en vanlig kamera, helst utan blixt t o m. Eller, mina blixtbilder blir alltid hemska, så jag undviker dem.
Hittat via A spoonful of mint som tipsade om "imagine finding me" i "gallery".
Hittat via A spoonful of mint som tipsade om "imagine finding me" i "gallery".
June 8, 2009
June 6, 2009
June 3, 2009
Ibland tänker jag på människor som jag inte kände, men som ändå befolkade min vardag. T ex hon systern i bandet The Wolves. Är det någon som minns dem? De spelade ofta vid Åhléns City, storebror spelade gitarr, syrran bas och lillebror trummor, alla sjöng, tror jag. De såg ut som barn till hippies. Jag fick det bekräftat en gång när de plockade ihop och föräldrarna hämtade dem och instrumenten i en skåpbil.
De bodde liksom vi i radhusområdet Linahage i Södertälje. Flickan gick i Ronnaskolan. Hon hade en märkligt ryckig gång som skilde ut henne från mängden. Hon var inte speciellt söt och verkade okunnig i konsten att göra sig söt. Hon var alltid osminkad och gick där orytmiskt med sitt långa hår som bara såg oklippt ut. Som jag minns det var hon alltid ensam. Inte paria, inte mobbad, men liksom osynlig. Väggfärgad.
Mot slutet av nian la jag märke till att hon börjat sminka sig. Sminkningen förvandlade inte henne som den kan göra med vissa. Det var fortfarande hon med sin ryckiga gång och sitt långa hår plus färgklickar.
Jag vet inte vad hon eller hennes bröder heter. Jag undrar ibland vart de blivit av. När jag tänker på dem tänker jag också på bröderna Hanson. Jag tänkte alltid att "kanske slår de igenom nån gång", men i ärlighetens namn tyckte jag inte de var speciellt talangfulla. Ibland har jag undrat varför deras föräldrar lät dem stå och spela offentligt över huvudtaget. Men kanske ville de det själva. Fast hon såg alltid ganska plågad ut under "konserterna". Sen gick någon av dem runt med en mössa/hatt. Kanske behövde de pengarna helt enkelt.
De bodde liksom vi i radhusområdet Linahage i Södertälje. Flickan gick i Ronnaskolan. Hon hade en märkligt ryckig gång som skilde ut henne från mängden. Hon var inte speciellt söt och verkade okunnig i konsten att göra sig söt. Hon var alltid osminkad och gick där orytmiskt med sitt långa hår som bara såg oklippt ut. Som jag minns det var hon alltid ensam. Inte paria, inte mobbad, men liksom osynlig. Väggfärgad.
Mot slutet av nian la jag märke till att hon börjat sminka sig. Sminkningen förvandlade inte henne som den kan göra med vissa. Det var fortfarande hon med sin ryckiga gång och sitt långa hår plus färgklickar.
Jag vet inte vad hon eller hennes bröder heter. Jag undrar ibland vart de blivit av. När jag tänker på dem tänker jag också på bröderna Hanson. Jag tänkte alltid att "kanske slår de igenom nån gång", men i ärlighetens namn tyckte jag inte de var speciellt talangfulla. Ibland har jag undrat varför deras föräldrar lät dem stå och spela offentligt över huvudtaget. Men kanske ville de det själva. Fast hon såg alltid ganska plågad ut under "konserterna". Sen gick någon av dem runt med en mössa/hatt. Kanske behövde de pengarna helt enkelt.