Ju..., desto...

(Min storasyster fick en son igår!)

Ju fler jag bjudit in till bloggen, desto mer prestationångest får jag. Jag måste släppa den. Jag måste bara fokusera på Martin. Inte min Martin, utan Jennys Martin. Han är min målgrupp, ska jag tänka. Han ger mig nämligen massa beröm och jag blir jätteglad.

Men det finns så många bloggar här i världen... Och så många som skriver riktigt bra. Vad är det för idé att trängas? Så tänker jag ibland. Men vad man än gör så trängs man ju. Så skit samma.

Åt ett par libanesiska rullar till mellanmål nyss som jag köpte innan jag tog tåget hem. De har himmelskt god ostfyllning. Jag brukar inte gilla ost, men den där osten har de gjort något bra med. Det finns någon grön krydda i också som jag inte kan identifiera.

Btw, en japansk restaurangguide för Sthlm.

Jag har läst vidare i Chuck Palahniuks bok, bland annat två texter som jag gillar. Den första handlar om amerikanska marinsoldaters ubåtsliv. En av slutsatserna han drog var att: ja, soldaterna ombord har sex med varandra. Den andra handlade om ett hus som det spökade i och som han bad att få vakta en gång. Han ordnade en fest med två medier och fick uppleva något övernaturligt. Otroligt spännande. "Är det inte häftigt!?" Sa jag till Martin. "Om det nu är sant." Sa Martin.

Men det är väl klart att det är sant?! Det står ju Stranger than fiction - True stories på omslaget! Varför undrar han inte om någon av de andra texterna är sanna? Det kanske inte finns någon festival för överexhibitionistiska sexidkare.

Imorgon ska jag jobba och jag har ingen lust. Men först ska Martin bjuda mig på extra god middag (Det började med att jag sa (surt):
Kan du inte skämma bort mig nån gång?
Martin: Va?
Jag (surt): Ja, skämma bort mig med en jättegod middag...
Martin: Ja, men det är klart att jag kan!)
med nån champinjonförrätt som heter Franska hattar och till varmrätt blir det Saltimbocca. Han vet inte om det, men jag är väldigt skeptisk.

I söndags gjorde jag kycklinglår enligt paketets recept (franska örtkryddor och salt mellan skinnet och köttet samt smöra skinn och salta, 225 grader i ugnen 25 min.), jag tyckte det var sådär. Alla andra tyckte det var gott. Jag föredrar min egen marinad med soja, balsamvinäger, socker och salt. Martin sa: Ja, gör du en västerländsk kryddning till din västerländske make så kommer han att gilla den. Och då vet ni varför jag oroar mig för det supergoda middagen. Fast jag ser fram emot den också. Och emot Extras på SVT1 kl 21.