Succé för saltimboccan

Åh... det var ljuvligt! De franska hattarna var en trevlig början, champinjoner med vitlök och ströbröd och en skvätt grädde samt massor av klippt slätbladig persilja på. Men Saltimboccan! Åh... det var nästan en orgasm. Den var som väldigt god kinamat! Den smakade fläsk! Jag överöser den med superlativ nu, jag vet...

MArtin hade gjort rullader av kalvkött + prosciutto/parmaskinka + färsk salvia och vänt i mjöl och stekt i smör+olja + kokat i marsalavin. Jag älskar när han pysslar i köket. Han skulle upprätthålla sitt farsarv, sa han. I wish. Men tillbaka till Saltimboccan som just nu är mitt favvoord (näst efter favvoord, jag menar, två v:n och två o:n i rad): jag tyckte salvian var lite skarp, men annars var det himmel - mmm...mathimmel.

Läser just nu QX som jag plockade utanför ett fik på Tjärhovsgatan. Den är bra! Den är liksom en tidskrift som fortfarande känns lite amatörmässig, men ändå snygg och proffsig. Jag blev grön av avund när jag läste om bögparet Lars och Mats takvåning i Gröndal, med ett lejon som har lysande ögon och en tunga man trycker ner som dörrklocka. En state-of-the-art-duschkabin som har sittplats, CD-spelare, vattenfall och massagefunktion mm. Två fungerande kakelugnar och en rund balkong med milsvid utsikt, bl a ner över en marina där deras båt guppar. De har dessutom två lägenheter i Patong på Phuket. "Ja, ska man samla på nåt så kan man lika gärna samla på lägenheter!" Sa de. Ha. När ska JAG någonsin få bo sådär? Dessutom hade de kristallkrona i vartenda rum! Usch.

Grejen är väl att jag inte är tillräckligt intresserad för att kunna fixa så fint hemma. Det finns så mycket annat man ska göra. Plus att har man barn så blir det liksom svårt att upprätthålla den där Hemma-hos-reportage-känslan. Det är nog helt enkelt inte jag. Eller mina pengar.

Men drömma kan man ju göra.