Överdos av intryck
Kände det redan igår. Hade jobbat morgon 4-11. Var ovanligt nervös. Morgonpass brukar jag annars gilla och vara i mitt esse, men igår hade jag en f d praktikant som gick bredvid, och jag har fått för mig att hon är duktig, så jag = prestationsfobi. Men det gick ok ändå. Fick göra inslag av DN debatt (blä, men det var måndag och tunt med nyheter), alliansen vill satsa 5 miljarder på psykvården under 10 år. Jag ställde en bra fråga till Maria Larsson (kd): Hur mkt är det i relation till vad psykvården får idag?
Hon kunde inte svara på det. Konstigt att ingen ställt sig den frågan, eller kunnat föreställa sig att någon kan vilja veta det.
Försökte få förhandla lön med personalredaktören som sköt upp det till idag. Idag var jag hela dagen på Norrtäljeanstaltens avdelning för våldtäktsmän, så det får bli på torsdag när jag jobbar morgon igen.
På kvällen såg jag Commander in Chief - så bra! Njöt av Geena Davies tuffa och verbala kvinna. Det är därför som jag skulle vilja bli skådis ibland, för att någon ska ge mig bättre repliker. Vilken mardröm att promptern la av när hon skulle hålla installationstal till nationen! Så fruktansvärt tufft att hon inte ens pratade om det efteråt! Jag skulle ba: Fan, såg ni! Jag ba, den ba, jag ba, sen ba!
Efter de två inledande avsnitten var jag helt uppslukad. Tvekade att slå upp Enduring Love av Ian McEwan som jag kommit 50 sidor i, hade hellre velat skriva dagbok, men maken satt där och att skriva på papper innebär bara mer administration, så jag läste istället. Han skriver så bra! Han skriver precis, ganska precis såna böcker som jag vill läsa. Rätt lite miljöer, mycket relationer och interaktioner människor emellan. Mycket mänskliga ... mekanismer. En ganska bra återgivning av ett pargräl, bland annat.
Sen kunde jag inte somna förrän efter 01. Skulle upp 6.30. Mötte fotografen i stan och åkte direkt till Norrtälje. Fantastiskt att åka bil när det är så vackert vintrigt. Det låg älvdimmor på fälten längs Norrtäljevägen. Det verkade ännu vintrigare än i Sthlm. Trädens grenar var frostade. Vi såg en snöskoter på en släpvagn och kände oss som i Norrland.
Trevlig fotograf, Jocke. Han verkar intelligentare än jag först trodde. Var väldigt pedagogisk mot intervjuoffret. Pedagogik är bra.
Jag ville verkligen inte se några våldtäktsmän, insåg jag igår kväll när jag förberedde dagen. När jag var där hälsade jag på män som såg ut som folk gör mest. Svårt att förstå att de alla våldtagit. Avdelningen var ... exemplarisk. Det var avslappnat, inom peronalen och mellan fångar och personal. Jag tror att det är pga den fantastiska kvinna de har till chef, Anita Åhnberg-Strömberg. Hon verkar så totalt prestigelös och jordnära. Lite hönsmammig och om sig och kring sig, men no bullshit, liksom. Annars fixar man nog inte att jobba med sånt.
Hon var företagsekonom som halkade in i krimvården via sommarjobb och fastnade för det. Har även socionomutbildning och har byggt upp avdelningen från scratch sen 2000. De lyfts fram som exempel på fungerande kriminalvård. Det är dem väl unt.
Jag och Jocke var fascinerade. Hade tusen frågor. Men oj, vad det var skönt att åka därifrån sen. Vi var där 10-14.45. Det räckte. Fängelser är konstiga ställen. Det är konstigt att möta folk som har begått vidriga handlingar. Det är konstigt att det inte syns på dem.
Fick åka hem efter Norrtälje, tack vare att jag frågade min favoritredaktör Annika. Väl hemma satte jag mig att skriva ett långt mejl till en gammal klasskamrat som jag återsåg i somras. Påmindes då om hur sårad jag kan bli av henne. Hon smsade i natt och sa att hon skulle planera en fest kring när jag kunde komma söderöver. Jag blev oerhört smickrad, men skrev och berättade hur jag kände. Bad henne vara mer rädd om mig om vår vänskap skulle fortsätta. Det blev en snabb mejlväxling med starka känslor, hon tog det jättebra. Nu är jag helt utmattad. Godnatt.
Uppdatering: Maten i personalmatsalen var vedervärdig. Armsvettig fläskstek med deprimerad klyftpotatis och apatisk gräddsås. Glöm ej sönderkokta grönsaker à la Findus (ärtor, morotstärningar + haricots verts) också.
Hon kunde inte svara på det. Konstigt att ingen ställt sig den frågan, eller kunnat föreställa sig att någon kan vilja veta det.
Försökte få förhandla lön med personalredaktören som sköt upp det till idag. Idag var jag hela dagen på Norrtäljeanstaltens avdelning för våldtäktsmän, så det får bli på torsdag när jag jobbar morgon igen.
På kvällen såg jag Commander in Chief - så bra! Njöt av Geena Davies tuffa och verbala kvinna. Det är därför som jag skulle vilja bli skådis ibland, för att någon ska ge mig bättre repliker. Vilken mardröm att promptern la av när hon skulle hålla installationstal till nationen! Så fruktansvärt tufft att hon inte ens pratade om det efteråt! Jag skulle ba: Fan, såg ni! Jag ba, den ba, jag ba, sen ba!
Efter de två inledande avsnitten var jag helt uppslukad. Tvekade att slå upp Enduring Love av Ian McEwan som jag kommit 50 sidor i, hade hellre velat skriva dagbok, men maken satt där och att skriva på papper innebär bara mer administration, så jag läste istället. Han skriver så bra! Han skriver precis, ganska precis såna böcker som jag vill läsa. Rätt lite miljöer, mycket relationer och interaktioner människor emellan. Mycket mänskliga ... mekanismer. En ganska bra återgivning av ett pargräl, bland annat.
Sen kunde jag inte somna förrän efter 01. Skulle upp 6.30. Mötte fotografen i stan och åkte direkt till Norrtälje. Fantastiskt att åka bil när det är så vackert vintrigt. Det låg älvdimmor på fälten längs Norrtäljevägen. Det verkade ännu vintrigare än i Sthlm. Trädens grenar var frostade. Vi såg en snöskoter på en släpvagn och kände oss som i Norrland.
Trevlig fotograf, Jocke. Han verkar intelligentare än jag först trodde. Var väldigt pedagogisk mot intervjuoffret. Pedagogik är bra.
Jag ville verkligen inte se några våldtäktsmän, insåg jag igår kväll när jag förberedde dagen. När jag var där hälsade jag på män som såg ut som folk gör mest. Svårt att förstå att de alla våldtagit. Avdelningen var ... exemplarisk. Det var avslappnat, inom peronalen och mellan fångar och personal. Jag tror att det är pga den fantastiska kvinna de har till chef, Anita Åhnberg-Strömberg. Hon verkar så totalt prestigelös och jordnära. Lite hönsmammig och om sig och kring sig, men no bullshit, liksom. Annars fixar man nog inte att jobba med sånt.
Hon var företagsekonom som halkade in i krimvården via sommarjobb och fastnade för det. Har även socionomutbildning och har byggt upp avdelningen från scratch sen 2000. De lyfts fram som exempel på fungerande kriminalvård. Det är dem väl unt.
Jag och Jocke var fascinerade. Hade tusen frågor. Men oj, vad det var skönt att åka därifrån sen. Vi var där 10-14.45. Det räckte. Fängelser är konstiga ställen. Det är konstigt att möta folk som har begått vidriga handlingar. Det är konstigt att det inte syns på dem.
Fick åka hem efter Norrtälje, tack vare att jag frågade min favoritredaktör Annika. Väl hemma satte jag mig att skriva ett långt mejl till en gammal klasskamrat som jag återsåg i somras. Påmindes då om hur sårad jag kan bli av henne. Hon smsade i natt och sa att hon skulle planera en fest kring när jag kunde komma söderöver. Jag blev oerhört smickrad, men skrev och berättade hur jag kände. Bad henne vara mer rädd om mig om vår vänskap skulle fortsätta. Det blev en snabb mejlväxling med starka känslor, hon tog det jättebra. Nu är jag helt utmattad. Godnatt.
Uppdatering: Maten i personalmatsalen var vedervärdig. Armsvettig fläskstek med deprimerad klyftpotatis och apatisk gräddsås. Glöm ej sönderkokta grönsaker à la Findus (ärtor, morotstärningar + haricots verts) också.
posted by Space babe at Tuesday, January 10, 2006
2 Comments:
hej. tack ska du ha!
den där bloggen är i nåt slags utvecklingsstadie. jag vill hitta ett bättre och roligare sätt att skriva om mode på. men det är jävligt klurigt. stay tuned.
(jag har alltid problem med var jag ska svara. på min egen sida, eller på den som gjort inläggets sida. nu blev det här. lite felplacerad kanske.)
och ja. du kan säkert få köpa en!
Hej, fniss, jag var lika förvirrad när jag började. Men nu har jag förstått att man ska svara där kommentaren är placerad, i detta fall hos dig, till gagn för folk som läser kommentarerna.
Men egentligen tycker jag också att man borde svara i den andras blogg också, för hur ofta letar man sig tillbaks till inlägget man kommenterat? Man minns det ju inte alltid heller.
Jag har t ex frågat FastFoodLovers om de inte kan blogga om annat än hamburgare, men inte minns jag var jag har skrivit det, så jag vet inte vad de svarat, om de svarat.
Idag var jag på Kookai på NK. Hade tänkt köpa två tröjor och två skärp, men en av tröjorna (blå stickad) hade maskorna gått upp på, och de vägrade sätta ner den ytterligare med hänvisning till att den redan var nersatt med 70%. När jag påpekade det för mig orimliga i att betala samma pris för en defekt tröja som för en icke-defekt tröja sa de bara tyvärr. Så jag sket i att shoppa där öht. Kan spendera mina pengar nånstans där de kan se det mer med kundens perspektiv.
Post a Comment
<< Home