i London - 2

Har just kommit hem från middagen på restaurang Annie´s på gångavstånd från svärfars hus. Maten var faktiskt riktigt bra.

Jag åt en grillad seabass, vet ej vad det heter på svenska. Den var god, men luktade misstänkt mycket fisk när den kom in. Som van fiskätare från Kina vet jag att fisk som luktar väldigt mycket fisk inte är alltför färsk. Den smakade bra bortsett från lukten, men mat borde ju faktiskt tilltala såväl smak, doftsinne som syn.

Svärfar hade beställt Moules Mariniéres, men den kunde faktiskt inte mäta sig med Bistro Bohemes på Drottninggatan mittemot Centralbadet. Sommaren 2000 åt jag musslor där med Maria J, numera B, som fick det att vattnas i munnen på mig långt efteråt vid blotta tanken.

Jag dricker väldigt gott vin när vi umgås med svärfar. Igår drack jag engelsk champagne som han och Lena köpt på vingård och sen ett fantastiskt rödvin från Kalifornien som heter Fetzer eller nåt liknande. Det var otroligt gott! Rökigt, tungt, runt och mjukt med vaniljinslag - sensationellt välsmakande. Jag kan nästan inget om viner, men jag känner när något smakar gott. Svärfar påstår att det inte är speciellt dyrt, här i Storbritannien kostar det en 50-lapp, i Sverige kanske 60-70 kr.

Idag inledde vi middagen med en torr sherry, den bästa enligt svärfar, den heter nåt med pittpatt (lät så ungefär, minns ej exakt). Sen drack jag ett vitt vin som var gott och fruktigt, gjort på Chardonnay-druvor tror jag. Jag kollade aldrig i vinlistan, servitrisen frågade om jag ville ha ett torrt vitt vin som var "crisp" eller "fruity", jag valde det senare, men jag vet egentligen inte vad hon menade med crisp.

Martin tog en fantastisk Roast pork belly med rotmos och gravy. Det var typ sidfläsk med knaprig svål och fett och magert kött i olika lager som smälte i munnen. Så GOTT! Det var nästan så jag ville byta med honom när min mat kom in och luktade för mycket för sitt eget bästa, men jag behärskade mig. Samuel tog en Battered cod med "chips" och gillade frityren bäst.

I morse var vi på promenad vid Themsen som ligger 150 meter från huset. Såg en häger som tydligen är ganska tam och bor i ett träd alldeles vid promenaden. Fint djur. Sen åkte vi till Chinatown, jag tror alltid att den ligger till vänster om Shaftesbury Avenue, när det i själva verket är till höger. Hur som helst så köpte jag två små burkar Lip Therapy från Boots som Isse tipsat mig om + en hallonlypsyl till Samuel. Han är som jag, vill alltid ha något. Eller så är det jag som är som han. Så fort vi är inne i en affär vill Samuel och jag ha med oss något litet därifrån, medan Martin bara vill därifrån. Han är så förnuftig. Mina föräldrar älskar den anti-konsumistiska sidan hos honom. De tror att han är sparsam. Vilket han iofs också är, men framför allt är han inte det minsta intresserad av att konsumera saker som inte befinner sig inom hans etablerade intressesfär. Och jag är alltid öppen för att utvidga min intressesfär, även om det sällan inträffar.

Vi hade problem att hitta New World på Gerrard Street, som Isse tipsat om. Där ska det finnas tre våningar för dimsum-ätande och det rullas ångande vagnar som man plockar ifrån. Däremot hittade vi Golden Dragon, som Tanya sms:at om. Det är alltid roligt att käka dimsum för alla kinesiska familjer som man kan titta på, maten var faktiskt inte så himla imponerande. Ris-cannellonin (Martins översättning som jag applåderar) med räkor och den varmt rekommenderade varianten med friterat bröd var direkt smaklös. Jag tycker Lucky Garden på Klara Norra Kyrkogata står sig fint i jämförelse. Den marinerade ankan var saftig, men kom ínte i den form som jag trodde att jag beställt. Jag hade hoppats på den ganska torra, men krispiga anka jag åt här med Tanya 2001, men in kom alltså en visserligen god men ganska såsig anka. Vi orkade faktiskt inte äta upp hela den halva anka jag beställt. Var det ett misstag att ta in den öht? En fråga jag kommer få ställa mig i resten av mitt liv.

Jag hade på mig mina nya skinnstövlar i kombination med mammas päls och kände mig oerhört snygg och färgmatchad. Fingick alltså hela vägen till Chinatown via Cromwell Road förbi Green Park och The Ritz till Picadilly Circus. Men på vägen tillbaka till garaget vid Green Park kände jag fötterna säga ifrån. Vad det är skönt att ha bil så att man kan ha med sig ombytesskor.

Efter lunchen åkte vi till Museum of Natural History, en jättevacker byggnad av gulaktig sten (sandsten?) och ränder av gråblå sten. Mycket snyggare än tegeltårtan Victoria & Albert Museum intill på Exhibition Road. Naturhistoriska var mkt häftigare än Tekniska museet igår, enligt min mening. I stora entréhallen var museets coolaste föremål utställda; enorma förhistoriska djurskelett och fossiler, bland annat en fossiliserad trädstam som det hade sipprat in mineraler i och som förstenats. Agater och andra stenar som Malin och jag gillade i gymnasiet är i själva verket fossiliserade träd. Det går till och med att se årsringar på sina ställen.

Samuel fick ett litet spel när vi skulle gå därifrån, för han ville vara kvar, men svärfar hade kroknat och behövde ta en tupplur före middagen. Förresten var Pot au feun helt ok. Vad som förvånade mig var att Martin lovsjöng den. Jag förstår inte den väsentliga skillnaden mellan Pot au feu och tant Lis oxköttgryta som Martin dissar stenhårt och som jag brukar få kamouflera till gulasch. Outgrundliga äro makens vägar.